Författararkiv: Tigran

Specialresa till Egypten – i revolutionens fotspår

Berättelse från resan Egypten.

Tahrir Square

Tahrir Square

– Yes my friends, Egyptian people did it! A new democratic nation was born!

Så skrev en överlycklig och stolt reseledare, Soliman Moussa, den 11 februari i ett mejl till huvudkontoret i Stockholm.

Researrangören Läs & Res på Södermalm i Stockholm ordnar nu en 10 dagar lång resa, över påsk, för alla som vill resa till Egypten och personligen träffa de modiga människor som kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter. Resan går Kairo – Alexandria – Luxor – Kairo och i var och en av dessa städer arrangeras möten med ungdomar och grupper som varit drivande under revolutionen. ”Egypten – i revolutionens fotspår” har plats för 16 deltagare och avresedatum är satt till den 22 april.

– Nu, om någonsin, är det väl läge att åka till Egypten. Tänk dig att få möta stoltheten och glädjen hos ett folk som gjort slut på 30 år av tyranni, säger Lotta Bolin, reseproducent för Afrika på Läs & Res.

Läs & Res vill genom lärorika resor utanför Europa öka intresset för omvärlden och samtidigt bidra till ett mer medvetet men också ekologiskt och socialt hållbart resande. Det innebär bland annat resor med tåg eller vanlig buss, enkla hotell, vandringar på landsbygden, familjeboende och att alltid ha lokala reseledare. De arrangerar för närvarande resor till 35 länder i Asien, Afrika och Latinamerika.

Läs mer: http://www.lasochres.se/Filer/Egypten%20i%20revolutionens%20fotspar.pdf

För mer info kontakta Lotta Bolin på 08-452 96 96 / lotta.bolin@lasochres.se

Mer om våra resor i Egypten.

Färjan till Istanbul

Vi har fått ett nytt SMS från gruppen som reser landvägen till Persien:

Nu sitter vi till slut på färjan till Istanbul. Kommer inte fram förrän i övermorgon så du kanske vill boka av en hotellnatt. Annars är allt toppen. Mailar mer från Istanbul.

Minsk

Ett nytt SMS från reseledaren Kristian Larsson har ramlat in:

Minsk är som ett enormt miljonprogram med en otroligt pampig paradgata i äkta stalinistisk design. Allt känns stort, tungt och mäktigt… Men folktomt. De har utvecklat byråkrati till en sport där man alltid är bättre. Känns som en resa i tiden att vara här. Fantastiskt!

Riga-Minsk

Vi har fått en rapport via SMS från vår reseledare Kristian Larsson som leder Vägen till Persien:

Statusrapport från motorvägen mellan Riga och Minsk… Vägens skick: Usel. Tillåten hastighet: 70 km/h. Bussens hastighet: 20 km/h. Lång natt framför oss? Ja! Alla på bra humör efter en underbar dag i Riga? Ja! Over and out.

La Paz

Flygresan från Lima till La Paz var en fröjd. Det tog inte många minuter förrän planet hade brutit igenom det gråa dis som under vintermånaderna allt som oftast täcker Lima. Ovanför väntade en annan värld – ett hav av bomullslika moln, knallblå himmel och Andernas snöklädda toppar. Vi fortsatte sedan över den andinska högplatån och såg Titacacasjöns vatten och öar vid inflygningen. Flygplatsen i La Paz är liten och det var inte svårt att hitta vår bolivianska reseledare Wenceslao som väntade på mig. Flygplatsen ligger uppe på platån och det är lika mäktigt varje gång man kommer hit och ser staden bre ut sig i dalen nedanför (på 3600 meters höjd!). Vårt hotell ligger föredömligt centralt mitt i ett av stadens bästa marknadskvarter.

Den befarade höjdsjukan blev det inget av den här gången heller men för att vara på den säkra sidan gick jag till ett stånd och köpte cocablad för 5 Bolivianos (lika mycket i svenska pengar). Cocabladet i sin naturliga form har inget med kokain att göra utan är en lätt uppiggande drog i klass med kaffe som folken i Anderna tuggat eller druckit som te i tusentals år. Den dämpar hunger, törst och smärta och sägs även vara bra mot höjdsjuka. Cocan är en viktigt kulturell symbol för ursprungsbefolkningen i Bolivia och försäljningen är helt laglig. Däremot är det ingen bra idé att ta med sig blad hem, eftersom cocan är narkotikaklassad i EU. Varför kan man fråga sig. Det finns kanske inga starka ekonomiska intressen som kan lobba för den? Men det är synd för Bolivia som bedriver en medveten politik för att ta fram lagliga produkter av bladet  – allt från läsk och energidryck till tvålar och örtteer.

La Paz från vägen mellan flygplatsen och centrum. I bakgrunden berget Illimani.

La Paz från vägen mellan flygplatsen och centrum. I bakgrunden berget Illimani

Vår bolivianska reseledare Wenceslao fick aldrig användning för skylten

Vår bolivianska reseledare Wenceslao fick aldrig användning för skylten

Utsikt från hotellets tak

Utsikt från hotellets tak

Lima

Berättelse från resan Anderna och Galápagos.

Inför den här resan hade jag bestämt mig för att driva tidsanpassningen till sin spets. Och idén att inte sova alls natten före flygresan till Peru visade sig vara en lysande idé. Jag åkte från kontoret fem i fem på morgonen och när jag satte mig på planet var klockan 06.30, det vill säga nästan midnatt peruansk tid. Planet hann inte mer än att lyfta förrän jag sov som en sten. När jag sedan kom fram till Lima var jag redan inne i dygnsrytmen. Rekommenderas varmt!

Vår ecuatorianska reseledare Samuel Cordova mötte mig på hotellet i centrum. Efter en dusch, där en debatt inför det stundande borgmästarvalet rullade på tv:n i bakgrunden, begav vi oss mot stadselen Barranco där många av staden trevligaste restauranger och barer finns. Vi valde gatustånden på torget och pratade om hur resan Anderna & Galapagos kan göras ännu bättre samtidigt som vi satte i oss allt från grillade kalvhjärtan och potatis i Huancaina-sås till ångade risknytten och lila majsdryck. Peru är det enda land som kan konkurrera med Mexiko om titeln Amerikas bästa kök.

En kort promenad i centrum nu på morgonen illustrerade med all önskvärd tydlighet varför transportfrågan varit i centrum under tv-debatten. Lima har snart tio miljoner invånare men saknar fungerande kollektivtrafik. Istället för tunnelbana eller rejäla bussar trängs hundratusentals minibussar och taxis på stadens gator.

Om en stund flyger jag vidare mot La Paz. Jag brukar aldrig ha problem med höjden men den här gångern är jag lite osäker eftersom jag kommer flyga direkt från Lima vid havet till flygplatsen i La Paz som ligger på 4100 meter över havet.

Mer om resan Anderna och Galápagos.

Mardin

Mardin har verkligen ett spektakulart lage mellan Kurdistans berg och Mesopotamiens slattland. Staden har under historien blivit en skarningspunkt mellan olika imperier, civilisationer och kulturer. Adnan som ar engelskalarare pa det lokala universitetet berattade for oss om de invecklade relationerna mellan kurder, turkar, assyrier och araber. Mardin ar en harlig stad att promenera omkring i. Och nar man behover en paus slar man sig ner nagonstans och frossar – lamspett, te och korsbarsglass.

Har nagra bilder…

Mardins skyline

Mardins skyline

Solnedgang over Mesopotamien fran ett av Mardins tehus

Solnedgang over Mesopotamien fran ett av Mardins tehus

Bon i klostret Deir Azafran utanfor Mardin

Bon i klostret Deir Azafran utanfor Mardin

Pa vag mot Syrien

Pa vag mot Syrien

Den romerska staden Dara inte langt fran syriska gransen

Den romerska staden Dara inte langt fran syriska gransen

Babels torn

Batman!

Batman - en stad i Kurdistan!

Jag förstod snabbt att den största utmaningen i Kurdistan var att hitta kontaktpersoner som pratar engelska. Var syriska reseledare Santiago talar varken turkiska eller kurdiska. Efter en hel del sökande stamde vi traff men en engelskalarare i staden med det osannolika namnet Batman. Han följde med oss pa resan mot sydöst. Vi akte langs Tigris och gjorde det första stoppet vıd den antika staden Hasankeyf som ligger pa en klippa ovanför floden. Vi klattrade hela vagen upp i den tryckande sommarhettan och belönade oss sen med ett dopp i Tigris gröna vatten.

Hasankeyf vid floden Tigris

Hasankeyf vid floden Tigris

Bönestund i Hasakeyfs Moské

Bönestund i Hasakeyfs Moské

Vi hamnade darefter i en liten bortglömd stad pa landsbygden. Tanken var att undersöka möjligheterna att besöka en by, nagot som just dar i varmen och spraförbistringarna kandes valdigt avlagset. Som av ett mirakel sitter vi nagra timmar senare under ett mullbarstrad i en 1500 ar gammal kristen by och satmalar pa svenska, engelska, tyska, turkiska, kurdiska, assyriska och arabiska. Vı har haft turen att stöta pa en assyrisk familj fran Norrköping och aven om var brokiga skara inte har nagat gemensamt sprak sa lyckas vi med vara gememsama sprakkunskaper riktigt bra. Nunna Miryam guidar oss runt i den gamla kyrkan. Plötsligt öppnar sig en rad spannande möjligheter. Mer an nöjda lamnar vi den lilla byn och reser vidare genom ett plagsamt vackert kvallslandskap av kullar, byar, fruktodlingar, solrosfalt och faraherdar.

Reseledaren Santiago och nunnan Miryam

Reseledaren Santiago och nunnan Miryam

Mobil bensinmack

Mobil bensinmack

Via staden Midyat och klostret Mor Gabriel fran 300-talet fortsatte vi till staden Mardin, en smaltdegel dar kurder, turkar, assyrier och araber lever. Nedanför Mardin breder det Mesopotamiska laglandet ut sig. Imorgon korsar vi gransen och reser in i Syrien.

Herdepojkar langs vagen

Herdepojkar langs vagen

Kurdistan

I İstanbul och vastra Turkiet ar kunskapen om landets östra delar förvanansvart liten. Fortfarande dominerar bilden fran 1980-talet nar striderna mellan den kurdiska gerillan PKK och militaren rasade. Idag pagar det strider bara i gransomradet mellan Turkiet och Irak. Resenarer har nu darfor börjat upptacka de östra delarna av Turkiet. Pa flyget hamnade jag brevid en skaggprydd ung turk vid namn Abdulkarim. Han skulle besöka sin bror som gör militartjanst nere i sydöst och flygresan forsvann snabbt i diskussioner om religion, historia och situationen för landets kurder. Nar han satte sig brevid mig hade jag direkt gissat pa att han var troende muslim. Jag hade ratt men skagget visade sig ha en helt annan förklaring – “min flickvan tycker att jag ar snyggare sa”.

Fika intill Diyarbakırs magnifika ringmur

Fika intill Diyarbakırs magnifika ringmur

En kurdisk van till Abdulkarim mötte honom pa flygplatsen och jag fick skjuts in till Diyarbakırs centrum. Pa vagen tog de med mig till en glassbar och bjöd pa vaniljglass badad i chokladsas och toppad med pistagenötter. Sen fortsatte den improviserade guideturen till stadens murar. Diyarbaırs centrum omges av en sex kilometer lang basaltmur, den langsta antika muren i varlden efter den kinesiska. Fran muren kunde jag skymta en antik bro över floden Tigris samtidigt som en blodröd mane langsamt steg över Kurdistans slattland.

Aven lokalbefolkningen gillar vyn fran muren

Aven lokalbefolkningen gillar vyn fran muren

Diyarbakır ar den inoficiella huvudstaden för Turkiets 15 miljoner kurder. Staden har vaxt dramatiskt under de senaste 20 aren. Manga av stadens ınvanare flydde undan konflikterna pa landsbygden under 80- och 90-talen da den turkiska armen forstorde omkring 4000 kurdiska byar. Man marker snart att staden ar ett centrum for kurdisk identitet – överallt kurdisk musik och i basaren saljer man sjalar i kurdernas farger rött, grönt och gult. Undervisning i det kurdiska spraket ar förbjudet och aven andra politiska och kulturella rattigheter kranks fortfarande. Men det fınns gott om grasrotsinitiativ för att bevara den kurdiska identiteten och man kan tydligt se att kvinnorna har en framskjuten roll i det arbetet.

Grillat ar godast i Kurdistan

Grillat ar godast i Kurdistan

Diyabakır ar en stad som ar latt att alska – vanligheten, avspandheten, ruffıgheten, musiken, grillspetten. Men efter tva dagar av research och möten var det dags att resa vidare.

Istanbul-Byzans-Konstantinopel

Jag landade i İstanbul onsdag morgon och hade ett drygt dygn pa mig att hitta ett hotell och bekanta mig med staden. De flesta av stadens hotell ligger i Sultanahmet i den gamla delen av staden. Fördelen med att bo dar ar att man har nara till de flesta sevardheterna ı staden, nackdelen att omradet forvandlats tıll nagat av en turıstenklav. Men som alltid racker det med att ga nagra kvarter bort for att hıtta vardagslivet. Bysans-Konstantınopel-İstanbul har staden hetat genom historien och monument fran del olıka epokerna fınns i mangder. Men det basta sattet att uppleva staden ar nog att bara vandra planlost och se var man hamnar.

Fiske pa Galatabron

Fiske pa Galatabron

Jag promenerade förbi Ayasofia och Bla Mosken, genom handelskvarteren ner mot hamnen, över kajen dar man saljer fark fısk och musslor, förbi de tedrickande fiskarna pa Galatbron, upp genom de gamla judiska kvarteren i Galata och in i det moderna İstanbuls pulserande hjarta Beyoglu dar gagatan İstikbals glittrande skyltfönster och snabbmatsstallen paminner om att man faktiskt fortfarande befinner sig i Europa.

Pa farjan över Bosporen

Pa farjan över Bosporen

Pa torsdagen tog jag farjan over Bosporen till den asiatiska sidan. Fran baten sag jag tagstationen varifran gruppen kommer ta taget till Diyarbakır. Men tyvarr hade jag inte tid att ta taget den har gangen. Sa efter att ha vandrat runt en stund i den mysiga stadsdelen Kadiköy och efter att ha atit en fantastısk lunch med sma lammköttbullar i körsbarssas bar det av till flygplatsen for att flyga till Diyarbakır. Dar skulle jag möta var syriska reseledare Santiago som aven ska leda den har nya resan.

Harifran gar taget till Diyarbakır

Harifran gar taget till Diyarbakır