Columbus sa det:
Den vackraste plats jag skådat!
Du kommer nog med buss från Santiago via Guantanamo - den kubanska staden alltså, inte USAs militärbas och skräckfängelse. Vägen är snudd på ett underverk, underbart vacker. Efter revolutionen 1959 satsade man hårt på att utveckla tidigare försummade delar av landet. Då byggdes t ex väg till Zapataträsken. Och då, med enorma ansträngningar, fick också Baracoa sin väg - fram till dess hade området varit nästan helt beroende av sjötransporter.
Uppåt uppåt, snävt vänster, snävt höger, uppåt, uppåt. Och grönt, grönt. Så ner mot havet och den lilla staden Baracoa. Baracoa är lugnt, vänligt, ganska afrikanskt präglat och med minnen från tiden innan ursprungsfolken utrotades. Man hör mycket musik och det finns flera intressanta konstgallerier. Stan är inte stor - allt finns inom bekvämt gångavstånd. Man kan åka cykeltaxi - gör dock upp om priset innan. Det går även att hyra cyklar. Hästskjuts är ett alternativ om man vill se sig lite runtomkring. Låt kusken (som sidoinkomst) ta upp fler passagerare - det ger möjlighet till pratstunder och information. Vill man ut på "landet" kan man försöka åka med lastbilsbuss (kallas camillon).
Baracoa är centrum för Kubas kakaoodling och chokladtillverkning. Det finns guidade turer där man får se och veta "allt".
Västerut på lagom hästskjutsavstånd (10 km) flyter Toafloden ut i Atlanten. Den är en av Kubas största floder och är naturreservat med mycket intressant växtlighet. Där är sagolikt vackert. Det finns ett litet matställe - Rancho Toa - där man även kan ta en roddtur. Det går fint att bada i floden - ett alternativ när det stormar på havet.
Längre västerut ligger den stora och ännu mer fantastiska Nationalparken Alejandro de Humboldt. Området utforskades 1800 av den tyska oceanografen, biologen mm Alexander von Humboldt. Det är ett helt enastående område - fuktigt och med en stor biologisk mångfald, bl a många ovanliga, endemiska fågelarter.
Fortsätter man så ännu längre västerut - med egen transport eller lastbilsbuss - når man den bullrande industristaden Moa. Med sin enorma nickelutvinning är Moa något helt annat än det idylliska Baracoa. Men just därför kanske intressant att besöka.
På vår resa för nu drygt ett år sen for vi på egen hand till Baracoa. Där anslöt vi oss till Läs & Res decemberresa. Med den for vi med buss (och en fantastisk reseledare) via många intressanta platser till Viñales långt bort i väster. Även det en verkligt fin liten stad i ett fantastiskt landskap av höga berg och mjuka gröna kullar.
Jörgen Wide