Kategoriarkiv: Syrien

Uppdrag slutfort

Sa vart det plotsligt over. Sitter i Jordaniens huvudstad Amman och langtar redan tillbaka till Syrien. Jag kanner mig mycket nojd med min rekresa. Syrien ar ett helt fantastiskt land att resa i och jag har hittat en jattebra reseledare. Nu blir det en veckas semester innan jag aker hem och satter igang med att gora verklighet av Syrien som nytt resmal. Jag hoppas att jag via bloggen lyckat formedla atminstone en brakdel av alla starka intryck fran resan. Det racker langt…

Lite bilder fran Syrien

Har kommer lite bilder fran Syrien. Fantastiskt fotoland det har! Minneskorten borjar bli fulla…

Palmyra i oknen

Palmyra i oknen

Kvall i beduintaltet

Kvall i beduintaltet

Solnedgang over Eufrates

Solnedgang over Eufrates

Stora mosken i Aleppo

Stora mosken i Aleppo

Bonder pa falten norr om Aleppo

Bonder pa falten norr om Aleppo

Mot Damaskus

Nu ar jag i Lattakia, Syriens storsta hamnstad. Skillnaden mot Aleppo ar enorm. Har vid kusten bar fa kvinnor sloja och stamningen paminner mycket om andra medelhavslander som Spanien eller Grekland.

Mitt andra mote med reseledarkandidaten Santiago i Aleppo gick bra. Han tog mig till en enkel lunchrestaurang med fantastisk syrisk husmanskost. Jag berattade mer om vad arbetet som reseledare innebar och just nu kanns han som den starkaste kandidaten.

Jag var farligt nara att missa taget fran Aleppo till Lattakia igar. Framme vid tagstationen upptackte jag att hotellreceptionisten inte lamnat tillbaka mitt pass. Men min taxichauffor kryssade vant mellan filerna och gjorde resan till hotellet tur och retur pa atta minuter. Jag hoppade pa taget en minut fore avgang.

Att resa med tag i Syrien var over forvantan. Billigt, punktligt och luftigt. Vagen fran Aleppo till Lattakia ar mycket vacker och gar forst genom bordig landsbyggd och sedan over skogskladda berg. Taget bjuder ocksa pa mangder med moten och jag hann med flera intressanta samtal pa den tre timmar korta resan.

Kassab var ingen hojdare. Forsta besvikelsen i Syrien faktiskt. Staden ligger visserligen vackert i bergen nara havet men platsen saknar sjal och kanslan man far ar att det ror sig om en lekplats for Syriens nyrika. Nar vandringsalternativen inte heller overtygade beslutade jag snabbt att inte forlora mer tid och akte tillbaka till Lattakia.

Det borjar bli sent nu och jag ska snart sluta. Imorgon bitti fortsatter jag tillbaka mot Damaskus. Forhopningsvis lyckas jag overnatta pa ett kloster i bergen pa vagen dit.

Tack Aleppo!

Aleppo (eller Halab som staden heter pa arabiska) visade sig vara ett riktigt lyckokast. En helt fantastisk stad! Spannande etnisk blandning av araber, kurder, armenier och tjerkesser; kryddig mat som helt klart ar godast i Syrien; en basar i gamla stan dar det saljs kryddor och olivtval och dar skraddarfamiljerna har verkat i samma lokaler i 400 ar.

Jag har ocksa haft turen att komma i kontakt med en ung kille kallad Santiago som mycket val kan bli var reseledare i Syrien. Han var guide at mig idag under en utflykt till ruiner och byar norr om staden. Vagen gick genom ett bordigt jordbrukslandskap dar det odlas persikor, korsbar och citrusfrukter men framforallt Syriens basta oliver. Fran den romerska ruinen Cyrrhus sag vi de turkiska gransposteringarna pa kullarna nagon kilometer bort.

Santiago laser till engelskalarare pa universitetet i Aleppo och extraknacker lite som guide och larare i arabiska at utlandska studenter. Han brinner for att visa upp sin stad och sitt land och verkar ha en mycket bra installning till resande. Dessutom kanns det extra roligt nar man hittar nagon som inte ar professionell guide och som befinner sig utanfor den traditionella turistnaringen.

Imorgon ska jag traffa Santiago igen sa vi far se hur det gar. Pa eftermiddagen tar jag taget ner till Lattakia vid Medelhavskusten. Darifran fortsatter jag till den armeniska staden Kassab dar jag ska undersoka mojligheterna till vandring i de kringliggande kustbergen.

Fyra dagar pa en kvart

Sitter pa ett internetkafe i Aleppo, en av varldens aldsta stader. Klockan ar 21.30 och pa gatan utanfor ar det full fart i butiker, glassbarer och bagerier. Det luktar kardemumma, pepparmynta och parfym och det ar mer folk ute an en lordagseftermiddag pa Drottninggatan fore jul. Kom hit for nagra timmar sedan efter en heldags resande langs Eufrates. Floden skar som en bordig livlina genom oknen och pa strandbankarna skordas vete av kvinnor i fargstarka langklanningar och sjalar virade runt huvudet som skydd mot den stekande solen.

Det har varit sa mycket intryck under de senaste dagarna att det ar svart att sortera, rangordna eller aterberatta. Hur gor man for att beskriva det man upplevt utan att fastna i plattityder, klyschor eller saljtext? Besok i Apamea med sin 1500 meter langa pelaraveny; potatias- och vitloksmarknader utanfor Hama; gryning i ruinstaden Palmyra mitt ute i ett magiskt okenlandskap; overnattning hos beduiner i ett ombonat talt med manga koppar supersott te; solnedgang vid Eufrates pa en gangbro i Deir Zour fylld med lokalbefolkning.

Man lar sig ocksa nar man reser! En riktigt bra hustru kostar 200-300 kameler; okendrottningen Zenobias borg Zalabiya hotas av ett nytt dammbygge langs Eufrates; mellan klockan 12 och klockan 16 ar det bast att halla sig i skuggan – det vet till och med faren; jag pratar arabiska med libanesisk dialekt (!); i de ostra delarna av landet ar det tatt mellan polisstationerna och fotografering ar forbjuden pa manga platser.

Pa reseledarfronten ar inget annu klart men det finns flera intressanta alternativ och jag har fortfarande flera platser kvar att besoka. Nu har boneutropparen i den lokala mosken satt igang med kvallsbonen och det ar hog tid att leta upp ett middagsstalle. Jag ska skriva snart igen nu nar jag har battre tillgang till internet och lovar att lagga upp lite bilder.

Sprakpoliser

Idag har varit en dag i sprakets tecken. Jag har agnat flera timmar at konversationer i minibussar pa en kombination av min knapphandiga arabiska och lokalbefolkningens skraltiga engelska. Jag ar i alla fall glad att jag agnade nagra dagar at arabiskastudier fore avresan (tack Salam!) och aterigen har jag fatt den gamla sanningen om att lite sprakkunskaper gor stor skillnad bekraftad for mig.

Efter en frukost bestaende av varm hummus, lite gronsaker och en kopp te lamnade jag kusten och akte tillbaka upp i bergen. Vagen gick till Musyaf, en bergsby kand for sin medeltida borg. Men efter att ha sett mangder med ruiner de senaste dagarna lockades jag i forsta hand av att det var en lagom paus halvvags mot staden Hama.

Vi passerade skogskladda berg och djupa dalar och under hela resan hade jag de tre mannen i minibussens baksate konverserandes med mig. Vi hann beta av bade Angelina Jolie, Israel och George Bush innan jag fick for mig att fraga vad de arbetade med. “Bolice” (pa arabiska gors ingen atskillnad pa b och p) fick jag till svar fran tva av dem. En av dem gjorde sedan en svepande rorelse mot de andra passagerarna “very much in the bus bolice”.

Plotsligt fragade en av polismannen mig “Do you know the name of our president?”. Jag log och svarade pliktskyldigt “Bashar”. Sen kom foljdfragan “You like Bashar?” och jag latsades som att jag inte hort nagot varpa polismannen forklarade “Bashar very strong”.

Efter att ha tagit avsked fran poliserna och tagit mig en snabb titt pa borgen hoppade jag pa nasta minibuss mot Hama. Vagen ner fran bergen mot Orontes-dalen gar genom ett bordigt landskap dar det odlas vete, frukt och oliver. Nu ar jag framme i Hama och ska om en timme ge mig ut i stan med en lokal guide. Vem vet, kanske hittar jag en bra kontakt har i Hama?

Kustfolk och politik

Idag var jag nara att fa en overdos av ledarkult. I bagerier, pa minibussar, bakom receptionsdiskar, hangandes fran fasader, i kladbutiker och som kylskapsmagnet – overallt denna Bashar. Jag har aldrig tidigare varit i ett land dar presidentens blick bokstavligen vakar over dig hela tiden. Detta i kombination med att folk helst undviker att tala politik ger en minst sagt bisarr kansla. Men idag hade jag faktiskt mitt forsta politiska samtal. En kurdisk affarsresenar och hans kusin fran Qamishli i nordostra Syrien berattade om hur landets kurdiska minoritet (omkring tio procent av befolkningen) lever under fortryck och att manga saknar medborgarskap.

Jag vaknade tidigt i morse av att solen lyste rakt in i mitt hotellrum. Efter en snabb frukost akte jag vidare till bergsbyn Safita som domineras av ett 25 meter hogt korsriddartorn. Fran toppen kan man se bade snokladda berg i Libanon och Medelhavet. Sedan vidare till hamnstaden Tartus. Det ar nagat sarskilt med kustfolk. Oavsett om det handlar om Cartagena i Colombia, Veracruz i Mexiko eller Tartus i Syrien sa ar tonfallet livligare, blickarna intensivare och volymen i bilstereon hogre. Kanske darfor att hamnstader alltid varit utsatta for ett hogre tempo och en stridare strom av manniskor, varor och tankar.

I Tartus gick jag omkring i det lilla som aterstar av den gamla korsriddarstaden. Det som skulle kunna ha varit en mysig liten stadsdel ar idag tyvarr en skrapig och forfallen plats. EU har enligt en skylt investerat 50 000 Euro i underhallet. Har det varit valinvesterade pengar? Det blir mitt odmjuka bidrag till debatten sa har i EU-valstider.

Till lunch hamnade jag pa en liten fiskrestaurang. Jag brot mot regeln att forsoka ata pa valbesokta restauranger, det blir ratt svart nar de flesta ligger ode vid lunchtid. Men jag behovde inte angra mig. Vitloksgrillad fisk fylld med lok och paprika, till det hummus, en stor sallad och hemgjord pommes frites. Basta fisken sen Boca de Yumuri pa ostra Kuba under min cykelrekognosering for nastan exakt ett ar sedan.

Jag trodde inte att jag skulle fa aka bat i Syrien. Men pa eftermiddagen tog jag baten over till landets enda o Arwad. On ar kand for sin battillverkning och var inte alls sa skrapig som guidebockerna varnat for. Arwad ar en urgammal boplats och var korsriddarnas sista faste i Mellanostern som foll 1302. Det var en trevlig utflykt som avslutades med te i ons hamn. Och utan turen till Arwad hade jag inte fatt mitt politiska samtal.

Nu ska jag leta upp en restaurang som visar kvallens Chapions League-final i fotboll. Nedan nagot fran dagens visuella skord.

Pelarsalen i Safitas korsriddartorn

Pelarsalen i Safitas korsriddartorn

Nygrillad fisk med hummus, sallad och hemgjord pommes

Nygrillad fisk med hummus, sallad och hemgjord pommes

Pastigning i Tartus fargelager

Pastigning i Tartus fargelager

Pa on Arwad tillverkas forfarande trabatar for hand

Pa on Arwad tillverkas forfarande trabatar for hand

Pa mitt rum i Tartus

Pa mitt rum i Tartus

Borgen i bergen

Jag hann traffa flera kandidater till tjansten som reseledare i Syrien innan jag lamnade Damaskus. En av dem kommer fran okenstaden Palmyra och verkar mycket intressant. Han har gott om kontakter over hela Syrien vilket jag tror ar nodvandigt for att kunna resa runt med grupper i det har landet. Men an ar ingenting klart och jag ska traffa fler kandidater i slutet av veckan.

Igar pa morgonen tog jag bussen norrut till Syriens tredje storsta stad Homs. Resan tog tva timmar och gick genom ett torrt okenlandskap. Homs har inga direkta turistattraktioner men jag tog en taxi till den ortodoxa kyrkan i stadens kristna kvarter. Dar traffade jag “fader Jakob” som berattade att han besokt Sverige forra aret. Sen vandrade jag runt i granderna bland snickerier, bagerier och frisersalonger. Homs-borna var verkligen trevliga men efter att jag till slut hittat en bankomat var det dags att aka vidare mot korsriddarborgen Krak des Chevaliers.

Krak des Chevaliers (eller Qal’at al-Hosn pa arabiska) ar den bast bevarade korsriddarborgen i varlden. Den ligger strategiskt pa ett berg i ett gront boljande landskap och bevakade passagen mellan kusten och Orontes-dalen dar Syriens viktigaste stader ligger. Man kan vandra runt i borgen i timmar och jag vagar redan nu pasta att det har kommer bli en av var resas hojdpunkter. I borgen som under sin stohetstid rymde 4000 riddare kan man se stall, storkok, oljepress, kyrka och riddarnas runda bord. Pa vaggarna finns inskriptioner pa latin, franska och arabiska.

Efter besoket i borgen vandrade jag ner till byn. Dar at jag tva falafelrullar med farsk mynta och agerade fotograf at bybefolkningen. Overallt vackra vyer mot olivlundar och blommande tistlar. Natten tillbringade jag pa ett litet hotell med fantastisk utsikt mot Krak des Chevaliers.

Vagen norrut fran Damaskus ar torr

Vagen norrut fran Damaskus ar torr

Gatuliv i centrala Homs

Gatuliv i centrala Homs

Notter rostas i Homs kristna kvarter

Notter rostas i Homs kristna kvarter

Den magnifika korsriddarborgen Krak des Chevaliers

Den magnifika korsriddarborgen Krak des Chevaliers

Byn nedanfor Krak des Chevaliers

Byn nedanfor Krak des Chevaliers

Aldre herrar dricker kaffe pa gatan

Aldre herrar dricker kaffe pa gatan

En dag pa stan

Nu har jag gjort min forsta rundvandring i centrala Damaskus. Hotellet ligger bara tio minuters gangvag fran gamla stan sa jag vandrade ditat och irrade sedan planlost i granderna. Det ar verkligen en spannande stad med gigantiska basarer, myllrande folkliv och vacker arkitektur. Av en slump hamnade jag i en shia-moske dar profeten Mohammeds barnbarn ligger begraven. Dar var pilgrimer fran sa skilda lander som Irak, Libanon och Tanzania och manga ville prata och beratta om platsen. Folk ar mycket trevliga har och att det ar sa fa turister bidrar sakert till att forsaljarna inte ar lika efterhangsna som de kan vara pa andra platser i Mellanostern. Nedan nagra foton fran dagen.

Kupoler i centrala Damaskus

Kupoler i centrala Damaskus

President Bashar al-Assad syns overallt

President Bashar al-Assad syns overallt

Pilgrimer vid Ruqayyas grav i Sayyida Ruqayya-mosken

Pilgrimer vid Ruqayyas grav i Sayyida Ruqayya-mosken

Valbesokt glassbar i basaren i gamla stan

Valbesokt glassbar i basaren i gamla stan

Min vaniljstrut som rullats i pistageflan. Inte helt fel!

Min vaniljstrut som rullats i pistageflan. Inte helt fel!

Framme i Damaskus

Flygresan till Syrien gick snabbt och smidigt. Vilken skillnad mot  transatlantflygningarna! Redan i Prag markte jag att jag inte var pa vag mot en valbesokt turistdestination eftersom jag var den enda icke-syriern som gick pa planet. Vi landade i Damaskus kl. 02 pa natten och det tog inte mer an fem minuter att ta sig igenom passkontrollen och plocka upp bagaget. Efter att ha tagit ur syriska pund fran en bakomat tog jag taxi in till stan.

No pork

Viktig information for passagerare pa flyg till Mellanostern

Jag forsokte lite med min arabiska och taxichaufforen med sin engelska men ganska snart hade vi slut pa ord. Vagen in mot stan kantas av ljustavlor med Syriens och andra nationers flaggor: Guyana, Kazakhstan, Mozambique. Men inga vastlander – en paminnelse om att Syrien placerats i Bush-kategorin “ondskans axelmakter” och bojkottas av USA med flera. Overallt langs vagen syns aven byster och portratt forestallande president Bashar al-Assad. Han kom till maten ar 2000 och eftertradde da sin  far Hafez som styrt landet i 30 ar.

Nar vi narmar oss centrum ser jag moskeernas minareter i gront neonljus och en och annan kyrka med neonblatt kors. Plotsligt dyker staden upp och tusentals ljuskagglor syns pa kullarna. Taxin stannar och chaufforen pekar in mot en mork grand: “Dar ligger ditt hotell”. Jag kanckar pa och ut kommer en nyvaken receptionist som sager att det ar elavbrott i staden och att han inte kan fixa ett rum. Detta trots att jag bokat rum fran Sverige och tvingats lova att jag verkligen skulle dyka upp eftersom manga inte gor det.

Klockan ar 03.30 och jag kanner mig inte sarskilt sugen pa att leta hotell med all min packning. Som tur ar finns ett annat hotell pa samma gata. Levande ljus brinner i receptionen och jag far ett enkelrum. Med ficklampa trevar jag mig uppfor trappan. Rummet ar litet, luften kvav och sangen stenhard. Men det ar inget man bryr sig om sa har dags.

Valkommen till Syrien

Valkommen till Syrien

Efter nagra timmars somn sitter jag nu pa ett litet internetkafe. Jag lyckas inte kopiera over foton fran min kamera, men jag ska komma pa ett satt att losa det. Nu ar det dags att ge sig ut och borja upptacka staden. Jag ska forsoka kopa ett syriskt SIM-kort till min mobil och kanske ga loss pa resans forsta falafel. Senare i dag vantar intervjuer med kandidater till posten som reseledare.