Tre dagar i Kamoro

Berättelse från resan Nya Guinea.

Tre dagar aer en lang tid naer man aer ute i dittills okaenda omraden. Jag har varit i Indonesien ett flertal ganger och till min foervaaning  inte alls gloemt min enkla men mycket anvaendbara indonesiska, men s

Vi laemnar byn Tekwua i saellskap med en del av byns innevaanare

Vi laemnar byn Tekwua i saellskap med en del av byns innevaanare

Kvaellsscen vid floden

Kvaellsscen vid floden

oedra Nya Guineas mangrove omraaden var foerstaas nytt.

Vi 9 svenskar lastas i baaten vid en lerig flodbank. Full fart med 40 hk daer bak. Tacksam foer att inte alla tog med sig allt sitt bagage. Sjaelv har jag bara med mig en liten ryggsaeck med det jag kan taenkas behoeva under resan. I fyra timmar aaker vi i ett naetverk av slingrande floder. Stora breda och smaa daer vi flera ganger koer fast paa lerbankar. Daa aer det bara att hoppa ur baaten och dra. 

Saa kommer regnet. Haart slagregn. Men alla aer foerberedda och regnklaeder och vattentaeta saeckar aer snabbt framme. Regnet upphoer och vi ankommer byn Atau som ligger vid havet.  Vaelordnat och prydligt med hus av braedor paa rad laengs en bred stig. Haer finns skola och naturligtvis en katolsk kyrka.  Missionen har haft stor framgaang i att omvaenda de primitiva hedningarna. Daermed har ocksaa det mesta av den gamla kulturen foersvunnit. Foere maten tar jag och naagra reskamrater ett kvaellsdopp i flodmynningen. Naagra avstaar p g a krokodilfaran. Paa kvaellen lagar vaar reseledare Marius mat foer oss. Inkvartering hos olika familjer.

Natten var lugn, dvs jag insomnade redan 20.30 och sov till 4. Paa morgonen gick faerden ut paa havet. Foer att undvika skvaettet fraan vaagorna gick vi naagra kilometer laengs stranden. Hittade benen efter en strandad val. En ryggkota vaegde nog 8 kilo. Laangt ut i det grunda havet stod japanska kanoner, laemningar fraan andra vaerldskriget.  Vilka sandstraender! Mil efter mil med vit sand och naestan oede. Kanske en tummelplats foer noejessugna turister? Knappast, hit kommer foerutom Laes och Res grupp aldrig naagra utlaenningar. 

Naesta by var mer traditionell. Vackra hus paa paalar med tak av pandanusblad. Vandrade runt i byn och haelsad paa alla. Kanske lite vael mycket fotografering, men det aer svaart laata bli naer allt aer nytt och spaennande. Tillsammans med Lars at jag middag i var vaerdfamilj. Sago-pudding och en stor fisk som vi snabbt slukade. Sago kommer fraan sagopalmen som vaexer i sumpmarker och utgoer stapelfoedan. Knappast gott, men maett blir man.

Paa morgonen blev vi erbjudna koepa en nyfaangad krokodilunge. Jag och Aasa kunde inte motstaa den soetnosen som annars skulle blivit sald foer skinnet. 100 kr kostade han. Inte utan visst besvaer slaepptes han ut i en mindre flod efter naagra timmars resa.

Norrut ersattes mangroven av hoegre skog. Djurlivet visade sig. Kakaduor och naeshornsfaaglar. Roligast var nog naer vi stannade nedanfoer stora traed med sovande flygande raevar (fladdermoess med en vingbredd paa en dryg meter). 1000-tals sa Marius. Kanske naagra hundra, men vilket skaadespel! Det togs nog ocksaa naagra hundra bilder.

Nu tillbaka i den hoegljudda lilla staden Timika. Boerjade med att aeta en rejael tallrik med naagot vars namn jag gloemt. Men underbart gott efter all sago. Dessutom ett stort glas kopi susu, javanesiskt kaffe.

Internetkafeer paa smaa orter har sina problem. Starkt taalamodsproevande, kanske nyttigt foer en saadan som mig. Naer stroemmen gick foer ett tag sedan fick jag boerja om fraan boerjan. Har nu haallit paa i 2,5 timmar. Hoppas du tycker det var vaert det!

Mer om resan Nya Guinea.

2 reaktion på “Tre dagar i Kamoro

  1. suanne härnsten

    Ja, definitivt, fortsätt berätta om resans olika äventyr, tack för att krokodilen räddades!

  2. Birgitta G

    Jajamensan det var värt det, det låter spännande , skulle gärna varit med…

Kommentarer inaktiverade.