Aentligen hinner jag blogga fraan Fez

Berättelse från resan Marocko.

Jaaa nu boerjar jag faa klaem paa vad det innebar att vara reseledare. Himla roligt men ocksaa ett stort ansvar. Inte lika lattsamt som att rekognosera och definitivt inte lika stor mojlighet att faa tid att blogga.

Darfoer hann vi med baade Tanger och Larache innan jag nu, andra dagen i Fez, hinner kasta mig paa tangenterna.

Jag boerjar med det baesta. Med faa undantag var alla resenaerer supernoejda med familjeboendet i Larache och det var familjerna ocksaa. De tar gaerna emot fler resenaerer fraan Laes och Res. Haer har ocksaa bytts adresser och flera kommer att halla kontakten framoever.

Familjerna har jag kommit i kontakt med via en foerening som heter Hanan. De driver ett hem foer foraldralosa barn i Larache och de flesta av dem aer aktivt troende muslimer, medvetna och vaelutbildade. Vilket var helt avsiktligt fraen min sida.

Naagon i gruppen sade: – Jag har naestan faatt en helt annan instaellning till islam efter att ha sett detta. Naer kvinnan talade med mig satt mannen lugnt och invaentade respektfullt och ingrep inte med “spraakhjaelp” foerraen det var noedvaendigt och han hjaelpte till i koeket!

Jag aer saa glaed foer detta, att mina familjer kunde visa det Marocko som jag aelskar! Och samtidigt hade roligt sjaelva. Nu taenker jag inte kuta ivaeg och bli muslim foer detta, men det finns muslimska vaerderingar som jag tycker mycket om. Och allt aer givetvis inte bra i Marocko. Haer finns problem precis som oeverallt i vaerlden.

Pengarna vi gav familjerna gav samtliga vidare till barnhemmet. De ville inte ha betalt foer att ta emot gaester, det skulle kaennas fel, men denna loesning blev bra foer alla. Ett roligt och givande saett att dra in pengar till barnhemmet som ocksaa naestan alla besoekte.

Tanger tilltalade de flesta. En vaenlig stad, var kaenslan och alla vaagade ge sig ut paa egna aventyr. Hotellet ligger i hamnen och paa gangavstand fran faergan, sa vi drog / bar vara vaskor sjalva fraan baaten och upp. En speciell kansla, att efter nagra timmars baatfaerd satta foetterna paa en ny kontinent.

Staden klattrar upp mot de omgivande bergen och det aer latt att ta ut landmarken foer att hitta. En laettsam stad med att “laettsamt” foerflutet som frizon till sjaelvstaendigheten 1956, daer i stort sett alla nationer huserat.

California kallas aen i dag stadsdelen daer amerikanarna bodde, beraettade taxichauffoeren, naer vi aakte igenom ett omraade med stora villor paa hemvaeg fraan Cap Spartel.

Naagre i gruppen hakade namligen paa naer jag beraettade att man med taxi kunde besoeka udden daer Atlanten moeter Medelhavet. Daer finns en fyr och kusten aeer oerhoert vacker. Paa vaagen ut passerar man baade den saudiska kungens och Mohamed VI palats, aatskilliga km2 muromgardad mark med utsikt oover havet.

Hel omradet aer fullt med pampiga villor. Naer man har det gott staellt i Marocko aer man med svenska maat maett rik eller mycket rik och man aer inte saerskilt diskret utan visar upp sina tillgaangar.

Nu aer vi som sagt i Fez. I gaar gick vi i tvaa grupper runt paa en vandring i gamla stan – Medinan. En grupp med vaar reseledare Mounir och den andra med Rachid, en guide fraan staden.

Det aar svaart att hitta paa egen hand direkt och framforallt att veta var det aar vaaert att sticka in huvudet foer att se var naagon sitter och vaever en matta eller mejslar ut ett bord i maessing.

Men nu hittar alla hyggligt och vet att vi bor mellan k-gatan och s-gatan. Mina resnaerer doepte snabbt om Talaa’ Kbira (Stora gatan) och Talaa’ Sghera (Lilla gatan) till detta. Saa nu aer alla ute paa egen hand och jag hann gaa till bankomaten och fylla paa kassan.

Och saa alltid detta ofoerutsagbara. Vi skulle aaka buss fraan Tanger till Larache vilket tar mindre aen tvaa timmar. Bussen trafikerar straeckan Tanger – Fez och bussbolaget vaegrade saelja 19 biljetter denna korta straecka dagen innan faesten Aid al Fitr (och riskera resten av straeckan med tomma platser) daa alla reser foer att besoeka sina familjer.

Saa det fick bli landsvaegstaxi. Stora mercedesbilar som tar tvaa passagerae fram och fyra i baksaetet, samt en stor koffert bak. 19 personer var vi och jag raeknade med fem i varje bil plus bagage och bestaellde fyra taxibilar. Det gick, men Jan-Aeke Sandberg undrade om jag slagit vad med Tigran om hur maanga resenaerer man kan faa in i en taxi.

Nu skall jag snart kuta tillbaka till vaart Riad och om tvaa timmar aaker vi vidare till Azrou for att vandra i vackra ceder- och pinjeskogar och overnatta hos nomader. Jag har ringt till Said pa hotellet sa att soppan ar varm nar vi kommer fram.

Tyvaerr saa har min kamera kraanglat – saa det blir inte naagra bilder denna gaeng. Men jag har blivit lovad manga bilder fraan mina resenaerer.

Tae m’baad – Paa aaterseende

Mer om våra resor i Marocko.