Kategoriarkiv: Egypten

“Bättre att dö för revolutionen än i en bilolycka”

Berättelse från resan Egypten.

Hej, här kommer mina kommentarer till hela resan, skriver Gösta Olsson, en av resenärerna på vår resa “Egypten – i revolutionens fotspår” som tidigare rapporterat från Luxor och nu önskar komplettera sin medresenär Torgny Gustavssons redogörelse (se inlägget 5/5 2011)

Stockholm 11 maj 2011

Kulturcentrum i Kairo (23 april)
Vi träffade en grupp ungdomar i som deltagit i revolutionen. Bakom sig har de hemska upplevelser, ändå tror de på framtiden och är entusiastiska, rentav godtrogna. En förklaring kan vara fatalism. En av dem uttryckte det så: “Man skall ändå dö. Det är bättre att dö för revolutionen än i en bilolycka.” Jag frågade om det behövdes ökad produktion och fick svaret att det behövdes inte, Egypten var ett rikt land så det räcker med omfördelning. Korruptionen har tagit oerhört mycket.

Park i Alexandria (24 april)

Ett 30-tal människor, flera höll korta anföranden. De höll på att organisera en medborgargrupp, fördela arbetsuppgifter, rapportera vad de gjort, ta kontakter med andra. Vi fick intrycket att de främst ville verka för att få folk att rösta, inte bilda ett parti.

Khaled Saids familj och vänner i Alexandria (25 april)
Det var djupt gripande att träffa denna kvinna som vänt sorgen över sin döde son till helig vrede. Hon fick kraft från sin religion. “Allah har en mening med allas liv, detta var meningen med Khaleds.”

Khaleds mor (på arabiska)
CNN från demonstrationen i Alexandria efter mordet
Engelska Al Jazeera dito

Resan till Luxor (26 april)
Vi skulle åkt nattåg men fick flyga i stället. Tågen gick inte för järnvägen var blockerad i Quena, 65 km norr om Luxor. Folket där krävde att den nytillsatte guvernören skulle avsättas för han hade varit ett hög polisbefäl och var dessutom koptisk. I början verkade fokus ligga på hans bakgrund inom polisen, men när konflikten löstes var kravet på en muslimsk guvernör huvudfrågan. Man kan förstå att den koptiske biskopen inte ville prata politik.

Kalabaliken i Luxor (27 april)
Tidningen The Egyptian Gazette rapporterade att fyra personer förts till sjukhus, inte att de blivit inlagda. Jag sympatiserar med revolutionärerna i sak, har man haft makt måste man kunna svara på vad man gjort. Däremot var deras protest formellt fel, demokratins spelregler måste följas och man vinner ingen debatt på att avbryta motståndaren och störa möten. Vem vinner på det?

Tahrirtorget (1 maj)
Det var demonstrationståg, möte och fest. Jag fick flygblad från:
Egyptian Student Union, facebook på arabiska (skriv in i sökfältet på facebook, för lång adress)
Popular Alliance Party (ett nytt vänsterparti)
Alrabta (Association of the Progressive Revolution Youth, en rörelse ej ett parti) och som också finns på Facebook
Tyvärr kunde jag inte läsa varken flygblad eller hemsidor.

(Lite hjälp kan man få via; Ahram Online’s idiot’s guide to Egypt’s emergent political landscape för att orientera sig bland alla nya konstellationer. Reds anm)

Bank Alexandria i Kairo, nära Opera Square (3 maj)
Ett femtiotal personer demonstrerar utanför ett bankkontor. Det enda plakatet på engelska tyder på att det gäller pension. En polis sade att jag inte fick fotografera, men då sade en man som stod bredvid att det fick jag och då gjorde jag det utan att polisen bråkade. Demonstranterna gillade att jag tog bilder.

Vänliga hälsningar
Gösta

Mer om våra resor i Egypten.

En fantastisk resa i revolutionens fotspår

Berättelse från resan Egypten.

Det unika med resan, var alla möten med aktivister och engagerade i Egyptens framtida politik, skriver Torgny Gustavsson, nyligen hemkommen och en av resenärerna på vår resa “Egypten – i revolutionens fotspår” vars syfte var just detta. Det mest omskakande enligt honom var dock mötet med familjen till den av polisen mördade Khaled Said. Rörelsen som uppstod som reaktion på övervåldet ”We are all Khaled Said” bidrog starkt till revolutionen.

Demonstration

Växjö 4 maj 2011

Resan till Egypten den 22 april till 1 maj har varit en av de mest minnesvärda, omtumlande och stimulerande resor jag gjort. Även om det antika Egypten med pyramider, konungagravar, tempel och skatter, i sig inte ingick, så fick vi genom extra-arrangemang till rimliga kostnader också ta del av detta. Men givetvis var det unika med resan, det som gör att den stannar kvar, alla de skiftande möten med aktivister och andra engagerade i den egyptiska nutidspolitiken.

Den som har äran av detta och som genom sitt personliga engagemang, sitt nätverk av kontakter och sin vilja att med oss dela sina förhoppningar om det nya Egypten, är givetvis vår förträfflige guide Suliman Moussa. Han var/är mycket professionell, har en stark vilja att visa alla delar av den politiska utvecklingen, visar en opartiskhet och levande tolerans samtidigt som hans eget engagemang för revolutionen, för den fredliga utvecklingen och för den demokratiska processen är tydlig och stark. Han är genomtänkt och kunnig och villig att diskutera och ta ställning, när man engagerar sig i den typen av samtal med honom. Men framför allt kunde han med stor flexibilitet planera och omplanera, så att vi fick ständigt nya och växlande bilder av revolutionen.

Det började med att vi på Kairos kulturcentrum, en mycket spännande och öppen icke-statlig institution, fick träffa 5-6 unga människor, som hade direkta och omskakande upplevelser från Tahrirtorget, hade sett kamrater såras och dödas, varit med när kamelerna stormade – och när Mubarak föll. Det var gripande att lyssna, men också engagerande att med dem diskutera revolutionens framtid, höra deras trosvisshet och förhoppningar, hur den ene p g a revolutionen nu ändrat inriktning på sitt uppsatsämne på universitetet, och hur den andre, som tidigare letade efter första möjlighet att emigrera, nu bestämt sig för att stanna och arbeta för det nya Egypten.

Två dagar senare var vi i Alexandria med på ett möte med ett knappt 100-tal aktivister, som diskuterade hur de skulle kunna sprida revolutionens budskap om utveckling och demokrati till de underprivilegierade, föra ut budskapet om vikten av kommande val. Vi blev mycket väl mottagna av dessa också unga människor och fick frågor om hur man i Europa och Sverige såg på deras revolution, en nog så komplicerad fråga att uttala sig om för ganska vanliga turister.

Khaled Said

Dagen därpå var vi med om det som, trots allt och inklusive Konungarnas dal, Sphinx och Tutankhamons guldmask, var det mest omskakande, imponerande och vördnadsbjudande under hela resan. Khaled Said hette den unge man, som, efter att på sociala medier publicerat komprometterande bilder på polisers knarkaffärer, misshandlades till döds på en polisstation i Alexandria. Några månader senare lades hans historia och bilder på hans misshandlade ansikte ut på Facebook och rörelsen We are all Khaled Said bildades och blev en central kraft i revolutionen och på Tahrirtorget. Vi fick alltså den enastående ynnesten att möta hans familj, hans mamma, som talat inför de flera hundra tusen på Taharir-torget, hans syster och bror och bästa vänner. Ett möte som skedde i deras enkla hem på två eller tre rum, ett möte som fick en personlig och mycket innerlig prägel, inte minst beroende på mammans starka sufiska tro.

En starkt kontrasterande upplevelse var det större politiska mötet i Luxor, som var en del i Amr Moussas presidentvalskampanj och som skedde på inbjudan av partikamrater i Mubaraks gamla maktparti och därför väckt protester och kritik redan innan det startade. Mötet slutade i kalabalik, slagsmål och kollaps för dialogen. Lokalen fick snabbutrymmas och ambulans och soldater var snabbt på plats – och mitt i detta tre förvirrade och lätt skakade svenska turister – väl omhändertagna av sin guide trots att denne samtidigt var starkt engagerad i mötets innehåll.

Vi har mött fler aktivister, träffat en koptisk biskop, som inte ville (vågade) prata politik – också en intressant aspekt av revolutionen – och vi har varit på konsert med en ung musiker som skrev politiska och poetiska texter om det nya Egypten.

Med oss hem har vi ett engagemang, unika erfarenheter, kunskap man aldrig kan få via media eller officiella kanaler – samt ett antal mejl-adresser för framtida kontakter. Dessutom, som bonus, bilderna av det antika Egypten, de förunderliga konstverken, de fantastiska templen, gravgångarnas bilder med sina 4000-åriga ännu lysande färger. Spännvidden har varit resans signum, från 2 500 f.kr. till en demokrati mindre än 4 månader gammal, från död och förtryck till förhoppningar och framtidstro. Khaleds mammas förtröstan, hennes starka röst där på torget när hon talade till de hundratusenden om sin sons död och om hans och alla deras mod.

Tack för en fantastisk resa!

Torgny Gustavsson

Växjö

Mer om våra resor i Egypten.

Het debatt i Luxor – stolarna far genom luften

Berättelse från resan Egypten.

Hej, här kommer en rapport från Luxor, skriver Gösta Olsson, en av resenärerna på vår resa “Egypten – i revolutionens fotspår” vars syfte är att resenärerna personligen ska få träffa de modiga människor som kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter.

Luxor 27 april 2011

Amr Moussa, generalsekreterare i Arabunionen, var i Luxor och höll ett möte under sin kampanj för att bli vald till president.

Amr Moussa

Förutsättningarna var inte de bästa. Amr Moussa var med i det nu förbjudna NDP (National Democratic Party), som Mubarak tillhörde.

Han var inbjuden av två NDP-senatorer och deras “familjer”.

Motståndarna, revolutionärerna, uppfattade detta som att personer från NDP river av sig sitt gamla skinn och skaffar ett nytt, som en orm ömsar skinn.

Mötet började kl 20 och då var ca 500 personer där. 400 satt och resten fick stå längs väggarna. 30 till 50 var kvinnor i huvudduk och kanske lika många var män i turban.

Moussa talade om demokrati och regional utveckling. Det han sa var okay men när det var dags för frågor ville han bara svara på tidigare inlämnade frågor. Motståndarna fick inte ställa några frågor.

Då, omkring 20.30, började aktivister bland motståndarna hålla upp enkla plakat och en talkör avbröt med att fråga vad han gjort som minister och generalsekreterare. Cirka 20 aktivister klev upp på stolar, viftade med sina plakat och ropade. Arrangörerna försökte lugna ner dem. 20.45 gick det över till handgripligheter och så slogs de med stolar. Flera tog efter och några kastade stolar. Då smet vi ut genom köket tillsammans med många andra. En ung aktivist hade fått en smäll på benet men jag tror inte att någon blev allvarligt skadad.

Mötet visade att gamla NDP:s motståndare är organiserade och orädda och att gamla NDP inte vill ta en öppen debatt.

Mer om våra resor i Egypten.

Specialresa till Egypten – i revolutionens fotspår

Berättelse från resan Egypten.

Tahrir Square

Tahrir Square

– Yes my friends, Egyptian people did it! A new democratic nation was born!

Så skrev en överlycklig och stolt reseledare, Soliman Moussa, den 11 februari i ett mejl till huvudkontoret i Stockholm.

Researrangören Läs & Res på Södermalm i Stockholm ordnar nu en 10 dagar lång resa, över påsk, för alla som vill resa till Egypten och personligen träffa de modiga människor som kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter. Resan går Kairo – Alexandria – Luxor – Kairo och i var och en av dessa städer arrangeras möten med ungdomar och grupper som varit drivande under revolutionen. ”Egypten – i revolutionens fotspår” har plats för 16 deltagare och avresedatum är satt till den 22 april.

– Nu, om någonsin, är det väl läge att åka till Egypten. Tänk dig att få möta stoltheten och glädjen hos ett folk som gjort slut på 30 år av tyranni, säger Lotta Bolin, reseproducent för Afrika på Läs & Res.

Läs & Res vill genom lärorika resor utanför Europa öka intresset för omvärlden och samtidigt bidra till ett mer medvetet men också ekologiskt och socialt hållbart resande. Det innebär bland annat resor med tåg eller vanlig buss, enkla hotell, vandringar på landsbygden, familjeboende och att alltid ha lokala reseledare. De arrangerar för närvarande resor till 35 länder i Asien, Afrika och Latinamerika.

Läs mer: http://www.lasochres.se/Filer/Egypten%20i%20revolutionens%20fotspar.pdf

För mer info kontakta Lotta Bolin på 08-452 96 96 / lotta.bolin@lasochres.se

Mer om våra resor i Egypten.

Hur man blir ett oekenfreak

Berättelse från resan Egypten.

Marhaba, God dag men ocksaa God Jul! Inte skymten av ett Internetcafe paa en vecka, inte ens mobiltaeckning under flera dagar, men vad goer vael det naer man faerdas i jeep genom fantastiska oekenlandskap, sover under kamelfilt med bara stjaernorna som tak, dansar till floejt och tablamusik runt laegerelden och aeter fantastiskt god mat, trots att den aer tillagad under mycket enkla foerhaallanden.

Nu aer vi i Luxor. Det aer Julafton!? Jodaa, haer firar man jul, men inte foerraen i morgon paa juldagen. 15 procent av egyptierna aer kristna och det haenger faktiskt jultomtar I skyltfoenstren. Lite kulturellt forvirrande dock med tomtar i detta land med saa tydlig muslimsk praegel.

Vi bor paa ett fint hotell med swimmingpool, men jag laengtar tillbaka till oeknen. Vi har besoekt Hatcshepsuts tempel, en kvinnlig kung som regerade I 22 aer till 1461 foere kristus. Hon klaedde sig i mansklaeder och avbildades med skaegg, foer att faa respekt. Samma strategi daa som nu!!!

Vi haer ocksaa besoekt tre gravar I Konungarnas dal, Ramses den I, den III och den IX:s gravar. Hur liten, stor eller djup en grav aer beror paa hur laenge kungen regerade. Stora och djupa gravar tog maanga aar i anspraak. Tuthankhamun, saa vaelkaend han aen aer, aer inte ens begravd I sin egen grav, utan fick oeverta en praests grav. Han dog bara 19 aer gamma loch hade inte ens hunnit paeboerja sin grav.

Tayeb, vaar skickliga och humoristiska guide lyckades paa nagra timmar levandegoera den faraoniska kulturen saa som ingen historiebok i vaerlden kan. Men saa haer han ocksaa studerat egyptologi i 4 aar. Det var oerhoert fascinerande, men likvael laengtade jag tillbaka till oeknen.

Vad aer det daa med denna oeken som aer saa fantastiskt? Hur beskriva detta utan att hamna i floskler? Min kropp tyckte om oeknen. Den torra varma vinden svepte sig om mig som en helande filt. Min sjael tyckte om oeknen. Vidderna och himlen oeppnade sinnena. Min hjaerna tyckte om oeknen. Att gaa I vaermen med bara en oaendlig horisont framfoer sig gav fritt spelrum foer tankar laangt bortom vardagens smaa bekymmer.

Jag var heller inte beredd paa att oekenlandskapet kunde vara saa skiftande i utseende. Den svarta oeknen med gul sand pepprad med svarta stenar fraen tiden daa omraadet var vulkaniskt. Den vita oeknen med kritvita kalkstensformationer som kan se ut som svampar, lejon, faeglar, ja allt som fantasin kan faa dem till. Det saag ut som om det laag snoo paa sanden. Sedan koerde vi genom ett rent maanlandskap med graa stenar som glaenste som skiffer. Foer att sedan leta oss ut genom den enda passagen som finns genom bergskedjan som avslutar oeknen soederut. De som inte hittar den faar vaenda!!!

Daar det var enbart sand fick jeeparna koera ganska fort foer att inte koera fast, vilket trots allt haende tva ganger. Daa fick vi alla hoppa ut och putta, precis som hemma – vintertid. I boerjan hoell man i sig ganska hart i handtagen near jeepen kraengde oever sanddynerna i vinklar om naermare 45 grader. Sen insaag man att vaara oekenhjaeltar, som vi till slut kallade dem, var oerhoert skickliga foerare och man slappnade av. Mlaolao, en av foerarna och 67 aar gammal, har koert sedan han var 19 aar gammal.

Inte utan att man fick lust att be om lite oekenkoerlektioner. Men nu hade jag ju min mor med och ville inte utmana oedet. Hon har klarat strapatserna galant och det ska hon ha en eloge foer. Och till oeknen kommer jag att aatervaende, oekenfreak som jag nu blivit.

Paa aaterseende – i Aswan kan jag nog hitta ett internetkafe igen

Mer om våra resor i Egypten.

Med mamma i Kairo

Berättelse från resan Egypten.

I gaar landade jag och mamma paa Kairos flygplats. En dag innan sjalva turen skall borja. Allt hade gatt bra aven om det blev lite hastigt i Wien. Alla dessa kontroller…

Vi fick snabbt tag pa en taxi och uppgav hotellets namn. Chafforen hade inget problem med att ta sig in till stan, till Opera Square, ja till om med till den stora gatan Shearia El Gumhorrya dar hotellet skulle ligga pa en tvargata. Men sen var det stopp, den tvargatan kande han inte till.

Chaufforen fragade sig fram och det blev manga runtkorningar eftersom alla gator ar enkelriktade. Nar vi for tredje gangen var tillbaka vid Opera Square gav han upp och overlamnade oss till en lokal taxi. Mor min var lite orolig, men alla var sa trevliga och skojade med oss att hon till slut utbrast med ett skratt: Det blev ju en ordentlig sightseeingt by night.

Vi tog in pa hotellet och dar traffade vi Soliman, var reseledare, som jag talat med flera ganger, men aldrig traffat personligen. Min kollega Bim hojer honom till skyarna och jag ar benagen att halla med. Vi gick ut och at middag i narheten alla tre, pa ett anrikt gammalt cafee, Cafe Riche fran sent 1800-tal.

Dar har manga politiska planer smitts genom aren och manga affarer har gjorts upp. Soliman och jag hade mycket att prata om men han saag skickligt till att dra in mamma i konversationen hela tiden. Som reseledare ar det verkligen viktigt att kunna fordela gracerna.

Vagen dit kantades av affarer sa mor och jag har redan spanat in lite mojliga inkop. I dag tog vi det lite lugnt pa morgonen, min mor ar trots allt ingen direkt ungdom emedan jag ar aldre an 50 ar. Men kvarteren runt hotellet har vi inspekterat och t o m hittat, eller snarare blivit hittade av, en parfymforsaljare som saljer raavaror till vara exklusiva parfymer.

Saa nu har vi luktat paa Chanel 5, Lancomes O, japanska Shiseido med flera. Ja inte parfymerna utan den oforvanskade ravaran, utan tillsatser eller alkohol som gor att parfymen forangas om man glommer korken. Hit tar vi oss tillbaka innan vi reser hem, det var mor och jag rorande ense om.

Detta skriver jag fran ett internetcafe nagra kvarter bort fran hotellet omgiven av ungar som spelar dataspel. De sag lite forvanade ut nar jag slaentrade in, men nu ar jag accepterad och bortglomd. Om nagra minuter skall jag forsoka hitta tillbaka till hotellet for klockan 20.00 skall vi traffa gruppen dar och i morgon baer det av paa tur till pyramiderna.

Pa aterseende nar jag far nagra minter over och hittar ett cybercafe.

Mer om våra resor i Egypten.