av Bengt Hildebrand. Tyvärr kom inte hans härliga bilder med i den här versionen
2014-03-01
Mingalaba!

Efter att ha hållit mig hemma i Sverige så pass länge som två månader lite drygt var det så dags att packa kappsäcken igen. Som vanligt följer jag en mall i Excel, förvisso modifierad för varje enskild resa, och använder sedan halvannat decennium en och samma ryggsäck, så packningen går allt som oftast väldigt geschwint.
Efter ett uppehåll på tio år hade jag bokat ännu en resa med Läs & Res, min tredje med det företaget.

Destinationen var Burma (numera Myanmar) som jag nosat på redan 2006 då jag gjorde en fåtalet timmar lång visit från Thailand. Denna gång skulle Burma dock utforskas betydligt grundligare och under hela tre veckor.
Flög ner med KLM och Malaysia Airlines (dock ej med det plan som senare spårlöst försvann) via Schiphol och KLIA. Väl framme i Burmas de facto huvudstad Rangoon (numera Yangon) löste jag för ynka 30 USD ut mitt VOA (Visa On Arrival), som Läs & Res förberett. Tog sen taxi till Thamada Hotel i stadens centrum.

Hade ett dygn i Rangoon på egen hand innan jag bytte boende till likaledes centrala Panorama Hotel och där sammanstrålade med Läs & Res färdledare, burmesen Myint Tun, och den svenska gruppen. Följde Lonkans förslag på Walking Tour och såg då bl a pagoden Sule Paya, Mahabandoola Park med självständighetsmonumentet, diverse koloniala byggnader i varierande skick, Yangonfloden och den enorma Bogyoke Aung San Market samt diverse andra dito marknader. Noterade för övrigt att det på gatorna öppet bjöds ut t-shirts med och böcker om Aung San Suu Kyi, en omöjlighet för bara några år sedan.
Gjorde sedan tillsammans med gruppen ett besök vid den makalösa Schwedagon Paya, Burmas heligaste plats tillika största sevärdhet. Runt själva den gyllene stupan var det fullt med Buddhor, torn, tinnar och små tempel, det mesta förgyllt och vackert blänkande i solnedgången. Firade sedan min födelsedag med att smälta dagens intryck medan jag inmundigade några kalla burmesiska öl.
Rangoon after dark var för övrigt, trots sin storlek, på grund av elbrist en nästan nedsläckt stad, och påminde i detta avseende om nordkoreanska Pyongyang.

Burma som under kolonialtiden var en del av Brittiska Indien styrs sedan 1960-talet av en militärjunta där de ledande personerna skott sig på landets råvaror och narkotikasmuggling samt gått hårt åt inbillad eller verklig opposition. Ökända är bl a massakrerna på munkar och andra protesterande 1988 och 2007. De senaste åren har dock en uppmjukning skett även om Tatmadaw, dvs militären, fortfarande anses styra bakom den demokratiska kulissen. I detta töväder har Aung San Suu Kyi kunnat byta sin mångåriga husarrest mot en plats i parlamentet. Politiska fångar har vidare frigetts, censuren mildrats och landet öppnats för massturism med mera.
Nästa morgon begav vi oss i en modern långfärdsbuss ut på, som Rudyard Kipling nog hade sagt, "the road to Mandalay". Den nybyggda motorvägen var nästan helt tom på trafik vilket återigen ledde tankarna till Nordkorea. I Mandalay som är Burmas näst största stad och belägen i inlandet kamperade vi på Gold Yadanar Hotel. Den första av våra två heldagar här gjorde vi en sightseeing som hette duga med besök vid allsköns pagoder, kloster, palats, marknader och verkstäder samt såg solnedgången från Mandalay Hill. Highlights var kungliga palatset som delvis liknade förbjudna staden i Beijing, Gyllene Buddhan i Mahamuni Paya och inte minst Kuthodaw Paya med "världens största bok" med >700 sidor, var och en huggen i marmor och inrymd i sin egen pagod.

Jag passade också på att gå på marionetteater, musik- & dansföreställning samt en förvånansvärt frispråkig (anti-regim) varieté med de berömda Moustache Brothers. Mandalay är inte för inte Burmas kulturhuvudstad. Min föreställning om Mandalay som en skimrande sagostad kom däremot på skam när jag vid ankomsten möttes av damm, smog, smuts och trafikkaos. Mina "romantiska" förväntningar grusades således på samma sätt som de tidigare gjort vid ankomst till andra sägenomspunna städer såsom Samarkand och Timbuktu.

Burma är 1½ gång så stort som Sverige och har 50-60 miljoner invånare varav ungefär 10% bor i Rangoon och där även Mandalay och den nybyggda huvudstaden Nay Pyi Daw är miljonstäder. Folkgruppen burmaner dominerar bland burmeserna men det finns också en mängd stamfolk i landet. Utseendemässigt ser människorna ut som kineser, thailändare, indier, eller en mix däremellan. Valutan heter kyat (uttalas "chett").
I landet bor ett stort antal fattiga och förtryckta minoritetsfolk och det har rått nästan konstant väpnat uppror sedan självständigheten 1948 även om de flesta gerillorna numera lagt ner vapnen. Det finns sju i alla fall till namnet delvis självstyrande stamprovinser men det totala antalet folkgrupper är fler än hundra.

Burma med sin bördiga jord var en gång Asiens kornbod och en av världens största risexportörer. Nu efter decenniers vanstyre råder istället återkommande livsmedelsbrist. Landet är ekonomiskt efterblivet med en BNP per capita på mindre än 1% av Sveriges samt rankas som ett av världens mest korrupta länder. Förutom den bördiga jorden finns det i Burma gott om mineraler och ädelträ och landet har en enorm potential för turism och skulle därför egentligen kunna vara välmående på alla sätt.

Med buss bar det sedan vidare till Pyin Oo Lwin (f d Maymyo), en så kallad "Hill Station" dit de brittiska kolonialherrarna drog sig undan de heta somrarna nere på slätterna. Här bodde vi på Royal Parkview Hotel som namnet till trots varken var kungligt eller hade utsikt över någon park. Huvudattraktionen här var den fina botaniska trädgården National Kandawgyi Garden, men vi tittade också på lite marknader och postkoloniala byggnader.

Sedan for vi med ett långsamt gammalt tåg till den lilla staden Hsipaw (Thibaw) genom jordbrukslandskap upp i Shanbergen. Höjdpunkten, i dubbel bemärkelse, var passagen över den höga Gokteikviadukten från 1901. Hsipaw är shanfolkets huvudstad och vi besökte med lokal guide deras byar, åt lokala rätter (bl a shan noodles) och tog en flodtur. Under vistelsen i Hsipaw bodde vi utmärkt på Mr Charles Guesthouse.
Från Hsipaw tog vi sedan bussen åter till Mandalay där vi nu softar en natt innan det imorgon bär vidare mot nya äventyr.
The road goes on forever and the party never ends …

Bgt - i Mandalay, Burma (Myanmar)