Vi hade rest med Läs och Res och andra researrangörer till många länder
men vi upplevde att ”Cykla i Kerala” var en av de bästa resor vi gjort.
Att cykla på landsbygden ger stora möjligheter att höra, lukta och se
livet på ett helt fascinerande sätt. Det var också roligt med tågresorna
där vi fick kontakt med indier som reste i samma vagn och spännande att
se en tiger i en nationalpark. Fast det var inget emot vad de indiska
besökarna och vår reseledare tyckte – det är tydligen mycket ovanligt
att tigern visar sig!
Vår reseledare Rajiv var en tillgång hela resan. Han ordnade så att vi fick vara med vid en tempeldans i en
by och så att vi fick gå på bröllop! Där höll en av deltagarna i gruppen ett uppskattat spontant tal till brudparet och vi hade intressanta diskussioner med bland andra brudgummens föräldrar.
Något som inte var roligt som hände under resan var att en av oss, Sune,fick njurstensanfall. Lyckligtvis kunde det här åtgärdas snabbt på ett sjukhus och allt slutade bra (det är lättare att få tag på en läkare i Indien än i Sverige…). Så här i efterhand kan vi också säga att det kändes fel att komma till ”turiststället” Goa i slutet av resan, tidigare hade vi i stort sett varit ensamma om att vara västerlänningar. Sen tycker vi också att flygresan till och från Indien var i längsta och krångligaste laget, det borde ha gått göra den på ett bättre sätt!
Vi är överens om att den typ av resor som anordnas av Läs och Res ger en extra dimension i jämförelse med andra resor. Den inhemska reseledaren som kan och vet så mycket om sitt land, som har landets kultur ”i sig”. Resans längd som gör att man hinner landa inte bara fysiskt utan också mentalt. Det som kan i bland upplevas som jobbigt under resan vänder man till något positivt när man kommer hem och minns vad man har upplevt. Strapatser berikar livet.
Berit Svensson och Sune Andersson (som också har tagit bilderna).
Lund