UPPLEVELSER OCH RESETANKAR

av Märta Råberg

För tolv år sedan fick jag avboka min drömresa eftersom jag bytte arbete.

Men nu tolv år senare och pensionär reste jag äntligen till Indien, Bangladesh och Nepal med Läs & Res. Min kompis Christina följde med.

På eftermiddagen den 22 februari sitter jag och Christina på planet som via Doha, Qatar ska ta oss till Delhi. Framme i Delhi den 23 februari tar vi oss med taxi till hotellet. Starka minnen och känslor från tidigare besök i denna jättestad (17 officiella miljoner invånare) intog mig. Hotellet ligger vid en av stadens järnvägsstationer, ett område med den i Indien vanliga blandningen av extremt fattiga och medelklass. Inte områdessegregerat som i Sverige, utan några bor i i bra hus, några i förfallna hus, några i skjul, några under en presenning och andra direkt på trottoaren eller refugen. Också familjer med barn. De stora skillnaderna i levnadsvillkor är där helt vid sidan av varandra. För barnen och för de vuxna. Barn i skoluniformer på väg till sin skola, andra barn arbetar med att bära te, tunga saker, putsa skor.... Kvinnor med tomögda babys i famnen tigger, åldriga män och kvinnor försöker tigga ihop dagens mat. Men i Indien finns också en ökande medelklass som skapat sig bättre levnadsvillkor. Och så finns de med rikedomar som vi bara kan ana. Fast de bor inte här runt stationen! Gatorna delar vi inte bara med människor, rickshaws, vespor och bilar utan också kor rör sig fritt överallt.

Genom hela resan finns tankar om hur det är att varje dag, varje minut, kämpa för att få ihop mat för dagen. Aldrig någon trygghet ens för nästa dag. Tänker på mig, mina barn och barnbarn och är mycket tacksam att vi föddes just i Sverige med all vår trygghet. Tänker att ingen väljer var man vill födas. En del av oss har tur!

Området runt hotellet sjuder av aktivitet i verkstäder, småbutiker, gatuförsäljare, en omöjlig trafik som trots ständigt tutande knappt rör sig framåt, överlastade åsnekärror, rickshaws och små lastbilar. Ändå finner varje förare till slut ett litet utrymme att till slut pressa sig igenom. Gator fulla av det skräp som slängs precis när man inte behöver det längre (som studenterna i Lund). Några skapar sig arbete som renhållningsarbetare. Nytt sedan jag var där senast. Skräp utställt i säckar sorteras och körs bort på "flakmopeder" för att säljas. Här tycks allt finna ett nytt användningsområde, inget är för smått.

I 25 dagar ska Christina och jag resa med 16 andra svenskar - helt nya för oss. Vid lunchtid träffas vi alla och får också möta vår indiska guide Sanjeev för första gången. Vi är alla 40-talister förutom ett 50-årigt par och en 40-årig kvinna. En ung indisk man, Dutch, som sitter i en soffa visar sig vara ägaren av den indiska resebyråns son. Dutch ska följa med oss för att lära sig av Sanjeev och för att in cognito se hur våra hotell är. Han är nybliven pappa och bär en gloria av stolthet över sitt barn.

24 februari tre timmars tågresa till Bharatpur. Samma skiftande boende längs järnvägen som i Delhi. På en grässluttning skymtar en kanske tio-årig flicka förbi. Hon sitter där med en tre/fyra-årig bror, båda fruktansvärt smutsiga, och en skål att tigga mat i. Tänker på svensk säkerhet som aldrig skulle tillåta två barn att sitta två meter från spåret och tågen. Tänker på att det lilla barnet skulle vara på dagis och systern i skolan. Har de föräldrar? Många människor använder järnvägsspåren att ta sig fram på, både på stationerna och mellan orter.

I Bharatpur tar vi rickshaws till Jungle Lodge. Vi går alla en vandring genom den närbelägna byn och den omgivande naturen. Vänliga bybor hälsar och vill gärna fotograferas. Ibland kommer en tiger och tar en get berättas det. Senare går några av oss till den lokala marknaden. Många hälsar på oss, hälsar oss välkomna. Det är en intensiv kommers från bord och "hål i väggen affärer". Tätt med människor och kor. Vi bidrar till kommersen genom att köpa vattenflaskor. I skymningen tar vi oss tillbaka till lodgen. Fast det går långsamt eftersom många barn vill prata med oss och bli fotograferade. God middag på lodgens veranda och myggbett på vristerna.

25 februari promenad till Kheoladeo Ghana Nationalpark, där vi vandrade många timmar. Många fågelarter att njuta av och Sanjeev visade sig vara en duktig fågelskådare som gjorde sitt yttersta för att vi skulle få se "allt". Det blev många kryss. Spotted deer finns över allt men också den större sambarantilopen såg vi. En stor och några små mjuksköldade sköldpaddor ser vi också. Lodgens ägare kom med lunchpaket som vi åt i skuggan av träd. Efter lunchen hittade Sanjeev en "very, very, very rare bird" till oss, greater painted snipe:). Solfågel, parakiter, skarvar, ormhalsfågel, örnar, hägrar, kungsfiskare...... - det är bara att ta in och njuta! Också utan ett endaste djur vore vandringen helt underbar med en lummig grönska och dammar över allt. Det är andlöst vackert! Cykelrikshaw tillbaka till lodgen.

26 februari stiger den andra fågelskådaren och jag upp före gryningen. Vi går med Sanjeev till parken där vi tar oss runt på cyklar. Grey hornbill blir det bl a. Och så en fem gånger very rare bird: Sibirian rubythroat.

Buss till Agra. Taj Mahal som jag låter finnas kvar i minnet som när jag såg det första gången då det inte var turistsäsong. Taj Mahal är fortfarande ett fantastiskt vackert byggnadsverk. Men nu kryllar platsen av turister från världens alla hörn. Naturligtvis vill fler än jag se detta. Agra Fort blir däremot en än större upplevelse än förra gången jag var där. I fortet finns ett ventilationssystem utan driftskostnader. Öppningar i väggarna är sinnrikt placerade så att de får AC-effekt. I en del väggar rinner vatten som också ger svalka. Det var ibland riktigt kallt i kontrast till värmen utanför.

Nattåg till Katni. Delar kupé med några i gruppen och det blir roliga samtal och många skratt. Indiska nattåg andra klass är som svenska liggvagnar men utan dörrar att stänga. Skönt med tanke på att luften då kan cirkulera. Ståtoaletterna är mycket renare än den Veoliatoalett jag drabbades av i somras. Varje användare förväntas skölja toaletten med en kanna vatten efter användandet. Dessutom är de väldigt bra för kvinnor - muskulatur! Att hålla tågkupéerna dammfria är ett omöjligt företag. Men också den var renare än Veoliatåget förra sommaren. Kudde, två nytvättde lakan och en filt ingår. Draperier finns att dra för och vagnens gungande vaggar mig till sömns.

27 februari kommer vi till Katni, minibuss till Bandhagvar och Whispering Inn, en lodge i djungeln. Vi bor i små hus. Underbar indisk och kinesisk mat. Här stannar vi den 28 februari och den 1 mars. Nu följer två dagar med två jeepturer per dag. Jag hamnar med ett roligt gäng, vi är sex stycken i en av jeeparna. Genast intar vi olika roller som att hälsa guiden välkommen, "sätta igång honom" - om gruppen bara vill se tiger kan den bästa guide ge upp att visa andra djur. Men i vår jeep är entusiasmen stor också när vi ser spotted deer nummer 100! Detta gör att de fyra olika guider vi möter letar efter allt som rör sig och ser till att vi får se det. Vi ser en hel mängd fåglar. En svarthuvad sommargylling solbelyst i ett träd är en höjdpunkt. Sista dagen på väg ut ur parken får vi se en Junglecat - än mer ovanligt att se än en tiger säger alla guider! Och denna sista tur avslutas med ett spotted deer, en påfågel med uppspända stjärtfjädrar och ett vildsvin i samma kameralins!

Ser vi tiger? Nej, men vi är väldigt nära. Kommer förhoppningsfulla till grinden men parkchefen har lämnat papper med fel guide och fel grupp. Guiden lyckas få oss förbi vakterna efter fantastiskt förhandlande. Vi far mot ett vattenhål där en tiger gömt ett byte i närheten. Nästan där möter vi jeepar med glada människor som nyss sett tigern dricka. Men också jeepar med människor som precis missat den - som vi. Den stackars guiden är helt förstörd. Men inte vi sex i jeepen som tröstar guiden och istället vänder blicken mot en stor rovfågel ovanför våra huvuden. Bhandagvar är inte bara tiger, denna nationalpark är så mycket mer.

Vi ser mycket fågel, schakaler, vildkatten, barking, spotted och sambar deer, vildsvin, makaker och svart langur.

Båda kvällarna på lodgen bjuder Sanjeev in lokala spel och dansgrupper. Och vi bjuds in vara med i dansen. Härligt i den mörka indiska natten med trummors dunkande och indiska sånger. Kvällen är sval men efter en stund får vi upp värmen. Andra kvällen har jag den vackra indiska dress jag köpte på min första resa.

2 mars åker vi tidigt till stationen i Katni vi tar morgontåget till Varanasi vilket tar hela dagen. Det blir samtal med människor i vår grupp och med indier som med vänlig nyfikenhet börjar prata med oss. Berättar om sig och frågar om oss och Sverige. Anländer till Varanasi på kvällen och minnen från när jag var där med min kompis Kicki överväldigar mig.

3 mars besöker vi ett hinduiskt tempel. Många skolklasser är där och flickorna fotografer oss oupphörligt och vill också bli fotograferade med oss. Vi besöker också Mother India Temple och ett sidenväveri. Vi får se en vävare i aktion och sedan stor förevisning av vad de har i affären. Många av oss kan inte låta bli att köpa något av allt det vackra. Vi intar en liten restaurang och fyller hela. Extrapersonal tillkallas för att klara denna anstormning, 20 portioner. Tid tar det innan maten serveras men den är nylagad från grunden och smakar ljuvligt. På kvällen rickshaw till Gamla staden i Varanasi. Snabb gång till Ganges. I detta tättbefolkade land (1,3 miljarder) är inget - eller nästan inget - privat. Vi kan gå där längs Ganges rakt in i människors religiositet och renande heliga bad. Den bokade båten har dubbelbokats. Sanjeev är upprörd men lyckas till slut hyra annan båt. Tyst ros vi ut på Ganges och sitter i vår båt tätt omgivna av andra båtar fyllda av indier. Musik och sång på en scen på stranden, små ljus i pappersformar tänds också av oss och snart seglar dessa ljuspunkter på den mörka vattenytan. Är djupt berörd av alla dessa hinduer i andra båtar runt oss som tillåter oss främlingar att delta i detta. Ja, de låter oss få känna oss delaktiga. Jag fylls av något stort!

Vi vandrar i gränderna ovanför Ganges - i allt detta liv som levs på gatorna. Handlar frukt och kex. Förfäras åter av kontrasterna mellan de som har och de som inget har.

Under hela denna resa kommer ofta tankar om vi skulle välkomna och släppa in indier, bangladesher, nepaleser som de släpper in och välkomnar oss. Denna gästfrihet som är så stor i de länder jag nu besöker. Svaret vet jag. Och än värre blir det ju högre muren byggs mellan EU och väldigt många andra länder.

4 mars tidig morgontur på Ganges. Vi svenskar och två guider ros motströms av en urstark ung man. Solen är sakta på väg upp, människor tar sitt morgonbad. Det måste vara hostellet Kicki och jag bodde på för några år sedan som ligger där borta på strandbrinken. Åter sätter vi tända ljus i vattnet och hälsar soluppgången. Vi har köpt fågelmat och Sanjeev lockar på måsar och trutar långt därborta. Så plötsligt är de där överallt över våra huvuden. Också två duvor köps och släpps fria. Tills de infångas nästa gång. Vänder och glider medströms till platsen där de döda bränns. I Varanasi får alla brännas oavsett religion. Tilltalande tanke.

Ruinstaden Sarnath är mäktig. Här höll Buddha sitt första tal 25 år gammal. Grupper av munkar mediterar, människor strövar runt bland de vackra tegelröda murarna, vi också. På väg hör jag meditativ sång från en grupp under ett träd, vill stanna, stjäl några minuter och måste sedan motvilligt lämna för att återförenas med min grupp. Sången bär jag med mig.

Till hotellet, Christina och jag går runt i de närmaste kvarteren. Ert hotell är där säger människor och pekar in på "vår" gata. I denna mångmiljonstad kommer vi svårligen bort. Vi småhandlar, går tillbaka till hotellet för transport till järnvägsstationen och nattåg till Kolkata.


5 mars Kolkata. Bor på ett hotell mitt i smeten. Ett uråldrigt trähus som inhyser YMCA. Mörkt och murrigt, lite sunkigt, håller fortfarande ihop trots väl synlig avsaknad av underhåll. Men jättetrevlig personal. Varmvattenberedaren i taket i badrummet missar de flesta av oss och duschar kallt. Skönt i värmen. Strövar på trottoaren utanför hotellet. Full kommers från stånden som kantar trottoaren på båda sidorna. Väskor, plånböcker, kläder, leksaker, frukt......

Vi hämtas med buss lite senare på förmiddagen för Victoria Museum and Park.
Några av oss avstår museet och det känns som ett gott val, parken tar sin tid att ströva runt. Vi fortsätter med promenad längs Ganges och därefter buss till huset där Moder Teresa verkade. Där blir vi kvar längre än tänkt.
Mängder av foton och text att ta till sig. Så det får bli en värdig avslutning på Indiendelen av resan.

6 mars buss till gränsen till Bangladesh.
...fortsättning följer nog