månadsarkiv: juni 2013

En första vandring

Från Marrakesh begav vi oss med lokalbuss i två timmar norrut. Vägen kantades framförallt av olivträd som fanns i massor. Kung och regering försöker uppmuntra olivplantering och subventionerar helt alla plantager. Anledningarna är främst två: olivträd kräver inte mycket vatten vilket är en stor fördel i vattenfattiga Marocko, samt att olivträd kan bli väldigt gamla (1000 år). På lång sikt kan det nog betala sig, med andra ord.

När bergen började torna upp sig bytte vi buss och tog en minibuss upp längs bergssidorna. Utsikten bestod av böljande kullar med låg vegetation som skiftade i många färger av grönt med den röda jorden som underliggande täcke. Här var det väldigt mycket svalare än i Marrakesh! Vi inledde besöket med att äta lunch hos en lokal familj. Först serverades sallad – salade marocaine – som är hackade tomater med lök men med vissa variationer. Därefter kom teet – the marocaine – som innebär grönt te med en stark mintsmak efter att de stoppat i en sorts mynta i tekannan och en hel del socker. Redan en favorit hos några i gruppen. Höjdpunkten var dock tagine! Det är en gryta som i timmar kokas mör. I det här fallet bestod den av kyckling och grönsaker – himmelskt!

På eftermiddagen bestämde vi oss för att ta en första liten vandring. Vi gick ned till det som är en naturlig bro som vi tidigare passerat med minibussen. Under årtusenden har den lilla floden gröpt ut berget och bildat en gigantisk sal med öppningar åt båda hållen. Minst 100 meter i takhöjd. Nedför trapporna gick vi tills såg salen uppenbara sig så sakteliga och blev större och större. Vid stranden av bäcken/ån hade familjer picknick.

Därefter gick vi två timmar bland traktens små jordlotter och bevattningskanaler. Sköldpaddorna utnyttjade solen och värmde sig längs kanalerna. Överallt växer oliver och mandel. På kvällen avslutade vi dagen på vårt fina hotell med att äta ännu en tagine – även denna oerhört god.

Nästa dag vaknade vi och gick ut för en dagsvandring. Vi började i en liten by som gick genom. Husen var byggda i traktens röda sten. Nästan varje hus hade en liten toppig byggnad i anslutning till huset. Det var en liten enmanshammam, alltså en liten bastu för en person. Ungefär som i Sverige där många har sin egen bastu. Under några timmar gick i det lätt kulliga, öppna landskapet. Vi hade med oss Abdul som vi ätit lunch med dagen innan som känner till de lokala stigarna. Efter ett tag sluttar det nedåt och en utsträckt by breder ut sig för våra ögon. Väl i den pustar vi ut under ett olivträd och serveras mintte tillsammans med nybakat bröd, färskost och olivolja av en familj.

Vi fortsätter nedåt i sluttningen och Khaled pekar ut spår från en svunnen tid. En gång var marken vi stod på havsbotten som rest sig ur havet. Kvar var spår från en dinosaurie i den forna leran. I några timmar vandrar vi mellan odlingar av druvor, mandlar, fikon och över kanaler i den frodiga dalen. Vi har sällskap av nyfikna barn som sällan ser utlänningar i sin hemtrakt. Vi kommer fram till en flod som knappt har något vatten i sig men flodbäddens bredd vittnar om att den årligen är fylld. I skuggan serveras en picknick med små köttbullar, haricots verts och aubergine i olika röror. Nybakat bröd är tillbehör och det avslutas med färsk frukt och det eviga minttet.

I någon timme vandrar vi uppför flodbädden innan vi viker av upp mot kullarna. Genom stundtals tät vegetation går vi kulle upp och ner och tittar på de omgivande bergen i skiftande kulörer. Bergen är ofta kala men ser stundtals ut att vara draperade i guld på grund av det linvita gräset som växer i sluttningarnas lapptäcke.

Dagen avslutas med att åka fullsmockad taxi tillbaka till hotellet ackompanjerat av arabisk musik på högsta volym och personer hängandes ut ur dörrarna. En värdig avslutning, som innan duschen blev en välkommen syn för att få bort halva Atlasbergen som samlats på sig under dagen.

Nästa dag beger vi oss till Fes, Marockos kulturella och intellektuella huvudstad…

/Sverker

Sverker vandrar i Atlasbergen

Har inte hittat något internetcafé som inte har nednötta tangenter, så jag får skriva på telefonen istället:

Det var kväll när planet började sin inflygning mot Marrakesh. Jag skuttade av planet men det gjorde inte min ryggsäck som nästa morgon kom från Zürich. Själv kom jag från Barcelona…

Efter en taxifärd med trevliga Ali “very very very welcome” blev jag avsläppt i Marrakesh Medina. Det betyder den gamla, muromgärdade delen av staden. Min arabiska är minst sagt knackig och ligger på ungefär samma nivå som min skolfranska (tres chaud har jag börjat komma ihåg betydelsen av) men efter ett tag hittade jag fram till Läs & Res hotell med hjälp av några lokala förmågor.

Anledningen till att jag följer med på resan är att vi har en ny reseledare i form av Khaled. Han är auktoriserad bergsguide och kommer från en by i centrala Atlasbergen, men bor numera i Marrakesh. Läs & Res reser med en filosofi som skiljer sig från vanliga researrangörer, och vi försöker ge mer flexibilitet till individen. Reseledaren förväntas berätta om sitt lands kultur, historia, samhälle, geografi och allt som man stöter på under en resas gång. Därtill kommer man till platser som i vissa fall aldrig besöks av utlänningar. Allt detta ställer större krav på våra reseledare än vad som är brukligt. Därför försöker vi säkerställa att alla reseledare känner till vår filosofi då de är vår största resurs. Khaled verkar vara ett fullblodsproffs som kan navigera i alla miljöer. Efter den här turen kommer han vara en välslipad diamant!

Hotellet jag bor på ligger i hjärtat av Marrakesh, med utsikt över Djemaa el-Fna, Marrakesh epicentrum. Om kvällarna fylls torget med ett osande skådespel. Här trängs ormtjusare, turister, juiceförsäljare, åsnor, växtförsäljare och mycket, mycket mer. Då slår även matställena upp, när dagens obarmhärtiga värme har lagt sig. Man kan då välja bland sjuttioelva sorters kebab, fårhuvuden, calamares, torkad fisk, mängder av sallader, raderna av tangines och mer därtill. Bra ställe för den som råkar gilla god mat! Mina egna cirka tio grillspett (visste inte innan) försatte mig i ett tillstånd som bäst kan liknas vid en anaconda som ska smälta ett smärre hjortdjur.

De heta timmarna mitt på dagen kan man med fördel spendera inne i den täckta basaren. De små gränderna sprudlar av liv och kommers. Här säljs hantverk från Marockos alla delar och försäljare kommer för att sälja sin bys egentillverkade hantverk. Mycket produceras även på plats i färgerier och slagerier. Det är en upplevelse att tappa bort sig i de milslånga, snirklande gränderna, vilket man oundvikligen gör. Ibland kommer man in i andra specialiserade delar av “souqen” där försäljarna specialiserat sig på något annat. Marknaden används av turist som lokalbo samt rik och fattig. Ofta blir man erbjuden te för att de vill få en att stanna och alla verkar – som av en slump – ha en kusin i Sverige eller Norge. Du får då tillfälle att använda dig av prutandets ädla konst där många trick är tillåtna: besvikenhet, bedjande blickar och mycket humor.

Marrakesh är en spännande stad med mycket folkliv och intressanta platser att besöka. En gång var det en oerhört rik stad och har en synnerligen rik historia som på sina ställen visar sig. Marockos växande popularitet bland turister gör att den tidigare nedgångna medinan fått sig en ansiktslyftning. Staden i sig har idag en internationell prägel över sig då den även lockar till sig ekonomiska flyktingar från de omkringliggande länderna. Några av dessa är på väg till Europa men många ser även möjligheterna i ett land som ännu inte berörts nämnvärt av den arabiska våren.

Imorgon går trippen till Imi-n-Ifri där den första vandringen sker. Då får gruppen se delar av Marocko som turister sällan ser! Området är nämligen väldigt bördigt och här växer vindruvor, olivträd, granatäpplen, majs, squash och mycket mer.

På återseende snart!

/Sverker