Den 4-24 april i år åkte jag och min hustru till Iran med Läs och Res.

Jag var noga med att få med min kamera. Den packades ner i sitt fodral och fick plats överst i handbagaget, en behändig ryggsäck. Vid incheckningen till Teheran visade det sig att mitt handbagage vägde lite för mycket. För att råda bot på detta tog jag ut min kamera och fick på det viset ner vikten. Kameran fick jag ta med separat. Väl på planet lade jag kameran och ryggan i utrymmet ovanför sätena.

När vi väl var framme i Teheran tog jag ner mitt bagage, på med ryggan medan kameran tillfälligt placerades i stolssätet. Bakom mig satt en väldigt trevlig dam. Vi pratade på medan planet sakta tömdes på passagerare. Snart var det min tur och jag steg av planet, hämtade bagaget varefter hustrun och jag tog en taxi till hotellet. Det var först när vi passerat alla säkerhetskontroller vid flyplatsen och var på god väg in mot stan som jag saknade kameran. Den låg ju inte i ryggsäcken, som den gjort när jag lämnade Arlanda! Tiden räckte inte till för att åka tillbaka och försöka hämta kameran. Rundresan i Iran väntade. Som tur var hade jag en reservkamera. Den fick helt enkelt duga under resan. Att den saknade batteriladdare gick enkelt att lösa. Det fanns att köpa.

När vi kom tillbaka till Teheran var det torsdag. Flyget hem gick på lördagen, så det fanns tid att hämta kameran, trodde jag. Så fort det gick åkte jag ut till flygplatsen. Tog mig till arrival hall. Där fick jag reda på att kameran fanns på flygplatsen, MEN den fanns i säkerhetschefens kassaskåp. Och säkerhetschefen hade ledigt. Det var ju torsdag eftermiddag! Han kom tillbaka efter helgen dvs lördag. Vid 9-tiden. Men vårt flyg gick på morgonen, så det fanns ingen tid att få tag i kameran. Skulle jag få se den igen?

Väl hemma kontaktade jag Elin på Läs och Res. Hon kontaktade vår förträffliga reseledare Yas, som såg till att kameran kom till Arlanda med en resenär på den Läs och Res-resa, som gick ett par dagar efter vår.

Kameran hämtades senare på Läs och Res kontor i prima skick.

TACK LÄS OCH RES.

2009-06-04

Sven Bertil Broby,

Uttran