månadsarkiv: mars 2012

Att möta våren i Isfahan

Berättelse från resan Iran.

Vi är en grupp av sju svenskar och norrmän som reser runt i Iran, tillsammans med vår eminenta reseledare Mina. Nu har vi snart varit här i en vecka och det finns mycket att berätta!

Jag tycker inte så mycket om städer av megastorlek. Därför var det en lättnad att lämna Teheran och flyga söderut till Shiraz. Vi landade i skymningen och månen hängde leende över staden. Det vilar ett romantiskt skimmer över Shiraz och det är inte för inte som staden kallas ”rosornas och poeternas stad”. Redan den första kvällen lyckades vi villa bort oss i den stora, täckta basaren där man säljer allt – och då menar jag verkligen allt! Nu gör det inte så mycket om man går bort sig i basaren; även om man kommer ut på en helt annan sida än man tänkt sig så hittar man ändå rätt på något märkligt sätt :)

Från Shiraz fortasette vi mot sydsväst, ut på landsbygden. Aldrig hade jag anat att Iran hade så många, vackra bergskedjor! Vägarna är bra och vi slingrade oss snabbt fram genom bergspass och tunnlar. Enda problemet var att nu hade det börjat regna – inte något fint litet duggregn, utan snarare ett ihållande hällregn. Vår reseledare Mina började bli orolig. Meningen var att vi skulle övernatta hos nomader i tält och nu var det inte säkert att de var redo att ta emot oss längre. Det hela löste sig genom att Mina ringde en god vän som lovade oss övernattning hemma hos sig, efter att vi besökt nomaderna. Så där for vi, genom vattensamlingar stora som mindre sjöar, på sliriga småvägar – dock utan att köra fast i leran:)

Nomaderna i södra Iran är ett eget folkslag (eller egentligen flera folkslag) med egna traditioner. De lever av att föda upp får och getter, som de driver till olika områden beroende på årstid och bete. Den tidiga våren är en svår tid för dem, då de har rivit sina större, mer väderbeständiga tält och förbereder sig att flytta. Boskapen ska drivas – till fots – cirka sjuttio mil från bergsområdena söder om Shiraz till bergen i området vid Isfahan.

Efter att ha besökt flera nomadfamiljer åkte vi till den lilla by där vi blivit lovade provisorisk övernattning. Visst hade jag läst om den persiska gästfriheten, men aldrig hade jag kunnat tänka mig möta så gästvänliga och generösa människor! Naturligtvis hade de lagat en mindre festmåltid till oss. Efter middagen kom grannarna på besök och de visade sig vara så pratsamma och glada att vi trodde att det inte skulle bli någon sömn alls den natten! Till sist påpekade Mina försiktigt att hennes resenärer nog var trötta och ville sova, varvid filtar och kuddar snabbt ordnades fram och vi kunde krypa till kojs på de äkta mattorna i vardagsrummet . . .

Efter en lång färd genom öknen, i den mest lyxiga långfärdsbuss jag någonsin åkt i (inklusive indisk slisk-film), är vi nu i Isfahan. Här, på en bergsplatå nästan 1 600 meter över havet, ligger den sagolika staden, med världsberömda byggnadsverk och ett pulserande storstadsliv.

Till allas stora glädje har det nu slutat regna och solen färgar bergen som omger Isfahan i guld. Jag sitter och skriver i skymningen och över staden ekar böneutropen från stadens minareter. Just nu firas det nya året, Nou Rouz, här i Iran. Högtiden tillägnas våren, den tid på året då livet börjar om. Vi har den stora förmånen att få möta våren i Isfahan tillsammans med lediga Iranier som har picknick i parken och är i allmän feststämning. Träden håller på att bli gröna och överallt har man pyntat med ljuvligt doftande blommor av alla de slag. Var vi än går vill ALLA prata med oss: ”Var kommer du ifrån?”, ”Behöver du någon hjälp?”, ”Välkommen till Iran!” och därefter en gemensam fotografering . . . Det känns så märkligt – att den bild som sprids av Iran utanför dess gränser är så ytterligt skev. Människorna jag möter är de vänligaste jag träffat i hela mitt liv, med en öppen och positiv attityd till mig som är främling. Jag tror att det är därför vi ska resa, för att göra egna erfarenheter och se med egna ögon; för att förstå och inkludera istället för att exkludera.

Nu väntar en ljummen kväll i Isfahan. Jag har bespetsat mig på saffransglass och därefter en promenad längs den färgsprakande boulevarden. Mina säger att Isfahan är allra vackrast på kvällen och jag tror henne :)

Mer om resan Iran.