Hemma i Larache

Allt âr annorlunda och ändâ känns det som hemma. Här byggs sâ det knakar. Fyrvaktarns hus i hamninloppet, där jag sovit sâ mânga nätter pâ taket till ljudet av vâgorna, har hamnat innanför den nya piren. Det känns lite fel...

Men Hachmi; min sons farbror, sitter fortfarande i bazaren och skojar med turisterna. Och en annan farbror, Khadir, säljer fortfarande leksaker pâ gatan bredvid även om det mest är TV-apparater som bärs ut frân affären.

Jag har snart valsat laget runt, men ännu är det nâgra släktingar jag inte hunnit med. Sâ jag stannar nâgra dagar till - annars blir jag inte förlâten. Jag försöker hitta tillbaka till den rudimentära marrockanska jag en gâng behârskade och dricker glas after glas med mint-te, nänah, som det heter här.

Sen bär det vidare till Fez...

ps. Har jag inte varit kreativ med tangenterna, sâ säg?