månadsarkiv: mars 2013

Sista brevet från Indien

Berättelse från resan Natur i Sydasien.

Sista brevet från Indien. Sitter hemma och skriver. Inte lika inspirerande, men efter att ha kollat bilderna ser jag saker som måste få berättas.

9-11 mars

Upp tidigt. I väg tillsammans med vännen P D Sharma i en välputsad vit Tata stadsjeep. Vanlig lyxbil i Indien, som även skulle dra blickarna till sig i Djursholm och Saltsjöbaden. Nog har Indien förändrats! Vi lämnar skumpiga lervägar och susar snart fram genom landskapet på fyrfiliga betalmotorvägar. Inga oxkärror. Lunch på rena, nästan sterila vägkrogar, där uniformerade servitörer passar upp medan bollywoodmusiken dämpar den surrande luftkonditioneringen.

I Pench National Park hade min kompis bokat ett rejält lyxigt ställe. Vad annat hade jag trott? Kring 900 kr natten inklusive mat. Bagaget slets ur mina händer vid ankomsten och jag fördes genom tjusiga trädgårdsanläggningar, förbi yogaklasser, massage och pool till min bungalow. Satte på mig en varm tröja, stängde av luftkonditioneringen och öppnade fönstren. Sängen var stor nog för att härbärgera en hel familj. Åtminstone fanns det åtta kuddar.

Vid middagen kom en likblek man på närmare två meter fram till vårt bord. Vitare i ansiktet än en solskygg svensk på vintern. Svart hår och ett bländade leende; “Welcome to Pench”. Nu förstod jag. Den spöklika jättemannen var bekant med min vän, vilket borde betyda att vi inte skulle betala för vistelsen. Förstod också att det här var en MYCKET BETYDELSEFULL man. Jo då, han var före detta filmstjärna, men hans kändisskap grundades inte främst på detta. Det var hans fru! Viskande förklarade Sharma att det var världens vackraste kvinna. Miss Universum 1999! Jag studsade upp, greppade kameran och var redan på väg att bekanta mig med damen, när jag fick en dödande blick av min vän: SÅ gör man absolut inte! Bittert, men jag var tvungen att respektera hans inställning.

Under två dagar åkte vi på “safari”. Tre timmar på morgonen, tre på eftermiddagen. Allt med främsta målsättning att få syn på tiger och leopard. Chanserna sades vara mycket goda och jag var ganska upphetsad. Frös i den kyliga indiska morgonen med långa telet ständigt berett. Nä, varken tiger eller leopard. Vi kunde stå still i en timme omgivna av hjortar och langurer som varnade, men katterna visade sig inte för mig. Andra hade bättre tur. En indisk familj såg fyra tigrar på sin safari. Alltså; varken katter eller undersköna kvinnor för min del.

Men jag klagar inte. Naturen är fascinerande, bitvis underbar och skogarna packade med ett varierat djurliv. Vilken skillnad mot tysta, döda svenska skogar! Hela tiden grupper med chitalhjortar och flockar med langurer. Ofta nära jeepen, så nära att jag fick ta av teleobjektivet. Påfåglar spankulerade omkring lite varstans, örnar och ugglor i torra träd och fåglar i grönt, gult, blått och rött. När såg du en uggla sist här hemma? Gaur, den indiska vildoxen var helt orädd för jeepen. För övrigt; varför skulle den vara rädd? Tjuren väger 800 kg. Sambarhjortar, nyfikna schakaler och den sällsynta vildhunden dhole såg vi också. Min upphetsning var väl som störst när en läppbjörn kom traskande genom buskarna.

Också här i Pench kollade vi på hotell. Top of the line var Taj. Här betalar man cirka 10 000 kr natten. Ungefär samma standard som på mitt “enkla” hotell. Skillnaden, förklarade den något generade managern, var varumärket Taj. De superrika betalar gärna för prestigen att bo där, kunna berätta för vänner. Och det fanns inga lediga rum.

Nu längtade jag verkligen hem. Men återfärden gick inte riktigt som tänkt. Kvällsflyget från Nagpur till Delhi var inställt. Fick åka nästa morgon och missade därför flyget hem från Delhi. I stället blev det Aeroflot kl 5 på morgonen. Då skulle det alltså ha gått. Två timmar försenat missade jag förbindelsen till Stockholm. Kom hem ca 36 timmar försenad. Inte så kul, men något man måste acceptera om man vill kunna svischa fram och tillbaka mellan kontinenterna. Någon restidsgaranti finns inte.

Christian Jutvik

Mer om resan Natur i Sydasien.

Tigern som kom på besök

Berättelse från resan Natur i Sydasien.

6 – 8 mars

Tag i Indien ar ett aventyr eller en studieresa om man sa vill. Inte bara en transport. Jag reste Varanasi – Allahabad – Nagpur som ar Indiens medelpunkt. Malet var Tadoba National Park dar chansen att se tiger anses vara god, samtidigt som dar ar fa turister. Dit var jag pa vag nar nagot hande . . .

Jag var pa vag i bil fran Nagbur. Vi kom till en by dar nagot uppenbarligen hade hant. Fullt med poliser och officiella fordon och massor med upphetsade manniskor. En tiger hade kommit till byn Asta! Pa morgonen satt den dar uppe pa en hoskulle inne pa en muromgardad gard. Dorrar och fonster stangdes snabbt, hons och getter och till och med hundarna togs snabbt in. Porten stangdes utifran.  Wildlife warden, Forest department och massor med poliser skyndade dit. Folk kom i tusental fran kringliggande byar och alla tak var packade med folk som forsokte fa en glimt av den sallsynte gasten. Sjalv forsokte jag komma fram till forsta parkett, men den har gangen rackte inte mina argument. Hade jag fatt filma sa skulle det legat pa forsta plats pa Youtube! Nagot liknande hade ingen hort talas om.

Det harliga var att alla tycktes gilla besoket, och nastan verkade kanna sig hedrade. Ingen som ansag att den skulle skjutas. Snart hordes ett forsta bedovningsskott, strax ett andra. Efter nagon timme oppnades porten och en tydligt drogad fullvuxen tigerhanne raglade langsamt ut. Tillbaka mot djungeln drevs han ivrigt pahejad av hundratals manniskor. Polisen forsokte halla undan de allra ivrigaste och gevaren var laddade ifall tigern skulle vanda om. Sa skedde inte och efter ett tag var den uppslukad i av den tata vegetationen. Vilken saga!

Tadoba har en vacker torr lovfallande skog med stort inslag av bambu och teak. Upp tidigt for sa kallad safari. I Indien far man inte ga till fots i tigerreservat. Lite trist tycker jag, men reglerna ar strikta. Faktiskt verkar djurlivet storas mindre av fordon an av en manniska till fots. Morgonsafari och eftermiddagssafari, men ingen tiger for mig. Dock fick jag fina bilder pa ett flertal hjortarter, den jattelika vildoxen gaur och inte minst av den den indiska bjornen, som ar det djur loklabefolkningen fruktar mest. Tigern daremot angriper nastan aldrig manniskor.

I morgon aker jag till nationalparken Pench. Undrar vad som hander dar?

Christian Jutvik

Mer om resan Natur i Sydasien.

En festival till moder Ganges ära

Berättelse från resan Natur i Sydasien.

4 mars

Har kommit till Varanasi eller Banares som den fortfarande allmant kallas i Indien. Kanske den forsta staden. Aldre an historien, aldre an sagan skrev Mark Twain. Mitt hotell ligger grandiost vid Ganges strand. Hit kommer man bara genom vindlande smala grander packade med butiker, manniskor och kor. Knepigt med tungt bagage, men det finns manga villiga hander.

Morgonen vid Ganges strand nar tiotusentals manniskor i soluppgangen forrattar andakt nedsankta i floden ar mattat med starka kanslor. Att beskriva upplevelsen ar svart med de vanliga adjektiven. Fran gudomligt till vidrigt, fast nastan annu starkare ord, positivt och negativt. Pa kvallen nar morkret lagt sig en festival till Moder Ganges ara i sallskap med sakert hundra tusen hangivna askadare pa land och i batar pa floden. Ritualer med eld, rok och danande musik ( jamforbar med en popkonsert!).

I morgon reser jag med nattag till Nagpur i centrala Indien. Syftet ar att agna mig at naturdyrkan i nationalparkerna Pench och Tadoba. En och annan tiger skulle forstas vara trevligt, men bara att fa vistas ute i den Indiska skogen racker gott.

Val mott igen
Christian

Mer om resan Natur i Sydasien.

Födelsedag i Chitwan

Berättelse från resan Nepal.

På en riktig resa händer det alltid oväntade saker; komiska, märkliga. Nästan alltid positivt. Här har du en!

När vi befann oss i Chitwan fyllde Minna år. 19 år. Naturligtvis uppvaktning från pappa och farmor, men även jag som reseledare vill komma med något. Kanske en snidad noshörning? Nää -ganska fantasilöst! Funderade och funderade. Hon hade ju blivit förälskad i de nyfödda killingarna vi sett tidigare på dagen

- Ja, naturligtvis skulle Minna ha en get! Men var hittar jag någon som har en ung get till salu? Inte i souveniraffärerna. Tog hjälp av en man jag kände sedan tidigare som kände någon i en by i närheten. Jo där fanns en farbror som var villig att sälja en fyra månaders hona för 4500 Rupees. Vi hämtade den per bil. Jag med geten i knät, bölande av skräck. Drog den med ett rep genom basaren och tjudrade den bakom hotellet.

På kvällen överlämnade jag geten under högtidliga former till födelsedagsbarnet i restaurangen. Getter i restaurangen är nog ganska ok i Nepal. Minna tog den i sin famn, förtjust och överraskad förstås, men också lite undrande. Den döptes omgående till Minna. Jag hävdade bestämt att hon borde ta med den hem, men Minna var tvekande och tittade undrande på sin pappa. Stor tystnad.

- Kanske kan det finnas någon jag kan ge den till? Någon som skulle bli väldigt glad att få en get.

Naturligtvis hade jag redan ordnat denna sak. Nästa morgon kom ett ungt par med buss, uppenbart fattiga och mottog under nya högtidliga former geten Minna. Det fattiga paret var lyckliga, Minna var synbarligen nöjd och geten hade fått ett nytt hem som hon förhoppningsvis skall glädja med nya små killingar. Och jag fick själv en bra historia.

Mer om våra resor i Nepal.

Kvällen med värdfamiljen var den bästa upplevelsen

Berättelse från resan Nepal.

18 februari

De tre starkaste ger sig av på en krävande vandring till Mahare Danda tillsammans med en av våra guider. De lyckas trots att snön var djup och får nästa morgon sin belöning med en strålande utsikt över några av jordens högsta berg.

Vi andra stannar i dag i Tikot. Besök i skolan. På morgonen uppställning och gymnastik under militära former som avslutadas med nationalsången. Tittade på lektioner från klass 1 till 16-åringarna i klass 10. Minna 18 år fick ta över en stund under lektionen i engelska. Svårt med blyga flickor som inte var vana att prata. På kvällen middag hos respektive värdfamilj. Alla pratade om gästfriheten, den goda maten och det spännande mötet där de satt tillsammans med värdfamiljen kring den vedeldade spisen i det rökiga köket. Vi sov nog alla gott, en del inte helt nyktra efter att ha bjudits på den hemgjorda spriten – rakshi. Tror att många tyckte att kvällen med familjen var den bästa upplevelsen under vandringen. Viktigare än bergen till och med.

19 februari

Underbar soluppgång med nästan klar himmel. Måste luta huvudet bakåt för att titta på de höga topparna. Ganska lätt vandring till Khibang på 2000 m. Även denna by tätt byggd helt i sten.

20 februari

Sista dagen av vandringen. Nu brant nedför till den vilda Kali.Gandaki floden och byn Tatopani på 1200 m. Namnet betyder ”varmt vatten”. Där i den heta källan, omvälvda av svavelångor, tillbringade vi alla flera timmar nedsänkta i det heta vattnet. Vilken kontrast mot snön och kylan! Och över oss i den trånga klyftan reste sig den spetsiga Himalchuli 7500 hög.

Alla klarade vandringen. Ingen blev sjuk, ingen gjorde sig illa. Bra gjort!

21 februari

Buss på usel väg med stup nedåt på ena sidan och uppåt på den andra. Ett stort ras spärrade vägen. Vi fick gå över och ta en ny buss på andra sidan. Till sist nådde vi turistmetropolen Pokhara och hotellet med alla bekvämligheter vi nästan glömt bort.

Mer om våra resor i Nepal.

Allt är vitt

Berättelse från resan Nepal.

16 februari

Allt är vitt. Vackert förstås, men nu ska vi uppåt längs en bergsrygg till ett ”community house” på 3350 m. Så högt upp finns inga byar söder om bergen. I Inre Himalaya däremot finns många byar på över 4000 m höjd. Med varmaste kläderna på går vi tidigt på morgonen och snön blir djupare när vi stiger uppåt. En viss oro börjar nog sprida sig bland mina kamrater. Nu går vi genom ren rhododendronskog, som tyvärr inte börjat blomma ännu. På stammarna ser vi orkidéer som trotsar kylan. Allt är tyst, fåglarna kurar i kylan. Så kommer vind och åska med hagel. Katastrof! Guiden Shekar vill inte ge upp, men nu bestämmer jag. Vänd omedelbart! Så blev det ytterligare en kall natt i Nangdi.

Jag hade planerat för normalt väder. Men nu, när våren redan börjat, kommer årets första snö. En äldre man i byn sa sig aldrig varit med om snö så sent på året.

17 februari

Nu blir det plan B. Hela dagen vandring längs underbara stigar. Himlen är blå och en obruten rad av höga toppar visar sig. Annapurnamassivet med flera toppar upp till drygt 8000 m i det ena väderstrecket och det enorma Dhaulagiri på 8170 meter i det andra. Först brant ned till floden, över en hängbro, sedan hela tiden mot norr, måttligt uppför till byn Tikot på 2250 m. Åh så vackert! Husen byggda i sten med tak av skiffer. Också gångarna mellan de tätt liggande husen är belagda med skiffer.

Mer om våra resor i Nepal.