Författararkiv: Christian Jutvik

Great Himalayan Trail – Storm i paradiset

 

Försökte blogga under vandringen på satellit-telefon som Per skulle skriva ned. Bra tänkt, men hörbarheten var usel. Därför kommer mina inlägg nu i den form jag skrev ned dem i Kathmandu. Korta inlägg – Satellit kostar 32 kr/min.

29.9 Droemmen om Kathmandu

Dasain – festivaltiden, aer nog baesta tiden att besoeka Kathmandu. Aeven om jag varit haer kanske 20 ggr sa ar det alltid irriterande att inte hinna se, goera allt man vill och boer. Haer finns otroligt mycket.

Vi saag den enorma stupan Boudanath, foeljde en kremering i Pashupatinath templet, traeffade bokhandlaren i Kathmandu och handlade friluftsprylar till superlaaga priser i turistkvarteren. Aendaa var det en tidig morgonvandring i i medeltidsstaden Bhaktapur som gav de starkaste intrycken, Kvinnorna offrar till gudarna, roeken från te-staanden, barnen som gaar foersta skiftet till skolan i sina prydliga uniformer.

Liten IMG_3906

Liten IMG_2158

1.10 Vandring i nationalparken hela dagen OCH hade tur!

Bardia national Park, oroert tidigare kungligt jaktreservat. Haer finns hela den beroemda sydasiatiska faunan. Kipling och Jan Lindblads vaerld. Ett eldorado foer oss som aer aelskar naturenoch aer lite aeventyrslystna. Vi gick i tre grupper med tvaa guider i varje. I vaeg tidigt paa morgonen. Mycket faagel och hjortar. Alla besoekare droemmer om att faa se noshoerning och tiger. Foerutsattningarna aer den TID man aer ute och TUR!

Tiger! En stor hanne gaar oever aelven. En del av oss ser den och vi andra meddelas paa telefon. En halv timme senare naer alla aer samlade kommer den tillbaka; en lysande faergklick i det graabruna landskapet. Euforisk lycka som senare spaes paa naer en noshoerningsfamilj kommer ned till vattnet foer att svalka sig. Vilken boerjan paa en resa som vi enbart trodde handlade om de hoega bergen.

I morgon flyger vi upp i bergen. Skall vara paa flygplatsen kl 06 och maaste gaa upp aeckligt tidigt.

Liten IMG_2440

Liten IMG_2451

6.10 Sakta uppaat mot Dolpo

Floeg med Tara Air genom djupa klyftor. Det lilla planet tar mark paa 2800 m hoejd, skuttande med aatdragna bromsar. Nu en helt annan vaerld. Haer boerjade en tre dagars fantastisk vandring upp och ned laengs en brusande aelv. “Som att vandra i ett vykort” – ansaag Olle. Stigarna gaar foer det mesta lite upp eller lite ned. Detta kallas “Nepali flat”, dvs naagon slaet mark finns knappast i bergen.

Vi aer nu i den tibetanska byn Ringmo vid den magiskt blaa sjoen Pukshundo. Vackra hus byggda i sten med platta tak och boeneflaggor smaellande i den kyliga vinden som tilltar i styrka mitt paa

dagen. Vaara taelt staar nere vid sjoen. Sjaelv sitter jag nu inne i ett hus och drick tibetanskt smoerte. Fraan det 600 aar gamla klostret hoers maessandet av buddistiska texter. Just nu kommer Olle och Anton daerifraa laett berusade av rakshi -“Aa, vilken resa”.

Vi har en vilodag haer paa 3700 m. I morgon gaar vi “djaevulsstigen” mot hoegsta passet paa 5500 m och det beroemda klostret i Shey.

Liten IMG_2520

Liten IMG_2682

Liten IMG_2793 

12.10 Fraan Saldang paa satellittelefon

“Djaevulsstigen” var vael inte saa laeskig som namnet antyder, men rejaelt haeftig ovanfoer den Photoshop- blaa sjoen Pukshundo paa 3700 m. “Som en porrtidning foer fotografer” ansaag Danne i en av sina maanga traeffande kommentarer. Men vi skulle hoegre. Under tvaa dagar slet vi oss upp till hoegsta passet Kang La paa 5500 m. Vi gaar paa maang-hundraaariga karavanstigar, hoegt upp, djupt ned och laengs laanga bergssidor. Ofta moeter vi karavaner med lastade jakar och mulor. Landskapet aer kargt haer ovanfoer traedgraensen. Bergsfaar och lammgam ser vi ibland. Dock ingen snoeleopard.

Naagra dagar senare aer vi i byn Saldang pa 3800 m. Skoerden av korn aer i full gaang. Det taktfasta dunket av slagor hoers hela dagen och agnarna yr i vinden.

Tashi delay – den tibetanska haelsningsfrasen ropas fraan alla haall. Besoekte den foervaansvaert fina skolan foer klass 1 till 6.

I morgon gaar vi uppaat mot byn Koma. Christina som inte maar saa bra har nu faatt en haest vilket goer att hon kommer fram laangt foere oss.

Liten IMG_2892

Liten IMG_2962

Liten IMG_3068

Liten IMG_3177

Liten IMG_3322

 

 

16.10 Katastrof!

I Khoma kom det snoe paa kvaellen. Snoeade hela natten. Mycket, men ganska bloett. Tvingas ta ut var sista reservdag och besoeker bl a skolan. klass 1 – 5. Stolta visar laerarna upp sina klasser. Mycket tycks fungera trots de extrema omstaendigheterna – kylan, fattigdomen och de enorma avstaenden. Pratar med laerarna i tvaa timmar och beslutar stoedja skolan med en laerarloen under en laengre tid

Efter fyra dagars vandring mellan byar som ser ut som i de gjorde i Tibet for 50 aar sedan naar vi Vaerldens vackaraste by – Charkabhot. Haer pa 4200 m hoejd ligger snoen och hoegre upp aer passen omoejliga att ta sig oever. Var vaeg oever Sangda La 5500 m aer spaerrad. Ovaedret aer det vaersta man kan minnas och har hittills resulterat 39 doeda, men oever hundra saknas fortfarande – turister och nepaleser. Den stoersta katastrofen for den nepalesiska turistindustrin sedan inboerdeskriget.

Oss gaar det verkligen ingen noed paa, men vi kommer inte laengre! Vi maaste evakueras med helikopter. Kommer, kommer inte? Den kom, en jaettelik rysk helikopter lyfte ut oss alla hela vaegen till Kathmandu.

Snoepligt slut paa en otrolig vandring. Missade de sista fyra dagarna, men alternativet hade kanske varit att stanna i Dolpo tills vaaren smaelte snoen.

Liten IMG_3472

Liten IMG_3585

Christian Jutvik

Sydindisk mat – Sanjoo på resa

flytande

Sanjoo Malhotra leder vår resa Sydindiens smaker som går 27.12. Han är nu tillbaka i Indien, bl a för att hjälpa sina gamla föräldrar. Annars är Sanjoo bosatt i Sverige sedan länge. Här kan du läsa hans berättelse, bl a med en kul film. BLOG: https://sanjoomalhotra.wordpress.com/2014/07/30/chennai-morning-walks-design-kolams-and-crispy-dosais/

Till vardags leder kurser i indisk matlagning i Stockholm. Han meddelar nu att du får 20% rabatt på kurserna om du uppger “Läs & Res”

Jakten på den blå-hjälmade vangan

bluehelmeted vanga

Sista dagen. De flesta av oss 17 i gruppen gick iväg tidigt på morgonen för att leta efter den märkliga fågel som lockar ornitologer från hela världen. Tre timmar för att nå platsen där man hittat ett bo. Stort imponerad av mina medresenärerers uthållighet och uppblommat fågelintresse. Förklaringen är förstås vår reseledares smittande entusiasm och imponerande kunnighet. Själv vägrade jag. Inte sex timmar i snårskogen för en fågel!

Så kom gruppen tillbaka, upprymda över att ha tagit bilder av den otroligt sällsynta blå-hjälmade vangan. Och jag grämde mig förstås, vilket en av våra guider måste ha sett. “No worry sir, we can go, still time before dark if we walke fast and take shortcuts”.

Ingen tvekan. Full fart iväg på leriga småstigar, över vattendrag genom den orörda regnskogen. Guidens “shortcuts” var gansk tuffa. Vi hittade fågeln vid boet. Då flög den! Allt förgäves? Nej, efter en halvtimme var den tillbaka med en liten kameleont i näbben. Hurra, riktigt bra bilder! Strax före mörkret tillbaka vid vårt lilla hotell och jag var nöjd med denna sista dag i Madagaskars regnskogar.

En researrangörs summering;
- Hotellen var en fröjd, med något undantag. Flertalet blev en upplevelse i sig, vilket kanske var något nytt för mig.
- Maten fantastisk. I nationalparkerna är man hänvisad till hotellet. Alltså lyx-mat till ett (relativt) högt pris.
Zebu-biffen vill jag rekommendera.
- Transporterna funkade trots att;
Tåget bara gick på måndagar.
Båten bara gick på fredagar förutsatt att det var normalt högvatten och inte blåste för mycket.
Inrikesflyget bara gick på torsdagar.
… och allt kunde ändras, ställas in utan förvarning.

Målet var Masoala, ett av jordens “nature-hotspots”. Men på en riktig resa är det inte enbart slutmålet som är viktigt. Lika viktig är vägen dit.

Christian Jutvik

Snåljåpen till Arlanda

Till Arlanda är för många den dyraste sträckan på resan.
Inte för mig!
10.31 från Centralen pendeltåget till Märsta
Vänta i 7 min
Buss 583 till Arlanda. Ankomst 11.35
kostnad 0 kr med SL-kort. 1 tim och 4 min

Flygbussen tar 45 min och kostar 99 kr
Arlanda Express tar 20 min och kostar 260 kr

Till Antananarivo anländer jag 05.30.
Flygbolaget heter Air Mad.

Här kan du följa min slingriga resa i tre veckor på den röda ön. Fast vi skall förstås till regnskogarna i nordöst, till Masaola halvön – en av världens “nature-hot-spots”.

Villa vid Kaspiska Havet

Kotte ringde i går:

Yas är jättehärlig.

Nu känner jag mig inte lika stressad längre.

Vi har åkt ned till Ansar vid kusten. Hyrt en stor villa för två dagar. Bara 50 meter till stranden.Underbart!

Vi åker en dag tidigare till Teheran och hoppas få sovplatser på tåget till Esfahan, där vi vill stanna lite längre.

Vägen till Persien med Kotte Jutvik

Tro det eller ej, men resan rullar på. Faktiskt redan kommit till Iran. Den unge reseledaren har fullt upp och vägrar lägga tid på internetcaféer med långsamma uppkopplingar. Jag, hans far och tillfälligtvis chef, kan dock inte låta bli att publicera några av godbitarna från korta telefonsamtal och SMS.

22.6 Nio personer avseglade mot Riga. Fyra ungdomar, fem lite äldre.

23.6 På busstationen Riga möts han av en vänlig dam med frågan “You are Mr Kotte?” De hade mot reglerna hållit de bokade platserna.

24.6 Från Minsk i Vitryssland hörde han aldrig av sig. Sovagn till Kiev.

26.6 Utflykt till Tjernobyl. SMS: “Det är helt galet! Kom bara typ 100 m från reaktor fyra. Kommer jag aldrig att glömma, helt otroligt”

28.6 Kommit till Odessa. “Glömde visst betala min mobilräkning. Gör det!”

30.6 På telefon “Tåget du bokat är fullt, vi har de här alternativen…”.   Efter att ha diskuterat med övriga resenärer beslöt majoriteten att de skulle åka vidare redan samma kväll med Trans Asia Express. Innebär att de kommer två dagar tidigare till Iran och att vår iranska reseledare fru Yas inte hinner till mötesplatsen.

2.7 SMS när tågfärjan lägger ut på Van-sjön i östra Turkiet; “Hur många Rial blir det för en Lira? Mitt förslag är att vi drar direkt från Tabritz till Masuleh, men vill först höra vad folk tycker. Sov gott på tåget tillsammans med ett iranskt par “.

3.7 Sällskapet har kommit till Iran, men Kottes mobil fungerar inte.

4.7 Gruppen fortsätter upp mot Kaspiska Havet utan Yas. Kotte hittar det Adzerbadjanska telefonnätet och berättar att de är på väg upp i bergen till en liten stad. Alla mår bra och stämmningen god. Yas ringer senare och meddelar skrattande att hon efter en halv dags letande hittat gänget i Masuleh; “Now we will have a lot of fun in my Islamic Republic”.

Jag skall försöka ringa i morgon för att kolla läget.

Baat 4 dagar i Chendrawasibukten

Berättelse från resan Nya Guinea.

 

Vaar utriggar kanot

Trevligt att  Susanne och andra tar er tid att laesa mina spridda noteringar om min resa i Papua, den indonesiska delen av Nya Guinea. Just nu befinner jag mig i staden Manokwari paa nordkusten belaegen bredvid den stora Chendrawasi bukten (paradisbukten). Under fyra dagar reste vi runt med baat. Baat haer innebaer utriggarkanot. En laang, smal kanot med hoegt fribord. Vid sidorna tre meter ut aer tvaa kraftiga bambustaenger monterade. Detta ger stadga aat en annars rank farkost. Bak satt det en 40 haestar Yamaha. Inga paddlar, det var paa Sten Bergmans tid!

Foerst en liten aaktur med skramlande lastbil avsedd foer passagerare. Inte saa laangt, bara fyra timmar paa gropig vaeg med naagra flodoevergaangar. Tillaeggas kan att fordonet i fraaga saknade ljuddaempare. Ett aeventyr och en upplevelse kan jag nog tycka om man aldrig tidigare varit med om naagot liknande. Det har jag. Naagra av mina aatta medresenaerer delade tyvaerr inte min uppfattning. Vi anlaende till Ransiki naer moerkret kom vid 18-tiden. Tog in paa stadens enda losmen (enklare hotell som normalt nyttjas av lokalbefolkningen). “Oacceptabel standard” tyckte en resenaer, dessutom maaste man gaa 400 m foer att hitta en warung, naagot som ocksaa starkt ogillades. Inga roliga kommentarer tycker jag,  aennu traakigar foer oevriga resenaerer som tyckte det var spaennande att komma ut i den indonesiska verkligheten.Trist, men ibland faar vi med naagon person som inte foerstaatt vaar information (eller inte laest den).

Haerligt komma ut paa havet. Baaten kaendes saeker aeven om vattnet skvaette oever ansiktet. Foersta byn Yomakam var en upplevelse. Husen boerjade en bit upp paa stranden oever hoegvattennivaan, fortsatte med flera hus sammanbundna med spaangar, laangt ut i vattnet. Hela konstruktionen paa en skog av paalar. Haer stod jag och tittade ned paa stim med myriader av smaafisk som roerde sig synkront. Sjaelv sov jag och Lasse laengst ut, foerstaas. Sova goer man direkt paa golvets plankor. Foerunderligt nog sover jag utmaerkt paa saadant underlag, medan jag alltid har problem i luftkonditionerade hotellrum. Proeva gaerna sjaelv hemma paa parkettgolvet!

Haer sov jag foersta natten.

Naesta morgon avfaerd med byns halva befolkning vinkande farvael, selamat jalan (trevlig resa). Baaten forsade fram mellan regnskogsklaedda oear ca tvaa meter oever korallreven. Saag kakaduor och tvaa par av den stoersta naeshornsfaageln. Dessa lever hela livet i par, naagot som foer en ensam man kan kaennas avundsvaert. Fick t o m en bra bild paa en av dem naer kaptene Herrman slog av motorn. Efter ett par timmar anlaende vi till Purupi foer att proeva paa lite Robinson Kruse-liv. Haer skulle vi sova paa en uppbyggd plattform under skaermskydd strax ovanfoer sandstranden. Mat tillagades med stor framgaang av reseledaren Marius som redan tidigare visat sig kunna laga baade gott och rikligt paa soetpotatis och annat sk naerproducerat. Haer finns bara naerproducerat! Tvaa mycket naerproducerade tonfiskar stektes oever elden.

Eftermiddagen snorklade vi alla oever korallreven. Fint, gudomligt fint. I timmar laag jag daer och braende ryggen. Ocksaa fin plats foer snaeckletning, naagot jag aer en haengiven utoevare av. Paa natten blaaste det upp, men paa plankor sover jag som sagt gott. I aerlighetens namn maaste jag dock erkaenna att en vaenlig vaeninna laanat mig sitt liggunderlag.

Naesta dags by Yeriyari saag helt annorlunda ut. Inga hus paa paalar. Prydliga hus med staket kring den vaelsopade gaarden.  Klippta haeckar och inte fullt saa lusiga hundar. Snorklingen var haer dock medioker. Dock saag Thomas en stor haj och saag mycket noejd ut. Sjaelv gjorde jag en utflykt in i skogen men eftersom timmen var sen hann jag inte se saa mycket mer aen gardens med odlingar av taro och banan. I sumpiga omraaden vaexte sagopalmen. Maergen i stammen har ett mjukt, vitt innandoeme som aer  stapelfoeda oever hela Melanesien.

Hemresan blev ett aeventyr. Det blaaste upp och ploetsliga kastvindar fick utryggarna att dyka djupt i vattnet. Nu oeverskoeljdes vi passagerare av vatten men kapten Herman stod upp hela tiden och dirigerade faerden synbarligen foertjust infoer sina uppskakade passagerare. Fast egentligen var vi naestan alla ganska lyckliga.

Inte saa laett ordna en saadan utflykt. Dyrt foerstaas. Ca 20 milj rupees (20 000 SEK). Skall man goera en riktig expedition utanfoer turistvaerlden maaste man vara flera foer att dela paa fasta kostnader.

Nu skall jag handla lite av det lokala hantverket. Penisfodral, en ruggig kasuarkniv och kvinnornas naetkassar har jag redan. Kanske hittar jag naagot annat oemotstaandligt….

I morgon boerjar den hemska resan hem. Flyg till Makassar paa Sulawesi, vidare till Denpasar paa Bali daer jag tanker ta en stor oel (i Papua raader alkoholfoerbud), oevernattning och vidare till Kuala Lumpur daer en direktmaskin till Stockholm vaentar. I hope!

Christian

Mer om resan Nya Guinea.

Vandringar i centrala hoeglandet

Berättelse från resan Nya Guinea.

Saa har vi kommit till Baliemdalen, en bred dal omgiven av hoega och fr a branta berg. Omgivningarna aer saa svaarforcerade att man aennu inte lyckats bygga en vaeg hit. Jo man har byggt en vaeg, men men den rasar hela tiden. Till huvudorten Wamena maaste allt transporteras med flyg.  Detta innebaer att priserna aer ca fyra ganger hoegre haer aen vid kusten. En liter bensin kostar 32 kronor!

Konflikten mellan papuanerna och indonesiern aer tydlig. Butiker, restauranger, hotell drivs av indonesier och i baesta fall finns pauaner anstaellda. Utanfoer staden har jag inte sett en enda indones. Till indonesiernas (occupationsmakten enligt en del) maaste jag dock saega att man har faatt igaang en imponerande ekonomisk utveckling. I varje by finns skolor och naer jag staeller fraagan om hur manga barn som verkligen finns kvar i klass sex – “alla naturligtvis”! Faa utvecklingslaender kan visa paa naagot liknande.

Baliemdalen “upptaecktes” foerst 1938. Dani-folket levde daa paa “stenaaldersnivaa”. Redskapen gjordes av sten och ben, stamkrigen var vanliga och baade huvudjakt och kannibalism foerekom. Vid slutet av vaerldskriget kom missioaererna till denna jungfruliga trakt foer att jaga foertappade sjaelar. Huvudjakten och krigen slutade relativt snart, aeven om naagon missionaer laer ha faatt bidra rent fysiskt till en god fest. Omvaendelsen gick snabbt med gaavor och foermaaner. Har du laest boken “Ingen tobak – inget halleluja” av Erik Lundqvist? Underfoerstaatt “ge mig tobak, saa skall jag saega halleluja och hylla den vite mannens gud. I dag aer naestan alla papuaner kristna och det ligger smaa soeta kyrkor i alla stoerre byar. Aeven i avlaegsna omraaden.

I Jesu namn kraevde aeven missionaererna fraan Europa och Nordamerika att hela livsstilen skulle foeraendras. Foeljden blev en vaaldtaekt av den lokala kulturen. I dag gaar alla kvinnor i vaesterlaendska second-hand klaeder och endast gamla maen baer fortfarande stolt sin koteka – penisfodral, som enda klaedesplagg. Kontrasten mellan dessa nakna gamlingar staaende bredvid blaenkande monsterjeepar aer slaaende.

De oevriga i gruppen foersvann ut paa vandring i fem dagar, medan jag kande mig klen med feber och konstiga utslag. Dock inte vaerre aen att jag redan naesta dag hittade en bra guide och sjaelv gav mig ut i tre dagar. Fantastiskt landskap med bergssidor klaedda med vaelskoetta svedjeodlingar. Byar med runda, graestaeckta tak. Vaenliga, nyfikna maenniskor utan undantag. Man haelsar paa alla man moeter. Alla talar nu indonesiska, saa lite basic indonesiska aer en stor foerdel. Sjaelv foervaanas jag oever att jag kommer ihaag saa mycket av spraaket fraan tidigare besoek i Indonesien. Med mina ca 200 ord klarar jag att hyfsat ta mig fram.

Nu naer jag ofrivillgt inte kunde vandra med de andra, tog jag mig foermaanen att bo “hemma hos”, dvs tillsammans med en familj, i staellet foer i skolor eller saerskilda hus foer turister. Haart underlag och tidvis vael roekigt, men spaennande och intressant. Kunde aeven bott i manshuset, men missade denna upplevelse. Att anpassa mig till den lokala kulturen aer ett krav jag alltid staeller paa mig sjaelv, vilket naturligtvis ocksaa ger en mycket starkare reseupplevelse. Skall jag var helt uppriktig saa var det inte saa daer sjaelvklart att enbart aeta soetpotatis  (petatas !) till middag och frukost. Naaja, groena blad ingick ocksaa i middagn, vilket blev en favorit. Under dagen kunde jag ocksaa handla utsoekta bananer och annat som jag inte hittar naagot namn paa, laengs vaegen.

Svaart fatta sig kort, finns saa mycket mer att beraetta… Dock staar internetuppkopplingen i motsats till mer ambitioesa utlaeggningar. Och min granne i baaset bredvid roeker kontinuerligt. Utanfoer skriker en kakadua kontinuerligt. Att ladda upp bilder vill jag inte ens taenka paa. Och jag har ju massor med haerliga bilder!

I dag aer det presidentval. Det var det ocksaa naer jag var i Indonesien foer fem aar sedan. Ska gaa och titta paa roestningen. Tror den sittande presidenten Yudhoyono blir aatervald. Landet hoer till de laender som klarat laagkonjunkturen allra baest. Dessutom maaste jag hitta en skarpslipad rakhyvel.

Visst ja, i eftermiddag aer vi inbjudna till “grisfest”. Dvs vi betalar foer grisen och faar deltaga i den traditionella slakten med pilbaage och vid tillagningen i en kokgrop. Ser fram emot trevligheter och en lite grisfett, aeven om den lilla grisen sakert skall delas med hela byn.

Christian

Mer om resan Nya Guinea.

Tre dagar i Kamoro

Berättelse från resan Nya Guinea.

Tre dagar aer en lang tid naer man aer ute i dittills okaenda omraden. Jag har varit i Indonesien ett flertal ganger och till min foervaaning  inte alls gloemt min enkla men mycket anvaendbara indonesiska, men s

Vi laemnar byn Tekwua i saellskap med en del av byns innevaanare

Vi laemnar byn Tekwua i saellskap med en del av byns innevaanare

Kvaellsscen vid floden

Kvaellsscen vid floden

oedra Nya Guineas mangrove omraaden var foerstaas nytt.

Vi 9 svenskar lastas i baaten vid en lerig flodbank. Full fart med 40 hk daer bak. Tacksam foer att inte alla tog med sig allt sitt bagage. Sjaelv har jag bara med mig en liten ryggsaeck med det jag kan taenkas behoeva under resan. I fyra timmar aaker vi i ett naetverk av slingrande floder. Stora breda och smaa daer vi flera ganger koer fast paa lerbankar. Daa aer det bara att hoppa ur baaten och dra. 

Saa kommer regnet. Haart slagregn. Men alla aer foerberedda och regnklaeder och vattentaeta saeckar aer snabbt framme. Regnet upphoer och vi ankommer byn Atau som ligger vid havet.  Vaelordnat och prydligt med hus av braedor paa rad laengs en bred stig. Haer finns skola och naturligtvis en katolsk kyrka.  Missionen har haft stor framgaang i att omvaenda de primitiva hedningarna. Daermed har ocksaa det mesta av den gamla kulturen foersvunnit. Foere maten tar jag och naagra reskamrater ett kvaellsdopp i flodmynningen. Naagra avstaar p g a krokodilfaran. Paa kvaellen lagar vaar reseledare Marius mat foer oss. Inkvartering hos olika familjer.

Natten var lugn, dvs jag insomnade redan 20.30 och sov till 4. Paa morgonen gick faerden ut paa havet. Foer att undvika skvaettet fraan vaagorna gick vi naagra kilometer laengs stranden. Hittade benen efter en strandad val. En ryggkota vaegde nog 8 kilo. Laangt ut i det grunda havet stod japanska kanoner, laemningar fraan andra vaerldskriget.  Vilka sandstraender! Mil efter mil med vit sand och naestan oede. Kanske en tummelplats foer noejessugna turister? Knappast, hit kommer foerutom Laes och Res grupp aldrig naagra utlaenningar. 

Naesta by var mer traditionell. Vackra hus paa paalar med tak av pandanusblad. Vandrade runt i byn och haelsad paa alla. Kanske lite vael mycket fotografering, men det aer svaart laata bli naer allt aer nytt och spaennande. Tillsammans med Lars at jag middag i var vaerdfamilj. Sago-pudding och en stor fisk som vi snabbt slukade. Sago kommer fraan sagopalmen som vaexer i sumpmarker och utgoer stapelfoedan. Knappast gott, men maett blir man.

Paa morgonen blev vi erbjudna koepa en nyfaangad krokodilunge. Jag och Aasa kunde inte motstaa den soetnosen som annars skulle blivit sald foer skinnet. 100 kr kostade han. Inte utan visst besvaer slaepptes han ut i en mindre flod efter naagra timmars resa.

Norrut ersattes mangroven av hoegre skog. Djurlivet visade sig. Kakaduor och naeshornsfaaglar. Roligast var nog naer vi stannade nedanfoer stora traed med sovande flygande raevar (fladdermoess med en vingbredd paa en dryg meter). 1000-tals sa Marius. Kanske naagra hundra, men vilket skaadespel! Det togs nog ocksaa naagra hundra bilder.

Nu tillbaka i den hoegljudda lilla staden Timika. Boerjade med att aeta en rejael tallrik med naagot vars namn jag gloemt. Men underbart gott efter all sago. Dessutom ett stort glas kopi susu, javanesiskt kaffe.

Internetkafeer paa smaa orter har sina problem. Starkt taalamodsproevande, kanske nyttigt foer en saadan som mig. Naer stroemmen gick foer ett tag sedan fick jag boerja om fraan boerjan. Har nu haallit paa i 2,5 timmar. Hoppas du tycker det var vaert det!

Mer om resan Nya Guinea.