månadsarkiv: augusti 2010

La Paz

Flygresan från Lima till La Paz var en fröjd. Det tog inte många minuter förrän planet hade brutit igenom det gråa dis som under vintermånaderna allt som oftast täcker Lima. Ovanför väntade en annan värld – ett hav av bomullslika moln, knallblå himmel och Andernas snöklädda toppar. Vi fortsatte sedan över den andinska högplatån och såg Titacacasjöns vatten och öar vid inflygningen. Flygplatsen i La Paz är liten och det var inte svårt att hitta vår bolivianska reseledare Wenceslao som väntade på mig. Flygplatsen ligger uppe på platån och det är lika mäktigt varje gång man kommer hit och ser staden bre ut sig i dalen nedanför (på 3600 meters höjd!). Vårt hotell ligger föredömligt centralt mitt i ett av stadens bästa marknadskvarter.

Den befarade höjdsjukan blev det inget av den här gången heller men för att vara på den säkra sidan gick jag till ett stånd och köpte cocablad för 5 Bolivianos (lika mycket i svenska pengar). Cocabladet i sin naturliga form har inget med kokain att göra utan är en lätt uppiggande drog i klass med kaffe som folken i Anderna tuggat eller druckit som te i tusentals år. Den dämpar hunger, törst och smärta och sägs även vara bra mot höjdsjuka. Cocan är en viktigt kulturell symbol för ursprungsbefolkningen i Bolivia och försäljningen är helt laglig. Däremot är det ingen bra idé att ta med sig blad hem, eftersom cocan är narkotikaklassad i EU. Varför kan man fråga sig. Det finns kanske inga starka ekonomiska intressen som kan lobba för den? Men det är synd för Bolivia som bedriver en medveten politik för att ta fram lagliga produkter av bladet  – allt från läsk och energidryck till tvålar och örtteer.

La Paz från vägen mellan flygplatsen och centrum. I bakgrunden berget Illimani.

La Paz från vägen mellan flygplatsen och centrum. I bakgrunden berget Illimani

Vår bolivianska reseledare Wenceslao fick aldrig användning för skylten

Vår bolivianska reseledare Wenceslao fick aldrig användning för skylten

Utsikt från hotellets tak

Utsikt från hotellets tak

Lima

Berättelse från resan Anderna och Galápagos.

Inför den här resan hade jag bestämt mig för att driva tidsanpassningen till sin spets. Och idén att inte sova alls natten före flygresan till Peru visade sig vara en lysande idé. Jag åkte från kontoret fem i fem på morgonen och när jag satte mig på planet var klockan 06.30, det vill säga nästan midnatt peruansk tid. Planet hann inte mer än att lyfta förrän jag sov som en sten. När jag sedan kom fram till Lima var jag redan inne i dygnsrytmen. Rekommenderas varmt!

Vår ecuatorianska reseledare Samuel Cordova mötte mig på hotellet i centrum. Efter en dusch, där en debatt inför det stundande borgmästarvalet rullade på tv:n i bakgrunden, begav vi oss mot stadselen Barranco där många av staden trevligaste restauranger och barer finns. Vi valde gatustånden på torget och pratade om hur resan Anderna & Galapagos kan göras ännu bättre samtidigt som vi satte i oss allt från grillade kalvhjärtan och potatis i Huancaina-sås till ångade risknytten och lila majsdryck. Peru är det enda land som kan konkurrera med Mexiko om titeln Amerikas bästa kök.

En kort promenad i centrum nu på morgonen illustrerade med all önskvärd tydlighet varför transportfrågan varit i centrum under tv-debatten. Lima har snart tio miljoner invånare men saknar fungerande kollektivtrafik. Istället för tunnelbana eller rejäla bussar trängs hundratusentals minibussar och taxis på stadens gator.

Om en stund flyger jag vidare mot La Paz. Jag brukar aldrig ha problem med höjden men den här gångern är jag lite osäker eftersom jag kommer flyga direkt från Lima vid havet till flygplatsen i La Paz som ligger på 4100 meter över havet.

Mer om resan Anderna och Galápagos.