månadsarkiv: januari 2011

Marrakesh med avslut

Berättelse från resan Marocko.

Resan gar tyvarr mot sitt slut! Efter tre skona dagar i Essaouira, med strandpromenader och bad, goda middagar pa fiskerestauranger… ar vi tillbaka i Marrakesh, eller Mraksh som marockaner sager. Har finns massor att upptacka: bland annat den fantastiska kaktustradgarden som borjade byggas 1929 av konstnaren Jardin Mallerie, osaker pa namnet. Tradgarden koptes sen av Yves Saint Loraine och restaurerades. Den ar mycket sevard!

Vart hotell ligger mitt i “smeten”, centralt i Medinan med nara till manga sevardheter. Idag ska jag titta pa konst! Upplagget ar – mycket egen tid har – Vi ska ikvall traffas for gemensam middag, kanske ocksa magdansuppvisning (!)

Skulle kunna tanka mig att borja om resan, men som jag sagt i tidigare blogg sa ser jag ocksa fram mot resans efterratt: Behandla alla foton i datorn och uppleva resan igen….

Bim

Mer om våra resor i Marocko.

Sova med vargar

Berättelse från resan Västra Indien.

I ett folje bestande av tre dromedarer med tillhorande forare och karror, tolkar och en faraherde som vagvisare gav vi oss ut i vildmarken – the Great Runn of Kutch. Hasmukh hade sagt till oss att ta med ordentligt med vatten ut i oknen och att dricka aven om vi inte var torstiga. Oknen ar inte att leka med och det ar latt att snabbt bli uttorkad och sjuk.

The Great Runn of Kutch ar en saltoken i norra Kutch som bildades efter en jordbavning for tusentals ar sedan. Jordbavningen var sa kraftig att Indiska Oceanen, som tidigare bredde ut sig over omradet, trangdes undan. Idag bebos oknen av herdar som vandrar med sin boskap och av olika nomadfolk.

Forsta dagen av vart aventyr tog vi oss bara sa langt som till gransen av oknen, dar jorden fortfarande ar odlad (aven om det enda som vaxer i den salta jorden ar bomull och ricin). Pa eftermiddagen kom vi fram till den forsta familj vi skulle bo hos och blev valkomnade med det obligatoriska chaiet. Det ar valdigt latt att bli van med en indisk familj och dagen forflot under glad lek med barnen och besok i en grannby.

Nasta morgon borjade vi tidigt eftersom vi skulle vandra (eller rida dromedar) mer an tre mil genom den riktigta oknen under dagen. Jag var sa lycklig nar jag satt dar pa dromedarryggen i den friska morgonluften och vi i sakta mak tog oss fram medan solen steg hogre och hogre pa himlen. Landskapet blev allt mer torftigt och till sist var allt runt oss knastertorrt sa langt ogat kunde se.

Efter en lang formiddag under en obarmhartig sol stannade vi for rast nagra hundra meter fran den pakistanska gransen. Hasmukh gjorde snabbt upp eld och lagade lunch som vi at samtidigt som vi spanade efter vilda kameler. Vi sag ocksa hundratals tranor – de kommer till Great Runn of Kutch fran Sibirien for att hacka.

Strax innan morkret foll kom vi sa fram till vart mal; ett omrade med cirka 40 byar som bebos av ett folk som kallas sindi. Sindi ar ett folk som gissningsvis har vandrat till Kutch fran Baluchistan och Pakistan.

Sallan har jag kommit till en mer fridfull plats. “Var” familj valkomnade oss in med varma, vanliga ogon och gemenskap kring elden. I en sadan narhet spelar det inte sa stor roll om man inte kan prata med varandra, man forstar anda. Nar det var dags att sova ville jag och tva av mina reskamrater sova ute. Da fick vi ligga pa en slags repsangar med MANGA filtar over oss och en liten lagereld – lika olidligt hett som det ar i oknen pa dagen, lika isande kallt blir det pa natten. Sa gick vi och la oss under den oandliga stjarnhimlen till ljudet av eldens lugna knaster. Nastan omedelbart borjade det yla, valdigt nara. Det finns gott om varg i Great Runn of Kutch och de dras till manniskornas far och getter. Hela natten horde vi vargyl valdigt nara den lilla klungan av bostadshus och nu kan jag arligt saga att jag har sovit med vargar pa bara nagra tiotals meters avstand.

Sallan har jag traffat sa stolta, vanliga, fridsamma och framforallt generosa manniskor som de vi bodde hos under tva dygn. Det ar ett hart arbete att overleva i oknen, men manniskorna har goda kunskaper som bygger pa erftarenhet sedan tusentals ar. Till exempel bygger man sina hus av koskit – for det forsta ar det hallbart och latt att halla rent (det var kliniskt rent hos sindifolket) och for det andra har torkad koskit den goda egenskaper att det skrammer bort flugor! Jag kanner en stor tacksamhet mot de manniskor som med oppen famn under nagra dagar tagit emot oss i sina hem och delat med sig av sina erfarenheter till oss!

Resan borjar nu lida mot sitt slut och vi befinner oss i den lilla hamnstaden Mandvi. Har bygger man fortfarande stora fraktbatar pa traditionellt satt i tra. For en frostnupen svansk ar det ocksa fantastiskt att fa vandra langs de milsvida, kritvita, ode sandstrander som omger Mandvi :)

Cecilia

Mer om resan Västra Indien.

Marocko är fantastiskt

Berättelse från resan Marocko.

Marocko! Vilket land! Naturscenerierna avloser varann! Det har dock varit svart att hitta fungerande internet och kort om tid att hinna skriva blogg. Nu har vi natt Essaouira, vid havet, men jag borjar dar jag slutade, i Merzouga:

Erkanner att jag var skeptisk till kamelritten ut i oknen, efter tidigare erfarenheter med sadlar av tra som skavde. Denna aftonritt kandes som en drom pa mjuka filtsadlar i sakta mak ut over dynerna. Skuggorna blev langre och i morkret nadde vi berberlagret. Fick god middag och njot av miljoner stjarnor och total tystnad! Natten var kall men vi somnade gott under fyra filtar. Kl 7 satt vi och smahuttrade for att se solen ga upp och farga oknen rod! Magiskt. Morgonritten tillbaka i morgonsol blev precis lika underbar!

Fran Merzouga aker vi sen fin langfardsbuss till Boumalne i bergen. Byter till tva slitna Mercedestaxi, 6 pers i varje inkl. chauffor, som vant kor uppfor slingrande bergsvagar. Obeskrivligt bergslandskap! Ingen av oss har supplevt nagot liknande! Bergsformationerna har namn som Monkeys fingers och Brain of Atlas. Allt ter sig som en saga i solnedgangen.

Det spektakulara aventyret jag var med om pa kvallen var att i local minibus ta mig ner till Boumalne och inhandla lite vin till oss i gruppen, pa “svarta marknaden” och sen ta mig tillbaka i likadan overlastad local bus i morkret upp i bergen. Det var spannande!!! Bussen var beraknad for 12 pers men var lastad med minst 25 pers. puh!

Nasta dag vandrade vi genom dalen langs en liten flod, fick se bergen pa nara hall. Vadade over i iskallt vatten, uppfriskande nu nar solen varmer! Vi besokte en konstnarinna Fatima Mellani, som upptackts av en schweiska for flera ar sen. Forsta Las och Res-besoket. Det blir fler. Det var intressant! Vi sag henne faktiskt pa TV hemma hos familjen vi bodde hos i Ouarzazate.

Dar firade vi nyar, dels med familjen och dels pa fina hotellet alldeles intill, med dunderfest med dans och sang! Detta familjeboende blev minst lika lyckat som det i Larasch. Fick god kontakt med alla och ungarna ar ju sa goa!

Nu ar vi i Essaouira. Vi fick andra reseplanerna igar for det fanns inga bussbiljetter kvar hit fran Marrakesh. Mounir, var reseledare fick ge sig ut och ordna alternativ transport. Det blev minibuss och taxi. Det gjorde han bra. Vi kom hit just nar morkret fallit och gatlyktor lyste upp hela strandpromenaden. Vackert. Har vill vi stanna!

Bim

Mer om våra resor i Marocko.