Lyckad premiärresa genom Sápmi

Sommaren 2022 kom vi äntligen iväg på en resa genom Sápmi. Som vi väntat på detta. Denna premiärresa var dessutom den första gruppresan i Sverige någonsin där fokus ligger så pass tydligt på den samiska kulturen. Och det blev en riktigt bra resa. Gruppen gav resan 4,9 i betyg och reseledarna Per och Gunnar fick 5,0 i betyg. Höjdpunkterna var många, men övernattning i kåta och kalvmärkning i midnattssol var två givna favoriter.

Resan gick med inlandsbanan från Mora norrut med stopp för fika och middag innan vi anlände till Östersund ( Staare). Här blev det bland annat ett väldigt givande besök på ett sydsamiskt museum samt en sväng förbi det utsökta museet Jamtli. Vi var också några som tog oss till Frösö kyrka för en finstämd konsert.

Inlandsbanan tog oss vidare norrut till nästa stopp. Lotta och hennes man, båda skogssamer, välkomnade oss vid Slagnäs station, strax söder om Arvidsjaur. På en avlägsen udde vid en vacker skogssjö har de återskapat en samisk boplats med eldstäder, kåtor och förrådsbodar (ájtte). Här har de sina renar inpå knuten och arbetar för att skapa förståelse och respekt för naturen och den samiska kulturen. Lotta och hennes man berättade om sitt renskötarliv, om hur samer levde här förr i tiden samt om de utmaningar de står inför. Det blev många frågor och diskussioner kring allt mellan himmel och jord. Givetvis bjöds det på samisk mat, kokkaffe och häng vid elden inne i kåtan. Kvällen avrundades med bastu och bad under midnattssolen. Vi sov sedan gott i kåtorna på ris och renhudar.

Dagen efter bjöd Lotta på en schamanistisk örtvandring i närområdet med fokus på läkeväxter som samerna nyttjat i århundraden. Vistelsen avslutas med våfflor och hjortron från trakten. Vi lämnade nöjda och tacksamma, med mätta magar och proppfulla med ny kunskap.

I Arvidsjaur hade reseledaren Gunnar ordnat med en rundvisning på ett lokalt renslakteri. Där hade de hade aldrig tagit emot grupper tidigare så det kändes speciellt att få komma på besök. Renslakteriet ägs av sex samebyar och här följer de alltså renen hela vägen från kalv till slakt, vilket känns fint. Vi fick vara med på en intressant rundvandring samt bjöds på en måltid där olika delikatesser från renen serverades.

Vi besökte även Arvidsjaurs välbesökta hembygdsgård med anor från 1600-talet där det förutom kafé och museum finns en slöjdbutik med en hel del sameslöjd till försäljning.

Men höjdpunkten under vistelsen i Arvidsjaur var nog ändå kalvmärkningen. Vi hade givetvis förhoppningar om att lyckas pricka in en kalvmärkning, men det finns aldrig några hundraprocentiga garantier. Renarnas egen vilja samt väder och vind påverkar när själva kalvmärkningen kan äga rum. Men vi hade alltså turen med oss. Vi gav oss iväg sent på kvällen eftersom kalvmärkningen alltid sker nattetid när det är lite svalare och myggen något mindre aggressiva. Det blev en fantastisk upplevelse för alla sinnen. Ljudet från renarna och samspelet mellan renarna och renskötarna var speciellt. Det gäller att röra sig varsamt för att inte störa renarna. Vi var alla väldigt tacksamma för att vi fick närvara vid denna familjehögtid. Det var väldigt fint att se hur familjer och vänner samlades och hjälptes åt med det viktiga arbetet. För många samer är kalvmärkningen en av årets stora höjdpunkter och då vill så klart alla vara med, liten som stor.

Torkel, en skogssame som blivit lite av en ambassadör för samerna i Arvidsjaur, guidade oss vid kalvmärkningen. Han tog även med oss till lappstaden i Arvidsjaur. Lappstäder bildades runt 1600-talet för att lättare kristna samer. Idag äger Arvidajaur sameförening några kåtor. Resten ägs av enskilda samer som ser till att underhålla och bevara byggnaderna. Torkel bjöd in oss till sin familjs kåta och visade även att han är en historieberättare av rang.

Sista biten med inlandsbanan tog oss till Jokkmokk, samernas kulturella centrum i Sverige. Här är det oftast mycket aktivitet kopplat till samerna och här har Jokkmokks marknad gått av stapeln sedan tidigt 1600-tal. Vi fick ta del av samisk slöjd och konsthantverk på Gamla Apoteket där Elise visade runt. Givetvis blev det ett längre guidat besök på Ájtte fjäll- och samemuseum där framförallt avdelningen med samisk slöjd imponerade.

En av kvällarna hade vi besök av Tor Tuorda, en samisk fotograf och aktivist, som bland annat startat gruppen "Gruvfritt Jokkmokk". Det blev väldigt intressanta samtal och både gruppen och Tor var väldigt nöjda när vi väl rundade av kvällen.

Innan resan gick vidare mot Kiruna med minibuss fick vi följa med på en mat- och örtvandring i valda delar av Jokkmokk. Eva Gunnare, smakkreatör i Sápmi, höll i vandringen och vi fick smaka på allt från barkbröd och björksav till olika ätbara örter och sirap från växter.

Väl framme i Kiruna fick vi följa med på en rundvandring nere i Kirunagruvan, världens största underjordiska järnmalmsgruva. Intressant och en ganska stor kontrast mot det vi tagit del av tidigare under resan. På kommande resor ska vi se till att träffa representanter från samebyarna i Kiruna vars bild av gruvan skiljer sig helt från LKAB:s oreserverat positiva syn på gruvverksamheten.

Följande dag vigdes helt åt en lätt vandring från samevistet och fjällstationen Nihkkáluokta till den samiska restaurangen Enoks. Här serveras bland annat renburgare och stället gick tidigare under namnet Lap Donalds. Här vid sjön Láddjujávri har den samiska familjen Sarri jobbat inom turistnäringen under fyra generationer. Nils Sarri tog oss med ut på en båtfärd i riktning mot Kebnekaise och berättade om sin släkts historia samtidigt som vi njöt av vyerna.

Sista dagen på resan gjorde vi en utflykt till Jukkasjärvi där vi beundrade den gamla kyrkan med sin berömda altarmålning av Bror Hjort. Vi hann även med en rundtur på Ishotellet samt ett besök vid Kiruna kyrka, framröstad till Sveriges vackraste byggnad. Här avslutades premiärresan genom Sápmi.