Kategoriarkiv: Uncategorized

MC-resa för freestylare?

Hemma igen!  För mig och min man hände tyvärr en mindre MC-olycka sista dagen på hoj.

Tur i oturen kan man tycka! Vi råkade köra på en stor sten på vägen. Blev snabbt omhändertagna av trevliga läkare på privat sjukhus i Amritsar. Röntgades och inget var brutet.

Vägarna ner från Dharamsala blev bättre – men också mer trafikerade – Det gällde att hålla tungan rätt i mun, lite freestyleåkning ibland… Naturscenerierna växlade från höga berg med pinjeskogar till lummig låglandsgrönska. Ofta mycket vackert!

Efter tågresan från Amritsar till New Delhi skingrades gruppen strax åt olika håll. Jag hoppas det blir möjligt att ordna en återträff med alla trevliga, roliga och bussiga killar i gänget så vi kan titta på foton och prata om alla de otroliga äventyr vi faktiskt varit med om!

Intensivt pa MC – bara fornamnet!

Vi ar nu i Dharamsala. Dar Dalai Lhama driver sin tibetanska exilregering. Det kanns som vi ar valdigt nara himlen. Har vandrat runt i monasteriet idag. Dar ar tyst och stillsamt. Ligger ute pa en klippa bland pinjetrad med molnen som svavar runt om. Det ar sa vackert!

I Leh, for flera dagar sedan traffade jag var reseledare Ali. Han bjod pa chai pa sitt kontor. Det var mycket trevligt.

4 tuffa killar i vart MC-gang korde da upp till Kardung La, varldens hogst belagna trafikerade vag, 5.600 m. De aterkom en erfarenhet rikare. Utsikten var makalos. Hisnande. Ovanfor Varldens tak!

Dagen efter korde vi 22 mil till Kargil, mest for overnattning.  Som tuff spetta har jag hittat pa nya satt att halla mig kvar pa “pallen”. Vagarna kan inte riktigt kallas sa, med vara vasterlandska matt.  Nasta dags fard fran Kargil underlattade jag for min man och akte med i foljebilen. 20 mil till Srinagar. Pa denna resa var de mest extrema partier vi tagit oss fram genom. Faktiskt haftigare an Rhotangpasset. Smala klipphyllor. Det hande att jag drog efter andan nar vi fick mote av stora TATA-lastbilar dar vagen hade rasat till vissa delar.

Vagarna blir battre efterhand. 4 mil fran Srinagar tar Goran sin MC och kor in till stan, efter att ha kurerat sin mage och akt foljebilen. Han blir dock prejad vid nagra tillfallen i den tata trafiken. Inte kul.

I Srinagar fick vi njuta det ljuva livet over en natt. Njot pa akterdack pa en husbat av lyxformat och at middag i salong med vacker dukning, vikta servetter och kandelabrar. Mjuka mattor att sjunka ned i. +38 grader.

Det var fantastiskt for oss slita MCakare!

Imorgon gar farden mot Amritsar.

Ha det sa bra i sommarsverige

Over Rohtangpasset!

Jag kunde inte i min vildaste fantasi forestalla mig dessa dagars aventyr!  Glom det jag sa om lycklig spetta! Nu galler det att “lasa av” vagvalen for att kunna parera i grus, sand,gropar, vatten…  Endurohoj skulle passat battre har. Farden over Rohtangpasset var en stor och mycket arbetsam upplevelse. I borjan ett vackert alplandskap med tvara branta harnalskurvor.  Hogre upp var rena leran. Vi slirade och studsade. Pa flera stallen hade “vagen” rasat i branta raviner. Vi satt och vantade nan timme medan gravskopor lagade. 10 mil tog ca 6 tim.  Vi forcerade vattenfall, stora och mindre. Pa ett stalle hade jag tur och fick skjuts av en indisk Tatalastbil over varsta vattendjupet. Alla MC klarade sig bra.  Med genomblota skor och lerstankta kom vi fram till vart taltlager i Sarchu.  Nu ar vi i Leh pa 3.500 m och far vila och njuta sevardheter.  Hit passerade vi 2 hoga pass, ett pa 5.382 m. Tibetflaggor vajar over alla rosen. Vagarna igar var ocksa ” Under construction” men inte fullt sa leriga som Rohtang. Moten och omkorningar med alla karavaner av Tatabilar pa dessa smala bergsvagar, som spyr ut svart rok ska vi inte tala om.

Vyerna ar sa stora och hisnande vackra sa de ar sa svara tt beskriva, helt underbara!

MC-aventyret i Himalaya!

Nar vi klev av taget fran New Delhi, i Chandigarh, stod vara MC Royal Enfield 500 kubik prydligt uppradade. Vi blev snart en stor turistattraktion nar vi forberedde oss. Nyfikna indier samlades runt oss.   Trafiken i borjan var svar! Motorvagar, vagarbeten, trangsel, damm och sedan kraftigt monsunregn. Gruppens deltagare larde sig “spelet” nagorlunda efter nagra svettiga mil.   Nu har vi fardats tre dagar pa vindlande vagar i norra Indien, Himachal Pradesh. Vi har vejt for apor, kossor, hundar och alla som gjort ovantade manovrar!! Trots detta flyter trafiken anda forvanansvart smidigt. Hastigheten ar ganska lag omkring 30 – 50 km/tim. Bakom alla skarpa kurvor far man rakna med att vad som helst kan handa, t.ex att nagon plotsligt haller pa att vanda sin bil…    Jag ar pa denna resa en lycklig “spatta” som kan sitta bakpa och hinna titta pa allt som hander runt omkring och fotografera….Igar fick vi forsta siktet pa Himalayas hoga snoiga toppar! Hisnande, det kittlar i magen. Dit ska vi! Men nu befinner vi oss i Manali. En mycket vacker turistort i bergen, pa ett fint hotell som verkar vara det stalle alla MC-turister anvander. I morse vaknade vi kl 6 av ett gang pa cirka 30 pers mullrade ivag mot Rotangpasset. Detta ar verkligen en mycket speciell resa  och mycket kravande, har vi forstatt pa bara dessa dagar. Vi ser fram emot att tampas med de hoga passen! Imorgon. Ha det gott i sommarsverige!!!