månadsarkiv: maj 2009

Tillbaka i Harnakesh

Berättelse från resan Marocko.

Sa kallas lite spydigt Marrakesh. Harnaquer pa franska betyder lura av nagon pengar och forsaljarna har ar mycket, mycket overtalande. Men jag gjorde processen kort med en forsaljare som salde mig skjortor av samre kvalitet an jag fragat efter.

Jag gick helt enkelt tillbaka dagen darpa och satte mig pa en pall i butiken och gick inte darifran forran han hade hamtat tre andra skjortor i en annan butik, som var som jag ville ha. Phal hada betyder likadan och det hade jag sagt och visat pa skjortan jag bar.

Nu ville han inte bara byta skjortorna rakt av utan ville ha 50 dirham extra for varje. Varfor da undrade jag, de forsta var ju Phal hada varfor skulle han ha mer nu… Till slut var han tvungen att erkanna att de forsta inte var Phal hada, utan samre kvalitet.

50 dirham extra fick han till slut, men inte mer. Pa vagen ut sade han. Vous etes un vrai berbere (Du ar en riktig berberkvinna) och med det epitetet kanner jag mig ganska nojd eftersom de ar kanda for att vara arliga och omutliga.

Turen till Essaouira var givande. Nu har vi tva trevliga hotell pa samma gata, strax innan ringmuren och med havsutsikt fran terassen pa taket; tack vare Mohammed en kille som visade mig dit. Trevligast i stan sade han, men jag dumpade min rygga dar och kande mig givetvis tvungen att titta runt pa de hotell jag hade pa min lista. Man tar ju inte forsta basta eller hur?

Varje hotell med sjalvaktning har terass pa taket, sa det blev manga trappor, manga koppar the, manga forklaringar om Las och Res innan jag kom pa att Mohammed hade ratt. Sa nu har jag en kompis i Essaouira som jag litar pa och som, upptackte jag, holl att litet oga pa mig.

Inte vart mer an 50 dirham horde jag nagon saga bakom min rygg dagen darpa nar jag var pa vag att betala 150 dirham for ett smycke jag gillade. Jag horde ocksa att folk fragade honom om vad jag var for en. Guide svarade han och sen fick jag till stor del vara ifred. Guider handlar inte, de har oftast fatt nog.

Detta ar for mig Marocko, att alltid fa hjalp, men ocksa att snabbt forsoka kanna efter vem man kan lita pa. Det basta ar oftast att inte vanta pa att bli uppsokt utan att sjalv hugga nagon vars utstralning kanns OK. Alla fragar varifran man kommer, men inte sa manga vet nagot om Sverige. En poliskonstapel, tittade lite klurigt pa mig och sade; Ibrahimovic? Zlatan, svarade jag, sen var vi overens om vad varlden bestar av – fotbollsspelare…

Som sagt nu ar jag tillbaka i Harnakesh och det ar bara drygt 3 dagar kvar innan jag maste resa hem. Har hotat min chef med att inte komma tillbaka, nar han sade att det regnar hemma, men han trodde mig inte riktigt. Las och Res nye guide; Boujemaa Boudaoud kommer hit ner i morgon, innan han vandrar upp i nya berg, sa att vi kan fila lite pa detaljerna. Kanske kan jag be honom gomma mig nagonstans uppe i bergen…

OBS! Om ni dubbelklickar på bilderna, två gånger, får ni upp dem i fullformat!

Mer om våra resor i Marocko.

Sprakpoliser

Idag har varit en dag i sprakets tecken. Jag har agnat flera timmar at konversationer i minibussar pa en kombination av min knapphandiga arabiska och lokalbefolkningens skraltiga engelska. Jag ar i alla fall glad att jag agnade nagra dagar at arabiskastudier fore avresan (tack Salam!) och aterigen har jag fatt den gamla sanningen om att lite sprakkunskaper gor stor skillnad bekraftad for mig.

Efter en frukost bestaende av varm hummus, lite gronsaker och en kopp te lamnade jag kusten och akte tillbaka upp i bergen. Vagen gick till Musyaf, en bergsby kand for sin medeltida borg. Men efter att ha sett mangder med ruiner de senaste dagarna lockades jag i forsta hand av att det var en lagom paus halvvags mot staden Hama.

Vi passerade skogskladda berg och djupa dalar och under hela resan hade jag de tre mannen i minibussens baksate konverserandes med mig. Vi hann beta av bade Angelina Jolie, Israel och George Bush innan jag fick for mig att fraga vad de arbetade med. “Bolice” (pa arabiska gors ingen atskillnad pa b och p) fick jag till svar fran tva av dem. En av dem gjorde sedan en svepande rorelse mot de andra passagerarna “very much in the bus bolice”.

Plotsligt fragade en av polismannen mig “Do you know the name of our president?”. Jag log och svarade pliktskyldigt “Bashar”. Sen kom foljdfragan “You like Bashar?” och jag latsades som att jag inte hort nagot varpa polismannen forklarade “Bashar very strong”.

Efter att ha tagit avsked fran poliserna och tagit mig en snabb titt pa borgen hoppade jag pa nasta minibuss mot Hama. Vagen ner fran bergen mot Orontes-dalen gar genom ett bordigt landskap dar det odlas vete, frukt och oliver. Nu ar jag framme i Hama och ska om en timme ge mig ut i stan med en lokal guide. Vem vet, kanske hittar jag en bra kontakt har i Hama?

Kustfolk och politik

Idag var jag nara att fa en overdos av ledarkult. I bagerier, pa minibussar, bakom receptionsdiskar, hangandes fran fasader, i kladbutiker och som kylskapsmagnet – overallt denna Bashar. Jag har aldrig tidigare varit i ett land dar presidentens blick bokstavligen vakar over dig hela tiden. Detta i kombination med att folk helst undviker att tala politik ger en minst sagt bisarr kansla. Men idag hade jag faktiskt mitt forsta politiska samtal. En kurdisk affarsresenar och hans kusin fran Qamishli i nordostra Syrien berattade om hur landets kurdiska minoritet (omkring tio procent av befolkningen) lever under fortryck och att manga saknar medborgarskap.

Jag vaknade tidigt i morse av att solen lyste rakt in i mitt hotellrum. Efter en snabb frukost akte jag vidare till bergsbyn Safita som domineras av ett 25 meter hogt korsriddartorn. Fran toppen kan man se bade snokladda berg i Libanon och Medelhavet. Sedan vidare till hamnstaden Tartus. Det ar nagat sarskilt med kustfolk. Oavsett om det handlar om Cartagena i Colombia, Veracruz i Mexiko eller Tartus i Syrien sa ar tonfallet livligare, blickarna intensivare och volymen i bilstereon hogre. Kanske darfor att hamnstader alltid varit utsatta for ett hogre tempo och en stridare strom av manniskor, varor och tankar.

I Tartus gick jag omkring i det lilla som aterstar av den gamla korsriddarstaden. Det som skulle kunna ha varit en mysig liten stadsdel ar idag tyvarr en skrapig och forfallen plats. EU har enligt en skylt investerat 50 000 Euro i underhallet. Har det varit valinvesterade pengar? Det blir mitt odmjuka bidrag till debatten sa har i EU-valstider.

Till lunch hamnade jag pa en liten fiskrestaurang. Jag brot mot regeln att forsoka ata pa valbesokta restauranger, det blir ratt svart nar de flesta ligger ode vid lunchtid. Men jag behovde inte angra mig. Vitloksgrillad fisk fylld med lok och paprika, till det hummus, en stor sallad och hemgjord pommes frites. Basta fisken sen Boca de Yumuri pa ostra Kuba under min cykelrekognosering for nastan exakt ett ar sedan.

Jag trodde inte att jag skulle fa aka bat i Syrien. Men pa eftermiddagen tog jag baten over till landets enda o Arwad. On ar kand for sin battillverkning och var inte alls sa skrapig som guidebockerna varnat for. Arwad ar en urgammal boplats och var korsriddarnas sista faste i Mellanostern som foll 1302. Det var en trevlig utflykt som avslutades med te i ons hamn. Och utan turen till Arwad hade jag inte fatt mitt politiska samtal.

Nu ska jag leta upp en restaurang som visar kvallens Chapions League-final i fotboll. Nedan nagot fran dagens visuella skord.

Pelarsalen i Safitas korsriddartorn

Pelarsalen i Safitas korsriddartorn

Nygrillad fisk med hummus, sallad och hemgjord pommes

Nygrillad fisk med hummus, sallad och hemgjord pommes

Pastigning i Tartus fargelager

Pastigning i Tartus fargelager

Pa on Arwad tillverkas forfarande trabatar for hand

Pa on Arwad tillverkas forfarande trabatar for hand

Pa mitt rum i Tartus

Pa mitt rum i Tartus

Borgen i bergen

Jag hann traffa flera kandidater till tjansten som reseledare i Syrien innan jag lamnade Damaskus. En av dem kommer fran okenstaden Palmyra och verkar mycket intressant. Han har gott om kontakter over hela Syrien vilket jag tror ar nodvandigt for att kunna resa runt med grupper i det har landet. Men an ar ingenting klart och jag ska traffa fler kandidater i slutet av veckan.

Igar pa morgonen tog jag bussen norrut till Syriens tredje storsta stad Homs. Resan tog tva timmar och gick genom ett torrt okenlandskap. Homs har inga direkta turistattraktioner men jag tog en taxi till den ortodoxa kyrkan i stadens kristna kvarter. Dar traffade jag “fader Jakob” som berattade att han besokt Sverige forra aret. Sen vandrade jag runt i granderna bland snickerier, bagerier och frisersalonger. Homs-borna var verkligen trevliga men efter att jag till slut hittat en bankomat var det dags att aka vidare mot korsriddarborgen Krak des Chevaliers.

Krak des Chevaliers (eller Qal’at al-Hosn pa arabiska) ar den bast bevarade korsriddarborgen i varlden. Den ligger strategiskt pa ett berg i ett gront boljande landskap och bevakade passagen mellan kusten och Orontes-dalen dar Syriens viktigaste stader ligger. Man kan vandra runt i borgen i timmar och jag vagar redan nu pasta att det har kommer bli en av var resas hojdpunkter. I borgen som under sin stohetstid rymde 4000 riddare kan man se stall, storkok, oljepress, kyrka och riddarnas runda bord. Pa vaggarna finns inskriptioner pa latin, franska och arabiska.

Efter besoket i borgen vandrade jag ner till byn. Dar at jag tva falafelrullar med farsk mynta och agerade fotograf at bybefolkningen. Overallt vackra vyer mot olivlundar och blommande tistlar. Natten tillbringade jag pa ett litet hotell med fantastisk utsikt mot Krak des Chevaliers.

Vagen norrut fran Damaskus ar torr

Vagen norrut fran Damaskus ar torr

Gatuliv i centrala Homs

Gatuliv i centrala Homs

Notter rostas i Homs kristna kvarter

Notter rostas i Homs kristna kvarter

Den magnifika korsriddarborgen Krak des Chevaliers

Den magnifika korsriddarborgen Krak des Chevaliers

Byn nedanfor Krak des Chevaliers

Byn nedanfor Krak des Chevaliers

Aldre herrar dricker kaffe pa gatan

Aldre herrar dricker kaffe pa gatan

Fick lara mig nagot nytt idag

Berättelse från resan Marocko.

Hittills har det varit hogst valkommet pa alla hotell nar jag kommit med min paxlista och velat boka en hel grupp. Men i dag for forsta gangen fick jag hora pa ett Riad har i Marrakesh att; Vi tar inte emot grupper.

Lite senare under dagen fick jag forklaringen av en annan hotelldirektor. Populara hotell, sarskilt mindre som ofta har fullt, tvingas tomma rummen en hel dag i forvag for stora grupper, som bara stannar en dag, och sen star rummen ofta tomma ett helt dygn efterat. Enskilda personer stannar dessutom oftast fler dagar.

Sa nu for allas basta har jag bokat rum pa att hotell i centrala Marrakesh ett stenkast fran Djemaa el Fna, Marrakesh centrala torg, som har 40  tillgangliga rum, i olika prisklasser och inga problem med att logera Las och Res-grupper. Det ar desutom latt att hitta dit, vilket inte ar en nackdel.

Sjalv bor jag pa ett gammalt, latt psykedeliskt hippiehotell, a 90 SEK per natt, mest av nostalgiska skal, men ocksa for att ha rad att lamna bagaget kvar nar jag i morgon sticker upp till Setti-Fatma och letar ratt pa Mr Lahsen, som lar ska ha ett vandrarham alldeles vid floden, dit vi kommer efter att ha vandrat en dag over bergen fran Agouim.

Vagen fran Ouarzazate som tog mig hit idag ar inget for hojdradda. Bergvagg pa ena sidan och ratt ner pa den andra, och bussen formligen limmar sig intill bergvagggen nar den ska runt hornen; men otroligt imponerande. Och i september skall vi trava hela vagen upp. WOW (Nagra mulasnor for de trotta blir det ocksa, sa det ar ingen fara, alla kommer upp).

Sedan aker jag till Essaouira, bokar hotell och fixar matlagningskurs till en av mina pax i september, som inte ar sa intresserad av stranden. Ock sa inleder jag nagra dagars semester med nygrillad fisk pa piren.

PS. Jag bestamde mig for bergsguiden till slut, ringde och berattade och har numera en coach i mina beslut. DS

Mer om våra resor i Marocko.

En dag pa stan

Nu har jag gjort min forsta rundvandring i centrala Damaskus. Hotellet ligger bara tio minuters gangvag fran gamla stan sa jag vandrade ditat och irrade sedan planlost i granderna. Det ar verkligen en spannande stad med gigantiska basarer, myllrande folkliv och vacker arkitektur. Av en slump hamnade jag i en shia-moske dar profeten Mohammeds barnbarn ligger begraven. Dar var pilgrimer fran sa skilda lander som Irak, Libanon och Tanzania och manga ville prata och beratta om platsen. Folk ar mycket trevliga har och att det ar sa fa turister bidrar sakert till att forsaljarna inte ar lika efterhangsna som de kan vara pa andra platser i Mellanostern. Nedan nagra foton fran dagen.

Kupoler i centrala Damaskus

Kupoler i centrala Damaskus

President Bashar al-Assad syns overallt

President Bashar al-Assad syns overallt

Pilgrimer vid Ruqayyas grav i Sayyida Ruqayya-mosken

Pilgrimer vid Ruqayyas grav i Sayyida Ruqayya-mosken

Valbesokt glassbar i basaren i gamla stan

Valbesokt glassbar i basaren i gamla stan

Min vaniljstrut som rullats i pistageflan. Inte helt fel!

Min vaniljstrut som rullats i pistageflan. Inte helt fel!

Framme i Damaskus

Flygresan till Syrien gick snabbt och smidigt. Vilken skillnad mot  transatlantflygningarna! Redan i Prag markte jag att jag inte var pa vag mot en valbesokt turistdestination eftersom jag var den enda icke-syriern som gick pa planet. Vi landade i Damaskus kl. 02 pa natten och det tog inte mer an fem minuter att ta sig igenom passkontrollen och plocka upp bagaget. Efter att ha tagit ur syriska pund fran en bakomat tog jag taxi in till stan.

No pork

Viktig information for passagerare pa flyg till Mellanostern

Jag forsokte lite med min arabiska och taxichaufforen med sin engelska men ganska snart hade vi slut pa ord. Vagen in mot stan kantas av ljustavlor med Syriens och andra nationers flaggor: Guyana, Kazakhstan, Mozambique. Men inga vastlander – en paminnelse om att Syrien placerats i Bush-kategorin “ondskans axelmakter” och bojkottas av USA med flera. Overallt langs vagen syns aven byster och portratt forestallande president Bashar al-Assad. Han kom till maten ar 2000 och eftertradde da sin  far Hafez som styrt landet i 30 ar.

Nar vi narmar oss centrum ser jag moskeernas minareter i gront neonljus och en och annan kyrka med neonblatt kors. Plotsligt dyker staden upp och tusentals ljuskagglor syns pa kullarna. Taxin stannar och chaufforen pekar in mot en mork grand: “Dar ligger ditt hotell”. Jag kanckar pa och ut kommer en nyvaken receptionist som sager att det ar elavbrott i staden och att han inte kan fixa ett rum. Detta trots att jag bokat rum fran Sverige och tvingats lova att jag verkligen skulle dyka upp eftersom manga inte gor det.

Klockan ar 03.30 och jag kanner mig inte sarskilt sugen pa att leta hotell med all min packning. Som tur ar finns ett annat hotell pa samma gata. Levande ljus brinner i receptionen och jag far ett enkelrum. Med ficklampa trevar jag mig uppfor trappan. Rummet ar litet, luften kvav och sangen stenhard. Men det ar inget man bryr sig om sa har dags.

Valkommen till Syrien

Valkommen till Syrien

Efter nagra timmars somn sitter jag nu pa ett litet internetkafe. Jag lyckas inte kopiera over foton fran min kamera, men jag ska komma pa ett satt att losa det. Nu ar det dags att ge sig ut och borja upptacka staden. Jag ska forsoka kopa ett syriskt SIM-kort till min mobil och kanske ga loss pa resans forsta falafel. Senare i dag vantar intervjuer med kandidater till posten som reseledare.

På väg mot Syrien

Så var det min tur att göra entré på bloggen. Packningen börjar ta form och flyget lyfter från Arlanda om några timmar. Jag har väntat på den här dagen enda sedan vi i början på året bestämda oss för att satsa på Syrien som nytt resmål.

Hittills har jag jobbat med Latinamerika och jag har aldrig varit i Syrien så det känns extra spännande att få ge sig ut på den här resan. På plats i Syrien ska jag lägga upp en resrutt och hitta en reseledare som ska leda våra resor i landet.

Flera personer har redan hört av sig och visat intresse för Syrien som resmål så nu gäller det att ordna något bra. Men jag är inte orolig. Syrien är ett land som har massor att erbjuda. Landet har en fascinerande historia och har under årtusendena präglats av babylonier, assyrier, perser, greker, armenier, romare, judar, araber, korsfarare, turkar och fransmän.

Jag ser fram emot att själv få skaffa mig en uppfattning om landet och se mer än den platta mediabild som förmedlas de få gånger Syrien dyker upp i nyhetsrapporteringen. Jag landar natten mellan söndag och måndag kl. 02.30. Nästa inlägg kommer från Damaskus…

Att snubbla over en reseledare

Berättelse från resan Marocko.

Det ar inte fullt sa enkelt med Cyberkafeer som man tror. Darfor har det varit tyst fran min sida nagra dagar och nu ar jag redan i Boumalne de Dades dar jag stannar i natt innan jag fortsatter till Ouarzazate. Hotell och kameler ar redan bokade i Merzouga. Sjalv vandrade jag ivag flera timmar i oknen med en schal pa huvudet och en vattenflaska i handen. Den heta blasten ar helt underbar och utan tvekan valgorande. Gar man inte ner i varv i oknen, da ar man ett hopplost fall.

Vagen dit over bergen ar lika fantastisk. Forst ett gront begslandskap med flackar av sno som sedan overgar i okenlandskap med hissnande bergformationer och grona oaser. Den farden kommer att ta andan ur vara resenarer.

Eftersom jag till varje pris ville resa pa dagtid sa fick det bli skrammelbuss och fran Er-Rachidia var vi overlastade. Men sant ar kul och humornivan ligger da pa topp. Damerna drar skamt sa att t o m en svenska rodnar.

Men nu tillbaka till fragan om reseledare. Vagen till Azrou gar genom vackra cederskogar. Tre hotellalternativ hade jag uppskrivna pa en lapp och hade tankt ga runt och kolla dem alla. Men givetvis kom jag fram senare an vad som sagts, narmare 10 pa kvallen, sa det slutade med att de tva stackars killarna som invantade sista bussen fick avgora saken.

- Hotel de Cedres ar bast sade de och foljde mig dit, efter att ha stangt busstationen. Mr Said, som forestar hotellet letades upp pa kafeet bredvid. Medan jag fyllde i hotellformularet tog han nogsamt reda pa vad jag kommit hit for.

- Vad ska du till Ifrane och soka bergsguider for, den basta av dem ar ju stationerad har i Azrou. Jag ringer honom sa kommer han hit i morgon. God natt!

Nasta morgon satt bergsguiden i foajen och dagen tillbringade vi i en kompis bil som tog oss runt till samtliga intressanta platser som gick att besoka. Utan att ha namnt nagot om att jag sokte reseledare for hela resan blev jag sakta men sakert overtygad om att jag funnit personen jag sokte.

Mannen ar av berberslakt och uppvuxen i Sahara. Han jobbar som bergsguide for att han alskar att vara ute och vandra och besoka folk i byar pa landet och i bergen. Han talar forutom engelska och franska, samtliga tre berberdialekter och kanner till och har guidat langs hela den rutt jag lagt upp och resten av landet for den delen.

Sa nar vi kom tillbaka till hotellet pa kvallen hade jag nog fatt svar pa samtliga intervjufragor som vi brukar stalla till potentiella reseledare utan intervju. Formalia klarades av pa kvallen nar jag berattade att vi sokta reseledare for hela turen och han sade sig vara intresserad.

Nu tanker jag anda traffa nagra av de andra som sokt, men har svart att tro att jag skulle finna nagon battre. Dessutom vet de ju om att jag erbjuder jobb, vad Las och Res ar for sorts resebyra och kommer att anpassa svaren darefter. Min instinkt sager mig att jag redan har traffat var reseledare i Marocko och den brukar sallan traffa fel

Mer om våra resor i Marocko.

En månad kvar!

Berättelse från resan Nya Guinea.

Just pratat med Pollytarius  i nästan en timme. Han är vår betrodde reseledare i Indonesien och har jobbat för Läs & Res sedan 80-talet. Då tonårig dajak som tolkade åt mig på Borneo. Nu har han nyligen återkommit från uppdrag i Papua, den indonesiska delen av Nya Guinea. Uppdraget var att hitta en ny reseledare, eftersom vi haft lite problem med den tidigare. Ett knepigt uppdrag, men lättare för honom än för mig. Och han har tydligen lyckats. Nye reseledaren heter Marius Revideso och bor i Manokwari på nordkusten. Har pratat också med honom. Men telefon till Nya Guinea är inte kul. Han verkar dock bra och engelskan var inget problem.

Marius skall leda den resa som börjar 25.6. Vi blir en liten grupp på nio lyckliga resenärer. Min uppgift är att styra upp reseledaren i alla detaljer så att resan följer vår resefilosofi. Han har tidigare erfarenhet av att guida utlänningar, men säger han nu är nervös inför all nyheter med vårt sätt att resa, t ex bo hemma hos folk i byarna och acceptera lokala transporter. Nervös, men förtjust  och stolt över att få visa upp sitt land.

Med Pollytarius ville jag kolla upp flygen för gruppen och för mig själv. Förutom långflyget till Bali, ingår inte mindre än sju flyg. Inte bra, men helt nödvändigt. Nya Guinea är väglöst land. Jag reser en dag tidigare. Fick ett bra pris med Malaysian, bara 8200 kr på deras direktmaskin till Kuala Lumpur med bra anslutning till Denpasar. Om bara flygen går som de ska, så skall nog hela resan gå galant. Ser verkligen fram emot att komma iväg till Nya Guinea, som var mina drömmars resmål när jag som 10-åring låg på magen och studerade kartor och läste Sten Bergman.

Mer om resan Nya Guinea.