Nu är jag hemma!
Hemma och försöker smälta alla intryck från denna fantastiska resa. När jag lämnade er i senaste brevet skulle vi besöka ett flyktingläger i Kathmandu. Lägret, Jawalakhel, inrättades redan 1960 och är även ett hantverkscentrum där man väver mattor. Vi fick tillfälle att prata med flera av kvinnorna. De flesta av dem är födda utanför Tibet och har aldrig varit där. En äldre kvinna mindes dock flykten över Himalaya som liten flicka. Vi kunde visa bilder för kvinnorna från de byar vi besökt (några av dem hade sina rötter i dem) och från Lhasa. Det blev mycket känslomässigt. En del av kvinnorna, men inte alla, hade fått nepalesiskt medborgarskap, men inte deras barn som i princip är statslösa och har svårt att klara sig i samhället utan id-handlingar.
Vi besökte också Swayambodnath, en buddistisk stupa där det även finns hinduiska inslag. Det är också känt som ap-templet då det finns massor med rhesusapor som lever där. En ganska fascinerande plats, men tyvärr väldigt kommersialiserad med massor av försäljning av diverse krimskrams. Under eftermiddagens vidare utforskning av Kathmandu öppnade sig himlen på vid gavel för ett monsunregn som dränkte gatorna i flera decimeter vatten. Efter att ha stått under något slags skydd en bra stund utan att regnet lugnade sig, gav vi upp och vadade genom vattnet till busshållplatsen och försökte undvika ramla ner i de hål som låg dolda under vattnet.
Flera av mina drömmar har uppfyllts under denna resa: jag har fått se Potalapalatset, vandra i Himalaya och se världens högsta berg. Jag hoppas jag får möjlighet att återvända nån gång för det finns så väldigt mycket mer att se och uppleva.
Hälsning
Andrea
Hemma och försöker smälta alla intryck från denna fantastiska resa. När jag lämnade er i senaste brevet skulle vi besöka ett flyktingläger i Kathmandu. Lägret, Jawalakhel, inrättades redan 1960 och är även ett hantverkscentrum där man väver mattor. Vi fick tillfälle att prata med flera av kvinnorna. De flesta av dem är födda utanför Tibet och har aldrig varit där. En äldre kvinna mindes dock flykten över Himalaya som liten flicka. Vi kunde visa bilder för kvinnorna från de byar vi besökt (några av dem hade sina rötter i dem) och från Lhasa. Det blev mycket känslomässigt. En del av kvinnorna, men inte alla, hade fått nepalesiskt medborgarskap, men inte deras barn som i princip är statslösa och har svårt att klara sig i samhället utan id-handlingar.
Vi besökte också Swayambodnath, en buddistisk stupa där det även finns hinduiska inslag. Det är också känt som ap-templet då det finns massor med rhesusapor som lever där. En ganska fascinerande plats, men tyvärr väldigt kommersialiserad med massor av försäljning av diverse krimskrams. Under eftermiddagens vidare utforskning av Kathmandu öppnade sig himlen på vid gavel för ett monsunregn som dränkte gatorna i flera decimeter vatten. Efter att ha stått under något slags skydd en bra stund utan att regnet lugnade sig, gav vi upp och vadade genom vattnet till busshållplatsen och försökte undvika ramla ner i de hål som låg dolda under vattnet.
Flera av mina drömmar har uppfyllts under denna resa: jag har fått se Potalapalatset, vandra i Himalaya och se världens högsta berg. Jag hoppas jag får möjlighet att återvända nån gång för det finns så väldigt mycket mer att se och uppleva.
Hälsning
Andrea