Författararkiv: Cecilia

Masoalahalvön – en av världens ”nature hotspots”

Med vår buss till M.Yvongo. Inte många km, men åtskilliga timmar. Båten till Maroantsetra gick vid högvatten klockan två på natten. Vila på underbart hotell med orkidéer i trädgården och den röda tomatgrodan i kloaken.

Nu på Masoalahalvön, en av jordens tio ”nature hotspots”. I morse såg vi tre lemurer. Fick perfekta bilden av den smaragdgröna mantella-grodan och den stora panter-kameleonten. Bara det som fotograferats räknas! Igår hittade vi två ormar och en tenrec, ser ut som en igelkott, men är det inte. Varje dag erbjuds vi flera vandringar på mellan två och sex timmar i regnskogen. Dessutom frestar bad och snorkling över koraller. Sällan somnat efter nio. Imorgon sex timmars vandring för att leta efter den blå-hjälmade vangan. För de som fortfarande vill och orkar. Lemurer får vi på vägen.

I övermorgon börjar den långa resan hem från en resa som givit mig fantastiska upplevelser i naturen och i sådan mängd att det kommer ta lång tid att sortera både intryck och bilder.

Christian Jutvik

Dia Soa och fisk med vaniljsaas!

Trevlig resa – Dia Soa – heter taaget som gaar en gaang i veckan fraan hoegplataan till oestkusten. Tvaa vagnar och naturligtvis ekonomiskt ett vansinne. Men detta aer Madagaskar! Laangsamt, max 40 km/tim, nedfoer de branta bergen i skarpa kurvor och stopp i varje by foer att lasta traekol och bananer.

Mycket har vi redan sett i nationalparkerna daer naestan allt man ser aer unikt och bara finns daer. Men det resebrevet foersvann och faar beraettas senare och paa annat saett.

Innanfoer kusten ligger vatten systemet Palanganes med sjoear och aelvar foerbundna med graevda kanaler. Baat i sex timmar med strandhugg i fina, ganska vaelmaaende byar och lunch vid Indiska Oceanens strand. Jag badade, men lite fegt, i de ruggiga vaagorna.

Avslutning vid en lyxig resort mitt i ett privat reservat. Nu fattar jag varifraan all naerbilder paa lemurer kommer ifraan! Halvtama hoppade de i traeden kring restaurangen i foerhoppning om att bli bjudna paa bananer. Jag hade en som snodde omkring paa verandan till mitt rum. Inne i skogen hittade vi fler leurer bl a den fascinerande Indrin som bjoed paa en konsert med sina laanga, isande skrik. Om jag kunnat tekniken skulle jag lagt ut en ljudfil. Kameleonter hittade vi lite oeverallt i buskarna, inte de stora, spektakulaera, flerfaergade som vi saag i Mantadia, men maanga olika. Dessutom en iguan – finns bara paa Madagaskar utanfoer Sydamerika. En paaminnelse om att kontinenterna en gaang haengde ihop. Laanga fullproppade dagar, oeverraskande god mat goer att det inte aer naagot problem med nattsoemnen. Visste du att Madagaskar har vaerldens baesta biff?

I dag paa morgonen med baat i tre timmar laengs kanalerna till hamnstaden Toamasina. Varmt, saa varmt att allt aer staengt och gatorna tomma mellan 12 och 14. Passade daa paa att aeta lunch. Femton kr kostade det pa stans lyxigaste restaurant. Faersk fisk med vaniljsaas! Ett sjaelvklart val. Haer fiskas oeverallt och vi befinner oss faktiskt paa vaniljkusten.

Christian Jutvik

En första vandring

Från Marrakesh begav vi oss med lokalbuss i två timmar norrut. Vägen kantades framförallt av olivträd som fanns i massor. Kung och regering försöker uppmuntra olivplantering och subventionerar helt alla plantager. Anledningarna är främst två: olivträd kräver inte mycket vatten vilket är en stor fördel i vattenfattiga Marocko, samt att olivträd kan bli väldigt gamla (1000 år). På lång sikt kan det nog betala sig, med andra ord.

När bergen började torna upp sig bytte vi buss och tog en minibuss upp längs bergssidorna. Utsikten bestod av böljande kullar med låg vegetation som skiftade i många färger av grönt med den röda jorden som underliggande täcke. Här var det väldigt mycket svalare än i Marrakesh! Vi inledde besöket med att äta lunch hos en lokal familj. Först serverades sallad – salade marocaine – som är hackade tomater med lök men med vissa variationer. Därefter kom teet – the marocaine – som innebär grönt te med en stark mintsmak efter att de stoppat i en sorts mynta i tekannan och en hel del socker. Redan en favorit hos några i gruppen. Höjdpunkten var dock tagine! Det är en gryta som i timmar kokas mör. I det här fallet bestod den av kyckling och grönsaker – himmelskt!

På eftermiddagen bestämde vi oss för att ta en första liten vandring. Vi gick ned till det som är en naturlig bro som vi tidigare passerat med minibussen. Under årtusenden har den lilla floden gröpt ut berget och bildat en gigantisk sal med öppningar åt båda hållen. Minst 100 meter i takhöjd. Nedför trapporna gick vi tills såg salen uppenbara sig så sakteliga och blev större och större. Vid stranden av bäcken/ån hade familjer picknick.

Därefter gick vi två timmar bland traktens små jordlotter och bevattningskanaler. Sköldpaddorna utnyttjade solen och värmde sig längs kanalerna. Överallt växer oliver och mandel. På kvällen avslutade vi dagen på vårt fina hotell med att äta ännu en tagine – även denna oerhört god.

Nästa dag vaknade vi och gick ut för en dagsvandring. Vi började i en liten by som gick genom. Husen var byggda i traktens röda sten. Nästan varje hus hade en liten toppig byggnad i anslutning till huset. Det var en liten enmanshammam, alltså en liten bastu för en person. Ungefär som i Sverige där många har sin egen bastu. Under några timmar gick i det lätt kulliga, öppna landskapet. Vi hade med oss Abdul som vi ätit lunch med dagen innan som känner till de lokala stigarna. Efter ett tag sluttar det nedåt och en utsträckt by breder ut sig för våra ögon. Väl i den pustar vi ut under ett olivträd och serveras mintte tillsammans med nybakat bröd, färskost och olivolja av en familj.

Vi fortsätter nedåt i sluttningen och Khaled pekar ut spår från en svunnen tid. En gång var marken vi stod på havsbotten som rest sig ur havet. Kvar var spår från en dinosaurie i den forna leran. I några timmar vandrar vi mellan odlingar av druvor, mandlar, fikon och över kanaler i den frodiga dalen. Vi har sällskap av nyfikna barn som sällan ser utlänningar i sin hemtrakt. Vi kommer fram till en flod som knappt har något vatten i sig men flodbäddens bredd vittnar om att den årligen är fylld. I skuggan serveras en picknick med små köttbullar, haricots verts och aubergine i olika röror. Nybakat bröd är tillbehör och det avslutas med färsk frukt och det eviga minttet.

I någon timme vandrar vi uppför flodbädden innan vi viker av upp mot kullarna. Genom stundtals tät vegetation går vi kulle upp och ner och tittar på de omgivande bergen i skiftande kulörer. Bergen är ofta kala men ser stundtals ut att vara draperade i guld på grund av det linvita gräset som växer i sluttningarnas lapptäcke.

Dagen avslutas med att åka fullsmockad taxi tillbaka till hotellet ackompanjerat av arabisk musik på högsta volym och personer hängandes ut ur dörrarna. En värdig avslutning, som innan duschen blev en välkommen syn för att få bort halva Atlasbergen som samlats på sig under dagen.

Nästa dag beger vi oss till Fes, Marockos kulturella och intellektuella huvudstad…

/Sverker

Sverker vandrar i Atlasbergen

Har inte hittat något internetcafé som inte har nednötta tangenter, så jag får skriva på telefonen istället:

Det var kväll när planet började sin inflygning mot Marrakesh. Jag skuttade av planet men det gjorde inte min ryggsäck som nästa morgon kom från Zürich. Själv kom jag från Barcelona…

Efter en taxifärd med trevliga Ali “very very very welcome” blev jag avsläppt i Marrakesh Medina. Det betyder den gamla, muromgärdade delen av staden. Min arabiska är minst sagt knackig och ligger på ungefär samma nivå som min skolfranska (tres chaud har jag börjat komma ihåg betydelsen av) men efter ett tag hittade jag fram till Läs & Res hotell med hjälp av några lokala förmågor.

Anledningen till att jag följer med på resan är att vi har en ny reseledare i form av Khaled. Han är auktoriserad bergsguide och kommer från en by i centrala Atlasbergen, men bor numera i Marrakesh. Läs & Res reser med en filosofi som skiljer sig från vanliga researrangörer, och vi försöker ge mer flexibilitet till individen. Reseledaren förväntas berätta om sitt lands kultur, historia, samhälle, geografi och allt som man stöter på under en resas gång. Därtill kommer man till platser som i vissa fall aldrig besöks av utlänningar. Allt detta ställer större krav på våra reseledare än vad som är brukligt. Därför försöker vi säkerställa att alla reseledare känner till vår filosofi då de är vår största resurs. Khaled verkar vara ett fullblodsproffs som kan navigera i alla miljöer. Efter den här turen kommer han vara en välslipad diamant!

Hotellet jag bor på ligger i hjärtat av Marrakesh, med utsikt över Djemaa el-Fna, Marrakesh epicentrum. Om kvällarna fylls torget med ett osande skådespel. Här trängs ormtjusare, turister, juiceförsäljare, åsnor, växtförsäljare och mycket, mycket mer. Då slår även matställena upp, när dagens obarmhärtiga värme har lagt sig. Man kan då välja bland sjuttioelva sorters kebab, fårhuvuden, calamares, torkad fisk, mängder av sallader, raderna av tangines och mer därtill. Bra ställe för den som råkar gilla god mat! Mina egna cirka tio grillspett (visste inte innan) försatte mig i ett tillstånd som bäst kan liknas vid en anaconda som ska smälta ett smärre hjortdjur.

De heta timmarna mitt på dagen kan man med fördel spendera inne i den täckta basaren. De små gränderna sprudlar av liv och kommers. Här säljs hantverk från Marockos alla delar och försäljare kommer för att sälja sin bys egentillverkade hantverk. Mycket produceras även på plats i färgerier och slagerier. Det är en upplevelse att tappa bort sig i de milslånga, snirklande gränderna, vilket man oundvikligen gör. Ibland kommer man in i andra specialiserade delar av “souqen” där försäljarna specialiserat sig på något annat. Marknaden används av turist som lokalbo samt rik och fattig. Ofta blir man erbjuden te för att de vill få en att stanna och alla verkar – som av en slump – ha en kusin i Sverige eller Norge. Du får då tillfälle att använda dig av prutandets ädla konst där många trick är tillåtna: besvikenhet, bedjande blickar och mycket humor.

Marrakesh är en spännande stad med mycket folkliv och intressanta platser att besöka. En gång var det en oerhört rik stad och har en synnerligen rik historia som på sina ställen visar sig. Marockos växande popularitet bland turister gör att den tidigare nedgångna medinan fått sig en ansiktslyftning. Staden i sig har idag en internationell prägel över sig då den även lockar till sig ekonomiska flyktingar från de omkringliggande länderna. Några av dessa är på väg till Europa men många ser även möjligheterna i ett land som ännu inte berörts nämnvärt av den arabiska våren.

Imorgon går trippen till Imi-n-Ifri där den första vandringen sker. Då får gruppen se delar av Marocko som turister sällan ser! Området är nämligen väldigt bördigt och här växer vindruvor, olivträd, granatäpplen, majs, squash och mycket mer.

På återseende snart!

/Sverker

 

Spice up your life – Sydindisk matlagningskurs

Berättelse från resan Sydindiens smaker.

Vägen till Indiens mångbottnade själ går bäst via magen: genom maten kan du upptäcka landets färgstarka kultur. Maten man äter kan avslöja sitt ursprung, sin status i samhället och vilken religion man tillber. Det frodiga södra Indien är det perfekta avstampet för en sådan upptäcktsfärd genom risodlingarna i Keralas Backwaters, de böljande kullarna av tebuskar i Munnar och de gigantiska matsalarna i det heligaTirupati.

Du får en unik chans att lära dig laga genuina sydindisk  indiska rätter som sällan eller aldrig serveras på indiska restauranger i Sverige. Den indiske matlagningsgurun Sanjoo Malhotra bjuder generöst på expertkunskaper från sitt forna hemland. Sydindisk mat är en lysande blandning av smaker, färger, kryddor, näringsbalans, doft, smak och visuella intryck.

Förutom att ni får lära er laga flera olika indiska rätter så lär Sanjoo ut det viktigaste att veta om sydindisk matkultur. Skillnaden mellan nord-och sydindisk mattradition. Ni delas in i olika lag som ansvarar för en eller flera rätter i den avsmakningsmeny som ni sedan äter av tillsammans.

Så här kan en kväll se ut:

17,30 Vi inleder kvällen med Sanjoos kryddskola. 17,50 Dagens meny presenteras, mellan 5 och 7 olika rätter, med inspiration från olika regioner i Indien 18,00 Vi delas in i olika grupper och arbetet börjar under ledning av Sanjoo. 19,00 Förrätt. 20,15 Vi sitter ner och äter, dricker och umgås. 21,00 Alla får en goody bag med de kryddor som vi fick lära oss om på kursen. Som en liten inspirationskälla till att pröva på färdigheterna i hemmet, så att vi blir riktigt duktiga på att laga läcker, indisk mat.

Datum och Tid:

Sydindisk  vegetarisk matlagningkurs : 13 maj kl 17.30- 21.00

Sydindisk icke- vegetarisk matlagningskurs: 29 maj kl 17.30- 21.00

Pris: 1 klass 795 kr, 2 klasser 1500 kr

I priset ingår tre timmars kurs, kursmaterial, samtliga kostnader för maten och ett kryddkit för hemmabruk. Varje kurs avslutas med en middag. Vi kommer även att besöka en genuin indisk kryddbutik (endast för er som går 3 kurser).

Boka via  info@ootbtravel.com eller ring 0707184609! 

Mer om resan Sydindiens smaker.

A unique food trail in South India

Berättelse från resan Sydindiens smaker.

To get to the heart of India you have to go via the nation’s stomach: food is a true way of experiencing India’s diverse culture. Based on the food one eats, one can identify where one comes from and sometimes also which religion one belongs to. We want to take you on an extraordinary food trail through warm and wonderful south India which grows the most exotic spices in the world – black pepper, cloves, cardamom, cinnamon, ginger, turmeric etc. Rainfall is abundant and so is the supply of fresh fruit, vegetables, rice and the omnipresent coconut.  South Indian food is a brilliant blend of flavors, colors, seasoning, nutritional balance, fragrance, taste, and visual appeal.

The trip is the first of its kind from Scandinavia and offers an authentic, hands-on cultural experience of South India. The journey through the four southern states includes visits to tea, coffee and spice plantations, vibrant markets, farm visits, private homes, cooking classes and provide insights on religion, culture and society through food.

We will start our journey in the historic city of Cochin in Kerala which has hosted the spice trade for thousands of years bringing early Christians, Jews, Arab traders and then the Europeans to its shores. We will learn about the rich spice trade, visit the fish & spice market, learn how to cook the food of the Syrian Christians and experience the food & culture of the Jews of Kerala. In Kerala’s scenic backwaters you will live in a Hindu village where you can observe the local fishermen, visit the many rice fields, see toddy making and participate in the cooking process with the local women from the village. In the evergreen mountains you will pluck your own tea leaves and exotic spices. In Kannur the lady of the house will teach us her seafood specialties from the coastal region of Malabar and in Tellicherry we will experience the richness of the Muslim Moplah cuisine. The Kerala trail ends with a rich nature visit to a national park with the highest concentration of tigers in the state.

In the state of Karnataka we will start with the wonderful hills of Coorg, experience and learn about their unique food culture that includes pork, live in and learn about the rich south Indian coffee at a coffee plantation and trek to the highest peak in Coorg. We will then move to the plains under Nandi Hills, a beautiful farm that practices natural farming and participate in the entire cooking process – from farm to table under professional guidance! Here you have an option to visit a vineyard in the vicinity. From the countryside we will visit the cosmopolitan city of Bangalore, the center of India’s IT industry. Here we will take a food walk and experience the vibrant street food from all the corners of India and eat a traditional thali in the legendary Mavalli Tiffin Room, served on a silver tray.

The journey continues to the state of Andhra Pradesh and Tirupati where you travel to the world’s most visited holy place – Venkateswara temple. An average of 30 to 40 million people visit the temple annually and if you are lucky, you will serve in the temple’s giant dining room that is feeding the pilgrims. The food of Andhra Pradesh can be very fiery. From Tirupathi we will move to Chennai and experience the wonderful vegetarian treats and Chettinad cuisine. South Indian cuisine is rice based. Rice is combined with lentils to make wonderful dosas, idlis, vadas and uttapams. These items are delicious besides being nourishing and digestible (due to the fermenting process). They are combined with sambar (dal), rasam (tamarind dal), dry and curried vegetable and pachadi (yogurt).

In Chennai we will organize a charity lunch that will be prepared with the help of the travelers who will also serve the lunch. The trip ends with a fantastic meal at Sanjoo’s parent’s home.

This once in a lifetime experience takes you through seas and lakes, mountains and forests between different states, religions and social classes. Authentic Indian food, real meetings & learnings, out of the box dining experiences are promised. We offer you an opportunity to the tastiest way to India.

To give you a preview and taste of India, our tour guide Sanjoo Malhotra is organizing cooking classes with a focus on South Indian Cuisine. For more information please check  http://ootbtravel.com/?p=1890

Mer om resan Sydindiens smaker.

Sista brevet från Indien

Berättelse från resan Natur i Sydasien.

Sista brevet från Indien. Sitter hemma och skriver. Inte lika inspirerande, men efter att ha kollat bilderna ser jag saker som måste få berättas.

9-11 mars

Upp tidigt. I väg tillsammans med vännen P D Sharma i en välputsad vit Tata stadsjeep. Vanlig lyxbil i Indien, som även skulle dra blickarna till sig i Djursholm och Saltsjöbaden. Nog har Indien förändrats! Vi lämnar skumpiga lervägar och susar snart fram genom landskapet på fyrfiliga betalmotorvägar. Inga oxkärror. Lunch på rena, nästan sterila vägkrogar, där uniformerade servitörer passar upp medan bollywoodmusiken dämpar den surrande luftkonditioneringen.

I Pench National Park hade min kompis bokat ett rejält lyxigt ställe. Vad annat hade jag trott? Kring 900 kr natten inklusive mat. Bagaget slets ur mina händer vid ankomsten och jag fördes genom tjusiga trädgårdsanläggningar, förbi yogaklasser, massage och pool till min bungalow. Satte på mig en varm tröja, stängde av luftkonditioneringen och öppnade fönstren. Sängen var stor nog för att härbärgera en hel familj. Åtminstone fanns det åtta kuddar.

Vid middagen kom en likblek man på närmare två meter fram till vårt bord. Vitare i ansiktet än en solskygg svensk på vintern. Svart hår och ett bländade leende; “Welcome to Pench”. Nu förstod jag. Den spöklika jättemannen var bekant med min vän, vilket borde betyda att vi inte skulle betala för vistelsen. Förstod också att det här var en MYCKET BETYDELSEFULL man. Jo då, han var före detta filmstjärna, men hans kändisskap grundades inte främst på detta. Det var hans fru! Viskande förklarade Sharma att det var världens vackraste kvinna. Miss Universum 1999! Jag studsade upp, greppade kameran och var redan på väg att bekanta mig med damen, när jag fick en dödande blick av min vän: SÅ gör man absolut inte! Bittert, men jag var tvungen att respektera hans inställning.

Under två dagar åkte vi på “safari”. Tre timmar på morgonen, tre på eftermiddagen. Allt med främsta målsättning att få syn på tiger och leopard. Chanserna sades vara mycket goda och jag var ganska upphetsad. Frös i den kyliga indiska morgonen med långa telet ständigt berett. Nä, varken tiger eller leopard. Vi kunde stå still i en timme omgivna av hjortar och langurer som varnade, men katterna visade sig inte för mig. Andra hade bättre tur. En indisk familj såg fyra tigrar på sin safari. Alltså; varken katter eller undersköna kvinnor för min del.

Men jag klagar inte. Naturen är fascinerande, bitvis underbar och skogarna packade med ett varierat djurliv. Vilken skillnad mot tysta, döda svenska skogar! Hela tiden grupper med chitalhjortar och flockar med langurer. Ofta nära jeepen, så nära att jag fick ta av teleobjektivet. Påfåglar spankulerade omkring lite varstans, örnar och ugglor i torra träd och fåglar i grönt, gult, blått och rött. När såg du en uggla sist här hemma? Gaur, den indiska vildoxen var helt orädd för jeepen. För övrigt; varför skulle den vara rädd? Tjuren väger 800 kg. Sambarhjortar, nyfikna schakaler och den sällsynta vildhunden dhole såg vi också. Min upphetsning var väl som störst när en läppbjörn kom traskande genom buskarna.

Också här i Pench kollade vi på hotell. Top of the line var Taj. Här betalar man cirka 10 000 kr natten. Ungefär samma standard som på mitt “enkla” hotell. Skillnaden, förklarade den något generade managern, var varumärket Taj. De superrika betalar gärna för prestigen att bo där, kunna berätta för vänner. Och det fanns inga lediga rum.

Nu längtade jag verkligen hem. Men återfärden gick inte riktigt som tänkt. Kvällsflyget från Nagpur till Delhi var inställt. Fick åka nästa morgon och missade därför flyget hem från Delhi. I stället blev det Aeroflot kl 5 på morgonen. Då skulle det alltså ha gått. Två timmar försenat missade jag förbindelsen till Stockholm. Kom hem ca 36 timmar försenad. Inte så kul, men något man måste acceptera om man vill kunna svischa fram och tillbaka mellan kontinenterna. Någon restidsgaranti finns inte.

Christian Jutvik

Mer om resan Natur i Sydasien.

Tigern som kom på besök

Berättelse från resan Natur i Sydasien.

6 – 8 mars

Tag i Indien ar ett aventyr eller en studieresa om man sa vill. Inte bara en transport. Jag reste Varanasi – Allahabad – Nagpur som ar Indiens medelpunkt. Malet var Tadoba National Park dar chansen att se tiger anses vara god, samtidigt som dar ar fa turister. Dit var jag pa vag nar nagot hande . . .

Jag var pa vag i bil fran Nagbur. Vi kom till en by dar nagot uppenbarligen hade hant. Fullt med poliser och officiella fordon och massor med upphetsade manniskor. En tiger hade kommit till byn Asta! Pa morgonen satt den dar uppe pa en hoskulle inne pa en muromgardad gard. Dorrar och fonster stangdes snabbt, hons och getter och till och med hundarna togs snabbt in. Porten stangdes utifran.  Wildlife warden, Forest department och massor med poliser skyndade dit. Folk kom i tusental fran kringliggande byar och alla tak var packade med folk som forsokte fa en glimt av den sallsynte gasten. Sjalv forsokte jag komma fram till forsta parkett, men den har gangen rackte inte mina argument. Hade jag fatt filma sa skulle det legat pa forsta plats pa Youtube! Nagot liknande hade ingen hort talas om.

Det harliga var att alla tycktes gilla besoket, och nastan verkade kanna sig hedrade. Ingen som ansag att den skulle skjutas. Snart hordes ett forsta bedovningsskott, strax ett andra. Efter nagon timme oppnades porten och en tydligt drogad fullvuxen tigerhanne raglade langsamt ut. Tillbaka mot djungeln drevs han ivrigt pahejad av hundratals manniskor. Polisen forsokte halla undan de allra ivrigaste och gevaren var laddade ifall tigern skulle vanda om. Sa skedde inte och efter ett tag var den uppslukad i av den tata vegetationen. Vilken saga!

Tadoba har en vacker torr lovfallande skog med stort inslag av bambu och teak. Upp tidigt for sa kallad safari. I Indien far man inte ga till fots i tigerreservat. Lite trist tycker jag, men reglerna ar strikta. Faktiskt verkar djurlivet storas mindre av fordon an av en manniska till fots. Morgonsafari och eftermiddagssafari, men ingen tiger for mig. Dock fick jag fina bilder pa ett flertal hjortarter, den jattelika vildoxen gaur och inte minst av den den indiska bjornen, som ar det djur loklabefolkningen fruktar mest. Tigern daremot angriper nastan aldrig manniskor.

I morgon aker jag till nationalparken Pench. Undrar vad som hander dar?

Christian Jutvik

Mer om resan Natur i Sydasien.

En festival till moder Ganges ära

Berättelse från resan Natur i Sydasien.

4 mars

Har kommit till Varanasi eller Banares som den fortfarande allmant kallas i Indien. Kanske den forsta staden. Aldre an historien, aldre an sagan skrev Mark Twain. Mitt hotell ligger grandiost vid Ganges strand. Hit kommer man bara genom vindlande smala grander packade med butiker, manniskor och kor. Knepigt med tungt bagage, men det finns manga villiga hander.

Morgonen vid Ganges strand nar tiotusentals manniskor i soluppgangen forrattar andakt nedsankta i floden ar mattat med starka kanslor. Att beskriva upplevelsen ar svart med de vanliga adjektiven. Fran gudomligt till vidrigt, fast nastan annu starkare ord, positivt och negativt. Pa kvallen nar morkret lagt sig en festival till Moder Ganges ara i sallskap med sakert hundra tusen hangivna askadare pa land och i batar pa floden. Ritualer med eld, rok och danande musik ( jamforbar med en popkonsert!).

I morgon reser jag med nattag till Nagpur i centrala Indien. Syftet ar att agna mig at naturdyrkan i nationalparkerna Pench och Tadoba. En och annan tiger skulle forstas vara trevligt, men bara att fa vistas ute i den Indiska skogen racker gott.

Val mott igen
Christian

Mer om resan Natur i Sydasien.

Födelsedag i Chitwan

Berättelse från resan Nepal.

På en riktig resa händer det alltid oväntade saker; komiska, märkliga. Nästan alltid positivt. Här har du en!

När vi befann oss i Chitwan fyllde Minna år. 19 år. Naturligtvis uppvaktning från pappa och farmor, men även jag som reseledare vill komma med något. Kanske en snidad noshörning? Nää -ganska fantasilöst! Funderade och funderade. Hon hade ju blivit förälskad i de nyfödda killingarna vi sett tidigare på dagen

- Ja, naturligtvis skulle Minna ha en get! Men var hittar jag någon som har en ung get till salu? Inte i souveniraffärerna. Tog hjälp av en man jag kände sedan tidigare som kände någon i en by i närheten. Jo där fanns en farbror som var villig att sälja en fyra månaders hona för 4500 Rupees. Vi hämtade den per bil. Jag med geten i knät, bölande av skräck. Drog den med ett rep genom basaren och tjudrade den bakom hotellet.

På kvällen överlämnade jag geten under högtidliga former till födelsedagsbarnet i restaurangen. Getter i restaurangen är nog ganska ok i Nepal. Minna tog den i sin famn, förtjust och överraskad förstås, men också lite undrande. Den döptes omgående till Minna. Jag hävdade bestämt att hon borde ta med den hem, men Minna var tvekande och tittade undrande på sin pappa. Stor tystnad.

- Kanske kan det finnas någon jag kan ge den till? Någon som skulle bli väldigt glad att få en get.

Naturligtvis hade jag redan ordnat denna sak. Nästa morgon kom ett ungt par med buss, uppenbart fattiga och mottog under nya högtidliga former geten Minna. Det fattiga paret var lyckliga, Minna var synbarligen nöjd och geten hade fått ett nytt hem som hon förhoppningsvis skall glädja med nya små killingar. Och jag fick själv en bra historia.

Mer om våra resor i Nepal.